Av Sven-Erik Alhem, tidigare överåklagare, numera rättskommentator och samhällsdebattör
Några gånger har jag mött och samtalat med eller mottagit brev/mejl från dömda personer, som – sant eller falskeligen – påstått sig vara oskyldiga. I sådana sammanhang har jag framhållit att jag, lika lite som någon annan som inte varit med när den eller de berörda händelserna ägde rum, kan veta om domen är materiellt riktig eller inte. Ibland har mitt resonemang bemötts med ilska, åtminstone till en början, innan jag hunnit lägga ut texten och närmare förklarat hur straffrättskipningen fungerar. Men jag har försökt vinnlägga mig om att lyssna till vad som anförs.