Om man tror att vi advokater har en roll i systemet innebär det att om vi ser att något gått fel kan vi inte alltid ta betalt. Även om jag förstås vissa kvällar har tyckt att det känts tungt. Så kommenterar Peter Althin sitt arbete med fallet Joy Rahman idag.
1994 dömdes Joy Rahman till livstids fängelse för mordet på en 72-årig kvinna. I januari 2002 biföll HD Rahmans andra resningsansökan. När Rahman senare friades hade han suttit frihetsberövad i åtta år.
Peter Althin var tidigt ute med att debattera resningsinstitutet. Under arbetet med Rahman funderade han över det rimliga i att i resningsärenden vända sig till samma domstol som tidigare sagt nej till prövningstillstånd. År 2006, då Althin var riksdagsledamot i Kristdemokraterna, föreslog han och journalisten Maria Wilhelmsson att Sverige skulle inrätta en fristående resningskommission. Samma år presenterade dåvarande justitiekanslern Göran Lambertz ett liknande förslag i rapporten Felaktigt dömda. Resningsdebatten tog fart på allvar.
Att skriva en resningsansökan kan vem som helst göra, men att göra det utan känslan att man verkligen försöker tror jag är meningslöst, och då krävs det jobb. Peter Althin är kritisk till hanteringen av flera av de fall som uppmärksammats de senaste åren. Han menar att Quicks första resningsansökan är ”solklar” och tycker att det ska bli intressant att se om någon åklagare vill ta sig an målet. Althin menar också att såväl domen i Rinkebymordet som domen mot Billy Butt är felaktiga. För några år sedan hjälpte Peter Althin Billy Butt att ta fram en resningsansökan som avslogs med tre röster mot två. Althin hoppas nu att de nya justitieråden ska bevilja hans tionde ansökan.