Infiltratörer och informatörer – rättssäkerhetens marodörer?

JURIDISKA FAKULTETENvid Lunds universitetByron Thörnström DemetriouInfiltratörer och informatörer -rättssäkerhetens marodörer?Examensarbete30 högskolepoängHandledare: Helén Örnemark HansenÄmnesområde: StraffrättTermin:VT-2012InnehållSUMMARY 1SAMMANFATTNING 2FÖRORD 3FÖRKORTNINGAR 51 INLEDNING 71.1 Bakgrund till den massiva kritiken 71.2 Framtida utblick 91.3 Syfte och frågeställning 101.4 Avgränsning 111.5 Metod och material 121.6 Tidigare forskning 141.7 Disposition 152 NORMALISERING GENOM KRIMINALPOLITISK LOBBYISM163 TERMINOLOGI OCH FUNKTION 183.1 Informatör 183.2 Informatörsverksamhetens polisiära subjekt 193.3 Infiltration 193.4 Polisiär infiltratör 203.5 Civil infiltratör (biträdet av enskilda) 214 DEN ÖPPNA POLISEN 224.1 Polisens arbetsuppgifter 224.2 Polislagen och dess utforming 224.2.1 Polislagens – andra paragraf 234.2.2 Polislagens – åttonde paragraf 234.3 Allmängiltliga principer för polisingripande 245 SPANING 255.1 Vad är spaning? 255.2 Definition av spaning 255.3 De allmänna principernas effekt på spaningsverksamheten 265.4 Okonventionella spaningsmetoder 275.5 Allmängiltliga principer för okonventionella spaningsmetoder 286 INFORMATÖRSVERKSAMHETEN 316.1 Rikspolissyrelsens författnings-samling avseende informatörer 316.2 Paragraf 41, den s.k. ”gummiparagrafen” 326.3 Om Informatören och dennes motiv 337 INFILTRATÖRSVERKSAMHETEN 357.1 Vad är infiltration? 357.2 Infiltratörsverksamhetens reglering 367.3 JO och JK:s uttalanden om infiltratörsverksamheten 377.4 Den polisiära infiltratörens lagbundenhet 387.5 Den civila infiltratörens lagbundenhet 397.6 När och hur infiltratörsverksamheten är tänkt att användas 397.7 Infiltrationsoperationernas potentiella syfte 417.8 Infiltration i ljuset av Rikspolis-styrelsens föreskrifter och allmännaråd om användande av informatörer 427.9 Om infiltratören och dennes motiv 437.9.1 Polisiär infiltratör 437.9.2 Civil infiltratör 437.10 Infiltrationsoperationer de senaste 12 åren 468 POLISMETODUTREDNINGEN 558.1 Utredningens uppdrag 558.2 Utredningens expertkommité 558.3 Utredningens förslag 568.3.1 Lagförslagets, 6 Kap. – Annars brottsliga gärningar 568.3.2 Lagförslagets, 7 Kap – Biträde av enskilda 598.4 Beslutsorganet -Nämnden 609 REMISSINSTANSERNAS YTTRANDEN 619.1 Det brottsbekämpande klustret 619.2 Det humanistiska klustret 629.3 Det juridiskt verksamma klustret 6310 ANALYS OCH SLUTSATS 6610.1 Analys av informatörsverksamheten 6610.2 Analys av infiltratörsverksamheten 7010.2.1 Polisiär infiltration 7010.2.2 Infiltration med hjälp av privatpersoner (civila infiltratörer) 7410.3 Analys av polismetodutredningen 7810.4 Analys av polismetodutredningens lagförslag 8010.5 Står vi inför en normalisering av det exceptionella? 8510.6 Slutsats 9010.7 Framtida forskning 91BILAGA A 92BILAGA B 100BILAGA C 111KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 114RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 119

1SummaryThis thesis discusses the Swedish Police use of, and conduct of,unconventional reconnaissance and surveillance methods, such as; coverthuman intelligence sources (CHIS), Undercover Officers (UO) andinfiltrators (private citizens). The use of the above stated unconventionalmethods have been conducted without the explicit and detailed support oflaw. The lack of law provided an environment of legal vacuum in which thepolice took decisions to commence operations with use of unconventionalreconnaissance and surveillance methods. The police did not take the legalrights of the individual in account, nor did they account law and order.Thereby they endured an onslaught of harsh criticism. The SwedishGovernment took the criticism into account and appointed a SwedishGovernment Official Enquiry (SGOE).1 The Police Method Enquiryresulted in a Swedish Government Official Report (SGOR) which wasconclude in late December of 2010. The SGOR, has introduced a bill2 whichstands under the consideration of the legislator. The bill has given proposalfor a number of controversial laws for example, to give the police the rightto commit crimes in line of duty. The thesis has examined the SGOE, theSGOR and the bill. The thesis has also done a survey of The SwedishPolice; historic, present and hypothetical future use of unconventionalreconnaissance and surveillance methods. When taking account of thePolice proven discard of the legal rights of the individual and the discard ofthe fundamentals of law and order, one cannot recommended the passing ofthe bill. A bill of this magnitude is far-reaching seen in the light of theSwedish Instrument of Government and should therefore not be passed,even if the crimes are committed in line of duty and only for the sake, of notreveling an UO. The above has been conclude after thorough examinationthroughout this thesis where account has been taken to the criminologicaltheory of, The Normalization of The Exceptional, by Professor. J.Flyghed.1 The Police Method Enquiry – (Polismetodutredningen – Särskilda Spaningsmetoder).2 SOU 2010:103.

2SammanfattningUppsatsen behandlar den öppna polisens användning av denokonventionella spaningsmetoden infiltration.3 Spaningsmetoden haranvänts i utevaro av ett uttryckligt lagstöd vilket givit utrymme förskönsmässiga bedömningar, med avkall på rättssäkerheten som följd.Ovanstående blev upprinnelse till en anstormning av kritik varefterregeringen tillsatte en utredning med uppdrag att överväga vissastraffprocessuella och polisrättsliga frågor, angående de brottsbekämpandemyndigheternas dolda spanings- och utredningsverksamhet.4Polismetodutredningens slutbetänkande har resulterat i ett flertal lagförslagoch lagändringsförslag samt överväganden avseende polisens framtidaanvändning av bl.a. infiltratörer. Utredningen har avlagt högstkontroversiella lagförslag beståendes av att polisen skall få begå brott ifullgörandet av sin brottsbekämpande och utredande verksamhet. Uppsatsenhar utrett det rådande rättsläget, definierat centrala begrepp ochkonkretiserat informatörs- och infiltratörsverksamhetens subjekt och dessbakomliggande struktur. Utöver nyss nämnda så har uppsatsen analyseratinfiltratörsverksamheten5 samt polismetodutredningens lagförslag6 medutgångspunkt i Janne Flyheds teori7 varpå flertalet rättssäkerhetsaspekter avnegativ natur framhålls.Uppsatsen konstaterar att polismetodutredningens lagförslag är allt förlångtgående, verkningslösa och samtidigt ensidigt präglade av debrottsbekämpande myndigheternas önskemål. Ett realiserande avutredningens förslag skulle i uppsatsens mening undergräva rättsväsendetslegitimitet och oåterkalleligt urholka rättssäkerheten.3 Uppsatsen behandlar även polisens informatörsverksamhet i den mån denna tangerainfiltratörsverksamheten.4 Polismetodutredningen – särskilda spaningsmetoder, SOU 2010:103.5 Samt informatörsverksamheten i den mån denna tangera infiltratörsverksamheten.6 6 Kap. Annars brottslig gärning och 7 Kap. Biträde av enskilda.7 Normalisering av det exceptionella.

3FörordJag vill härmed tacka mina föräldrar för det ovärderliga stöd som Ni givitmig sedan den dag jag kom till världen. Utan stöd och eviga övertalningarså hade denna uppsats aldrig påbörjats eller avslutats. Jag vill även tackamin Sambo för det ovärderliga stöd och den enastående förståelse som Duhaft under min studietid.Till min handledare; Helén Örnemark-Hansen; – Tack för alla den hjälpsom du bistått med.Till Advokat, Lars Kruse; – Tack för att du ledde mig in på detta spår.Till Advokat, Johan Eriksson, – Tack för att du ägnade tid till att beskrivaverksamheten vilken uppsatsen behandlar.Till Advokat, Peter Althin; – Tack för hjälpen, allt kom till användning.Till Statsåklagare; Nils-Eric Schultz – Tack för den tid som du avvarat.Till författaren och tillika journalisten, Dick Sundevall; – Tack för att dudelat med dig av din kunskap och belyst centrala problem.Till författaren och tillika journalisten, Lasse Wierup; – Tack för dinaförtydliganden.Till författaren och tillika journalisten, Joakim Palmkvist; – Tack förinfallsvinklarna.

4Tack till alla som delat med sig av sin kunskap. Vissa av er finns namngivnai nedanstående del, andra syns inte alls då ni begärde att få vara anonyma.Advokat, Tomas NilssonAdvokat, Mikael NilssonProfessor, Petter AspProfessor, Mårten SchultzJournalist, Gubb-Jan StigsonSvea Hovrätts President, Fredrik WersällChefrådman, Stefan ReimerRådman, Martin PerssonSveriges Television, Uppdrag granskningTack till Rikspolisstyrelsen som bidragit med material och tack till depoliser som medverkat. Särskilt tack till dig som fört långa samtal ochdiskussioner med mig. Uppsatsen blev antagligen inte linje med erverksamhets önskan men jag hoppas att du likväl finner den intressant.Till; Mormor Karin, Morfar Ebbe, Papous Vyronas, Yaya Vasiliki ochThios ó Petros – Ni finns om än inte här./VänligenByron Thörnström Demetriou

5FörkortningarBrB BrottsbalkenCHIS Covert Human Intelligence SourcesDnr DiarienummerFBI Federal Bureau of InvestigationFuK FörundersökningskungörelsenGOB Gruppen mot Grov och Organiserad BrottslighetHD Högsta domstolenHovR HovrättIbid. Ibidem, på samma ställe.JK JustitiekanslernJO JustitieombudsmannenJu JustitiedepartementetKUT KriminalunderrättelsetjänstenNJA Nytt juridiskt arkivPL PolislagenProp. PropositionRB RättegångsbalkenRF RegeringsformenRPS RikspolisstyrelsenRPSFS Rikspolisstyrelsens författningssamlingRåR Riksåklagarens riktlinjerSGOE Swedish Government Official EnquirySGOR Swedish Government Official Report SGORSIS Säkerhets- och integritetsskyddsnämndenSJFB Svenska journalistförbundetSOU Statens offentliga utredningarSSI Sektionen för Särskilda insatserSÄPO SäkerhetspolisenTR TingsrättUC Under cover

6UO Under Cover Officer

71 InledningVid fullgörandet av sin brottsbekämpande och utredande verksamhet såanvänder sig polisen utav flera olika arbetsmetoder. Två kända och högstkonventionella befogenheter som polisen har till sitt förfogande är rätten attgripa samt förhöra misstänkta. Utöver de konventionella arbetsmetoderna sååterfinns även s.k. okonventionella spaningsmetoder vilka innefattar ettanvändande av infiltrationsoperationer. Nyssnämnda tangeras inte sällan avden s.k. informatörsverksamheten.Användningen av civila8 och polisiära infiltratörer har gjorts i utevaro av ettuttryckligt lagstöd. Besluten har således fattats i en legal gråzon varefter detförts livliga diskussioner och debatter gällandes metodernas tillåtenhet ochlämplighet. Debatten må ha svalnat lite ur massmedial synvinkel men iskrivande stund så är ämnet åter i ropet och tillika högst aktuellt, detta dåregeringen nyligen erhållit polismetodutredningens slutbetänkande.9 Inomen snar framtid kan regeringen således komma att lagstifta i linje medutredningens förslag, varpå ett användande av civila och polisiärainfiltratörer kan komma att blir ett mera permanent inslag i polisensexisterande arsenal av brottsbekämpande verktyg. Därtill så harovannämnda utredning avlagt högst kontroversiella förslag bl.a. beståendes iatt de polisiära infiltratörerna skall ges möjlighet till att begå brott vidfullgörandet av deras tjänsteutövning.1.1 Bakgrund till den massiva kritikenI ett reportage den 9 november 2004 avslöjade en av Dalademokratenskriminaljournalister10 en för Sverige tidigare okänd polisiär arbetsmetod.Närmare bestämt så avslöjades den svenska polisens användning av s.k.8 Privatpersoner som infiltrerar kriminella konstellationer på uppdrag av polisen.9 SOU 2010:103.10 Gubb-Jan Stigson.

8civila infiltratörer.11 Avslöjandet röjde å ena sidan infiltratören Peter Rätz12täckmantel vilket per automatik innebar ett abrupt avslut på hans nio årigauppdrag och karriär. Å andra sidan blottlades en polisiär arbetsmetod vilkentidigare varit okänd, dels för gemene man men även för större delen av detsvenska rättsväsendet. Ovanstående händelser blev upprinnelsen till enmängd; infekterade debatter, rättsprocesser, resningsansökningar ochhemliga förlikningar. Justitiekanslern (JK) och Justitieombudsmannen (JO)utredde ärendegången kring Peter Rätz varefter dessa uttalade stark kritikmot polisen och dessas val av arbetsmetodik. Trotts JK och JO:s rapporteroch trots att de inblandade13 tillstyrkt14 majoriteten av de spektakulärahändelseförloppen så nekade15 den öppna polisen till att de någonsin använtsig av civila infiltratörer.Polisen kritiserades inte enbart av JO och JK utan även av ett flertaldigniteter så som; åklagare16, domare17, politiker18, journalister19 ochnamnkunniga försvarsadvokater.20 I farvattnet av den kritiska granskningenframkom bevis på att polisen förvanskade och hemlighöll väsentliginformation för försvaret (de misstänkta och tilltalade samt dessasförsvarare), åklagare och domstolar.21 Kritikerna hävdade även att ett antalpersoner vilka dömts för brott hade förmåtts att begå gärningarna påuppdrag av civila infiltratörer, varpå polisen direkt eller indirekt ägnade sigåt brottsprovokation. Utöver ovanstående framlades kritik för att11 Privatpersoner som infiltrerar kriminella konstellationer på uppdrag av polisen.12 Sveriges kändaste civila infiltratör med kodnamn ”Pia” vilken verkade under nio år.13 Innefattar den civila infiltratören, dennes närmaste kontaktperson samt dennesöverordnade.14 Under de efterföljande rättegångarna och i flertalet publikationer.15 Än idag den 23/5-12 så bestrider höga chefer inom Rikskriminalpolisen ochRikspolisstyrelsen att metoden någonsin använts. Hur dessa ställer sig till att JK och JO nåtten annan konklusion har dessa inte velat kommentera.16 Statsåklagaren, Nils-Eric Schultz.17 Fredrik Wersäll.18 Caroline Szyber.19 Dick Sundevall.20 Lars Kruse, Johan Eriksson och Peter Althin.21 JO, Dnr. 1772-2007.

9privatpersoner vilka värvades som infiltratörer likt ”kanonmat”22 sattes ut iaktiv tjänstgöring utan adekvat utbildning eller skydd.23Den kritik som anfördes mot de polisiära infiltratörerna var i stora delarlikställd med den som anförts mot de civila med ett tillägg om att depolisiära infiltratörerna ansågs provocera fram bevis och erkännande, underhögst tvivelaktiga former.Antalet regelrätta tjänstefel, rättegångsfel, justitiemord och andra direktarättsvidrigheter som är hänförliga till polisens användning av infiltratörer äroutrett, men mörkertalet antas vara mycket stort. Till detta har JO och JK:sutredningar nått konklusionen om att polisens undanhållande av väsentliginformation inte varit i enlighet med fundamentala rättssäkerhetsgarantier,något som indikerar metodernas oförutsägbara natur.Med anledning av allt i ovanstående så har några av Sveriges kanske främstajuridiska digniteter24 efterfrågat en sanningskommission25 vilken skulleutredda polisens användning av infiltratörer. Därtill efterfrågades en tydliglagstiftning vilken skulle reglera polisens användning av infiltratörer.1.2 Framtida utblickDen massiva kritiken mot polisens systematiska användande av infiltratöreroch utevaron av en lagstiftning föranledde att regeringen genom beslut den20 december 2007 bemyndigade chefen för Justitiedepartementet att tillkallaen särskild utredare.26 Utredarens uppdrag bestod i att överväga vissastraffprocessuella och polisrättsliga frågor angående de brottsbekämpandemyndigheternas dolda spanings- och utredningsverksamhet. Utredningenvid namn särskilda spaningsmetoder27 slutfördes i december 2010 ochutmynnade i ett antal lagförslag, lagändringsförslag samt överväganden22 Statsåklagare Nils-Eric Schultz.23 Ibid.24 Nils-Eric Schultz, Peter Althin och Mårten Schultz.25 Tidningen Metro, 2010-11-19.26 Stefan Reimer.27 SOU 2010:103.

10avseende polisens framtida användning av bl.a. civila och polisiärainfiltratörer.1.3 Syfte och frågeställningSyftet med denna uppsats är att presentera användandet av polisiära ochcivila infiltratörer inom ramen för den öppna polisverksamheten. Jagkommer därtill att presentera och analysera polismetodutredningens28lagförslag vilka behandlar spörsmålen gällandes polisiära och civilainfiltratörer. Uppsatsen kommer att ha ett futuristiskt fokus och utgårdärmed från att polismetodutredningens29 lagförslag kommer attgenomröstas. Uppsatsen kommer därmed se till de potentiella konsekvensersom införandet av lagförslagen kan komma att medföra. I uppsatsen utredslagförslagen för att se ifall dessa ger polisen allt för långtgåendebefogenheter.Uppsatsen kommer även att beskriva beståndsdelarna och subjekten bakomden civila och polisiära infiltratörsverksamheten.30 Risker och potentiellaföljder som infiltratörerna står inför kommer att belysas om änövergripande. Uppsatsen ämnar även att bana väg för den framtidaforskningen inom sakfrågan. Svagheter i det existerande rättsläget och i denpolisiära arbetsmetoden kommer att belysas och lyftas fram så att andra kanta vid och vidareutreda de spörsmål som jag på grund av tidsbrist inte haftmöjlighet att fördjupa mig i.I ett led till att besvara den övergripande frågeställningen baseras uppsatsenpå nedanstående frågeställningar;• Hur sker en normalisering av exceptionella spaningsmetoder?• Vad menas med och vad innefattar begreppen, informatör samt civiloch polisiär infiltratör?28 SOU 2010:103.29 Ibid.30 Samt informatörsverksamheten i de delar denna tangerar infiltratörsverksamheten.

11

• Hur utläser polisen sin befogenhet till att använda civila ochpolisiära infiltratörer?• Återfinns de några hävdvunna principer i utevaron av en lagstadgadreglering och i så fall vilka?• Vad menas med och vad innefattar begreppen, spaning ochokonventionella spaningsmetoder?• Hur företas och vad händer under en infiltrationsoperation?1.4 AvgränsningEn geografisk avgränsningen har företagits i denna uppsats vilken harbestämts till Sverige. Detta innebär att uppsatsen uteslutande behandlarsvensk lagstiftning och svensk rättspraxis, därmed exkluderas komparativajämförelser. Frågeställningarna behandlas enbart utifrån de förutsättningarsom gäller för den öppna polisen varefter Säkerhetspolisens ageranden inteblir föremål för granskning.I detta arbete ligger fokus på den okonventionella spaningsmetodeninfiltration och uppsatsen tar således upp frågor som rör metodens; rättsligaställning, användning och innebörd. Uppsatsen kommer att redovisa förinformatörsverksamheten i den mån denna tangerarinfiltratörsverksamheten. Uppsatsen ämnar inte att behandla eventuellprocessrättsliga problematik som kan tänkas uppstå vid ett användande avinfiltratörer. Rättssäkerhetsaspekter vilka aktualiseras kommer dock attbelysas att tas upp.Uppsatsen ämnar att diskutera såväl det framtida men likväl det historiska31användandet av civila och polisiära infiltratörer. Då uppsatsen fokuserar påden historiska, nuvarande och framtida användningen av polisiära och civilainfiltratörer så kommer en central del av uppsatsen kretsa kringpolismetodutredningens lagförslag, Annars brottslig gärning och Biträde avenskilda. Polismetodutredningens övriga lagförslag kommer således att31 Senaste årtiondet.

12exkluderas. Därtill kommer den eventuella problematik som ett potentielltlagstadganden för ett användande av civila och polisiära infiltratörer attbelysas.Äldre doktrin som behandlar ämnet kommer redogöras för i de delar dettaanses vara nödvändigt. Uppsatsen kommer inte att företa en fördjupad studieavseende de risker som infiltratörer kan tänkas utsättas för i och med dessatjänstgöring, eventuella risker kan dock komma att nämnas i förbigående.Uppsatsen och de spörsmål som den aktualiserar är könsneutrala, därmedkommer inga genusrelaterade åtskillnader eller konklusioner att företas.1.5 Metod och materialMetod och teoretisk utgångspunktUppsatsen har genomförts med utgångspunkt i traditionell rättsdogmatiskmetod vilken innefattar en genomgång av; lagtext, förarbeten, praxis ochdoktrin. Till ovanstående så gör uppsatsen ett avstamp i Janne Flyghedsteori om Normaliseringen av det exceptionella, (se Kap 2. i uppsatsen). Defynd som görs utmed uppsatsen prövas sedermera mot Flygheds teori.Utöver ovanstående så har ett antal kvalitativa intervjuer företagits medbl.a.; advokater, poliser, åklagare, professorer, författare och journalistervilka alla haft anledning till att reflektera över polisens informatörs- ochinfiltratörsverksamhet i och med deras yrkesutövning. Intervjuerna hargenomförts till förmån för uppsatsens mera verklighetsbaserad infallsvinkeloch intervjupersonernas erfarenheter har varit av oerhörd vikt.Intervjupersonerna representerar ett brett spektrum av yrkeskategorier vilkethar sin grund i ett medvetet urvalsförfarande, då en nyanseradinformationsinhämtning varit att föredra.

13MaterialInfiltratörs- och informatörsverksamheten har inte varit föremål för extensivforskning i modern tid varpå tillgång till juridisk doktrin och övrig litteraturär begränsad och således av äldre karaktär. I utevaro av en lagstiftningsaknas även tillhörande lagregler och eventuella lagkommentarer. Därtill såvill polisen inte uttala sig om verksamhetsgrenarna.Infiltratörsverksamheten har dock omnämnts och beskrivits i förarbetena tillpolislagen.Insyn i den polisiära infiltratörsverksamheten har således givits av ett fåtaldomar där metoden redogjorts för, om än fragmentariskt.32 Viss insyn i dencivila infiltratörsverksamheten har dock givits med anledning av flertalet;journalistiska avslöjanden33, litterära alster34, rättsprocesser35 ochdokumentärer36 i kombination med avgöranden från Justitiekanslern37 ochJustitieombudsmannen.38 Insyn i informatörsverksamheten har givits medutgångspunkt i Rikspolisstyrelsens39 föreskrifter.IntervjuerDå jag sedan tidigare författat en uppsats40 vilken fokuserat på polisen så harjag haft anledning att initiera kontakt med ett flertal poliser vilka ingått imin tidigare forskning. Utöver mina tidigare kontakter så har jag fåttmöjlighet att genomföra intervjuer med poliser från följande enheter;Rikspolisstyrelsen, Rikskriminalen, Länskriminalen, Gruppen för GrovOrganiserad Brottslighet (GOB), Kriminalunderrättelsetjänsten (KUT),Sektionen för Särskilda Insatser (SSI) och övriga delar avspaningsverksamheten.32 Högsta domstolen, Mål nr: B-2150-11.33 Sveriges Television, Uppdrag granskning, 2011-10-23.34 Hanteraren och Peter Rätz – nio år som undercoveragent.35 NJA 2006 s.145, Ö 5345-08, Ö 3798-08.36 SVT Uppdrag granskning.37 JK, Dnr. 7284-08-22.38 JO, Dnr. 1772-2007.39 RPSFS 2007:5, FAP 490-1 och RPSFS 2009:2, FAP 490-1.40 Ställ in dig i ledet! Effektiva team inom en auktoritär organisation.

14Intervjuer har genomförts med Advokaterna; Lars Kruse, Johan Eriksson,Peter Althin, Tomas Nilsson och Mikael Nilsson. Nyss nämnda har genomsin profession haft anledningen till att reflektera över polisens användningav såväl informatörer som infiltratörer. Intervjuer med bl.a. följandeföreträdare för rättsväsendet har likväl företagits; Hovrättspresident FredrikWersäll, chefsrådman Stefan Reimer tillika särskild utredare ipolismetodutredningen samt rådman Martin Persson tillika sekreterare ipolismetodutredningen.Djupgående intervjuer har genomförts med; Statsåklagare Nils-Eric Schultz,Professor Petter Asp och Professor Mårten Schultz, Advokat Johan Erikssonoch Advokat Peter Althin. Djupgående intervjuer har även genomförts medförfattarna och tillika journalisterna Dick Sundevall, Lasse Wierup samtjournalisten Gubb-Jan Stigsson.Avseende intervjuerna så har dessa företagits i samtalsform varefter de intedikterats av på förhand strängt hållna mallar. I förväg specificerade ochvägledande frågor har förekommit och har tjänat som en röd tråd. Depersoner som på grund av sina befattningar inte velat framträda med namnhar beviljats källskydd. Min handledare har emellertid erbjudits enbekräftelse av de intervjuade vilken tjänat som bevis för att intervjuerna defacto genomförts och att dessa företagits i enlighet med god forskningssed.1.6 Tidigare forskningHuvudämnet i ifrågavarande uppsats, de s.k. okonventionellaspaningsmetoderna har avhandlats vid ett flertal tillfällen och vid olikajuridiska fakultet. Mina föregångare har likt mig gjort ett försök till attstrukturera och analysera ett brett spektrum av spaningsmetoder vilkaanvänds trots utevaro av en konkret lagstiftning. Vissa har lagt tonvikt vidden provokativa komponenten medans andra fokuserat kring bruket avtekniska hjälpmedel.

15Vid tiden för ovanstående personers forskning så hadepolismetodutredningen inte överlämnat sitt slutbetänkande varefter dessasforskning haft sin grund i äldre doktrin. I mottsats till mina föregångare såhar jag de facto haft möjlighet till att begrunda utredningens förslag vareftermin forskning företas på grundval av ett nyutkommet alster. Jag har såledeskunnat föra hypotetiska och futuristiska resonemang med ett parallelltbeaktande av de brottsbekämpande myndigheternas verksamhetsambition.Då min forskningsmetodik även innefattar flera intervjuer med bl.a.advokater, professorer, flertalet juridiskt verksamma kritiker, författare ochinitierade företrädare för rättsväsendet så anser jag mig ha fört forskningenfrån det arkaiska och närmare det moderna, om än på magisternivå. Somtidigare forskning är även Ingrid Helmius skrift; Polisens rättsligabefogenheter vid spaning, samt JO och JK:s initiativärenden41 värd attnämna.1.7 DispositionDetta arbete är indelat i elva kapitel;I det inledande kapitlet framgår den bakomliggande diskussionen ochupprinnelsen till denna uppsats samt dess metodik. Av det andra kapitalet,framgår professor Flygheds teori. I det tredje kapitlet definieras och gesuttryck för den polisiära terminologin vilket är av vikt för denna uppsats. Idet fjärde kapitlet ges uttryck för hur polisen utläser sin rättsliga befogenhettill att företa infiltrationsoperationer. I det femte kapitlet ges uttryck för vadsom inbegrips i ordet spaning. I det sjätte kapitlet analyserasinformatörsverksamheten. I det sjunde kapitlet företas en fördjupad analysav infiltratörsverksamheten. I det åttonde kapitlet återgespolismetodutredningens lagförslag. I det nionde kapitlet ges uttryck förremissinstansernas uttalanden och i det tionde kapitlet företas en analysvarefter en slutsats kan utläsas. Invid slutsatsen framgår även några förslagpå framtida forskning.41 JO, Dnr. 1772-2007.

162 Normalisering genomkriminalpolitisk lobbyismKriminalpolitikens fundamentala uppgift är att förebygga och stävjabrottsligheten i samhället. I arbetet med att stävja kriminella förehavandenså är utformandet av nya men likväl användandet av ikraftträdda polisiärametoder av central betydelse, inte minst ur rättssäkerhetssynpunkt.Normalisering av det exceptionellaDen normavvikelse som ett brott eller en kategori av brott förorsakar får intebekämpas eller utredas med vilka medel som helst. Således aktualiserasfrågan; Om, motmedlen som sätts in är proportionella, eller ej? J. Flyghed,professor i kriminologi har diskuterat detta i sin teori – Normaliseringen avdet exceptionella.42 Med det exceptionella åsyftas okonventionella metoderlikt infiltration, vilka sätts in som ett motmedel mot den grova ochorganiserade brottsligheten. Med normalisering av det exceptionella menasatt en okonventionell metod har en viss benägenhet till att utvidgas ochsåledes tillämpas på brottslighet vilken den inte var ämnad till.43 Metodernautformas således för att initialt användas mot mycket grov och exceptionellbrottslighet men när de väl introducerats sker en glidande tillämpning, varpåmetoderna används allt oftare och mot lindrigare brottslighet, tvärt emotmetodens intention.44 Ifrågavarande normaliseringsprocess är den s.k.länken mellan exceptionalitet och normalitet. En temporär lösning ocharbetsmetod vilken motiverats av ”tidsperiodens allvar” (hotbild), framstårdärefter som en nödvändig åtgärd vilken bör bli bestående.45 På så sätt blirden grövsta brottsligheten trendsättande och ett svepskäl till införandet avnya metoder. Denna expansionsbenägenhet har varit särskilt märkbar för s.k.okonventionella metoder.42 Flyghed, s. 38ff.43 Ibid., s. 47.44 Ibid., s. 48.45 Ibid., s. 49.

17Normaliseringen kan delas in i två huvudtyper; hotbildsnormalisering ochmedelnormalisering,46Hotbildsnormalisering; handlar om att man utifrån ett bristande underlagframställer en hotbild som större än vad den faktiskt är. Exempel på detta ärnär polisen utpekar och haussar kriminellt belastade gäng genom atttillskriva dem epitet som ”maffia” och t.ex. uttalar att ”dessa gäng ärskyldiga till 90% av all narkotika- och vapensmuggling”. Förekomsten avsådana ”extrema” brottssyndikat påverkar i förlängningen lagstiftaren ochkonstruerar en uppfattning om att ett akut skyddsunderskott föreligger,varpå dessa förmås till att införa nya metoder. Hotbildskonstruktioner ärsåledes av överhängande vikt då polisen efterfrågar nya s.k. effektivametoder.Medelnormalisering; Denna form av normalisering kan ske på två sätt. Denförsta formen sker då en ny metod införts mot ett specifikt och avgränsathot. Trotts att det ursprungliga hotet fallit bort så stadfästs metoden. När enmetod blivit vedertagen så sprider sig användningen till andra lindrigarebrottsområden.47 ”Exempel på ovanstående är t.ex. 1952 årstvångsmedelslag vilken tillkom under en specifik situation (utrikespolitiskanspänning mot riktes säkerhet), mot en allvarlig och ovanlig brottslighet(spioneri), för att därefter expandera dess tillämpning”.48 Den andra formenav medelnormalisering sker uteslutande i de delar av den polisiäraverksamheten vilka är verksam i svårkontrollerade och legala gråzoner, liktinfiltratörsverksamheten.49 Då det inte klart framgår vad som är tillåtetkontra otillåtet, så är risken för att polisen tänjer på gränsernaöverhängande.50 Då polisen tänjt på gränserna och påvisat att metoden äreffektiv till den grad att den är ”oumbärlig”, så har lagstiftaren oftast ingetannat val än att legalisera metoden.5146 Flyghed, s. 51.47 Ibid., s. 52.48 Ibid., s. 56.49 Ibid., s. 57.50 Ibid., s. 54.51 Ibid., s. 57.

183 Terminologi och funktionDen organisatoriska struktur och terminologi som omgärdar polisensinformatörs- och infiltratörsverksamhet är komplex och till detta återfinnsingen entydig begreppsdefinition. Skillnaden mellan en informatör och encivil infiltratör är stundtals hårfin och man måste veta, när och hur detförstnämnda övergår till det senare. Nyssnämnda är av central betydelse fördenna uppsats men även för polisen, varefter jag ställt mig frågandes tillutevaron av konkreta definitioner i bl.a. deras föreskrifter. För att man somläsare av denna uppsats skall kunna uppnå en högre och fördjupad förståelseför polisens informatörs- och infiltratörsverksamhet så är det i min meningav synnerlig vikt att man inte bara nämner ett visst begrepp och därmedhåller det som allmänt känt, utan att man därtill exemplifierar och definierardet. Ett särskiljande av begreppen informatör och infiltratör har visat sigsvårt även bland de poliser vilka jag intervjuat, varefter jag tillägnatifrågavarande kapitel till att ge läsaren en fullgod och konkretbegreppsdefinition.3.1 InformatörMed informatör menas en person vilken lämnar information till polisen.Kommunikationen mellan en informatör och en polis skall genomsyras avatt polisen intar en passiv roll i sin informationsinhämtning. Med passivinformationsinhämtning menas att polisen inte påverkar eller dirigerarinformatören i dennes inhämtnings metod.52 Att polisens kontakter med eninformatör skall vara befriade från aktiva och riktade uppmaningar avseendedennes underrättelseinhämtning innebär inte att polisen är förhindrad frånatt ställa kompletterande frågor av allmän eller specifik karaktär.5352 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.53Eget resonemang efter, e-contrario slutsatts med beaktande av Spanark-rapporten , s. 51och RPSFS 2007:5, FAP 490-1.

193.2 Informatörsverksamhetens polisiärasubjektEn hanterare; är en polis vilken har utsetts till att ansvara för kontakten meden eller flera informatörer. Hanteraren ansvarar för; (i) de löpandekontakterna med en eller flera informatörer (ii) för deras och sin egensäkerhet (iii) för att mottagen information redovisas i underrättelseuppslagvilket bl.a. innefattar en bedömning av informatörens tillförlitlighet ochinformationens sakriktighet.54En kontrollant; är en polis i arbetsledande ställning vilken av den berördapolismyndighet har utsetts för att ansvara för informatörsverksamhet vid ensärskild enhet. En kontrollant leder, kontrollerar och följer upp denverksamhet som bedrivs av en eller flera hanterare.55En myndighetsansvarig kontrollant; är en polis i arbetsledande ställningsom av berörd polismyndighet utsetts för att ansvara förinformatörsverksamheten vid myndigheten. Den myndighetsansvarigekontrollanten är kontaktperson för sin polismyndighet och representerar deni det nationella nätverket för informatörsverksamhet. Därtill skall denneplanera, kontrollera och följa upp polismyndighetens informatörverksamhetoch därigenom säkerställa att hanterarregistret förs på föreskrivet sätt. Inomramen för uppdraget skall denne även säkerställa att hanterare ochkontrollanter journalför sitt arbete på föreskrivet sätt.563.3 InfiltrationMed infiltration åsyftas då en polisman eller en eventuell bulvan för polisen(civil infiltratör) – tar tjänst hos någon eller på annat sätt söker ta sig in idennes verksamhet i syfte för att söka upplysningar för uppdagande avbrott.5754 Referat av RPSFS 2007:5, FAP 490-1.55 Ibid.56 Ibid.57 Prop. 1983/84:11 s. 45.

203.4 Polisiär infiltratörEn polisiär infiltratör (under cover polis) är en polisman som genomgåttadekvat specialutbildning. I enlighet med sin arbetsgivares instruktioner ochi linje med sin yrkesutövning infiltrerar denne olika konstellationer vilka ärav intresse för polisverksamheten. En polisiär infiltratör kan således utförasina infiltrationsuppdrag genom en mängd olika tillvägagångssätt.58En polisiär infiltratör kan exempelvis infiltrera genom att;(i) dölja sin polisiära yrkesutövning genom att underlåt att yppaden,(ii) dölja sin polisiära yrkesutövning genom ett förledande, kant.ex. uppge att han är snickare, mekaniker, yrkeskriminell mm,(iii) under en begränsad tid tillerkännas fingerade59 personuppgifterså att han kan agera utan anknytning till sin verkliga identitet,(iv) en civil infiltratör eller annan polisiär infiltratör introducerarhonom för viss grupp eller annan sammanslutningen vilken ärav intresse för polisen,En polisman kan inte uppnå informatörsstatus då han alltid är polis,ovidkommande om han agerar med fingerade personuppgifter eller underannan täckmantel.58 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.59 Med stöd av lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter.

213.5 Civil infiltratör (biträdet av enskilda)Med civil infiltratör menas en privatperson som på uppdrag av polisenexempelvis bereder sig tillträde till en för polisen intressant konstellation(innefattar begreppen gäng, klubb m.fl.). En civil infiltratör kan även varaen informatör som övergått från att ensidigt överlämna information tillpolisen, till att på ett mera aktivt och riktat sätt gå polisens intressentillmötes.60 En informatör övergår således till att ses på som en civilinfiltratör i samma stund som hans agerande sker i enlighet med polisensinstruktioner.61En civil infiltratör kan således infiltrera genom att;(i) nyttja sitt naturlig tillträde till en gruppering vilken polisen harintresse i, varefter hans informationsinhämtning ochagerande sker i enlighet med polisens instruktioner62,(ii) utan att ha naturligt tillträde i enlighet med (i) och på uppdragav polisen antingen; penetrerar, närmar sig, sökermedlemskap eller affiliering med en för polisen intressantstruktur eller konstellation, varpå informationsinhämtningensker i enlighet med polisens instruktioner.63En civil infiltratör kan på inga grunder tituleras som informatör då han i sinroll som infiltratör redan passerat denna gränsdragning. Därtill presumerasen civil infiltratör alltid vidarebefordra inhämtad information till polisen.64En sekundär distinktion mellan den å ena sidan polisiära och den å andrasidan civila infiltratören är att den civila infiltratörens uppdrag inte grundarsig i något anställningsförhållande hos en polismyndighet.6560 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.61 Spanark-rapporten., s. 48.62 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.63 Ibid.64 Eget resonemang.65 Framkommit i intervju med Statsåklagare, Nils-Eric Schultz.

224 Den öppna polisen4.1 Polisens arbetsuppgifterPolisens uppdrag och likaså ändamålet med polisverksamheten framgår av1§ polislagen (1984:387) (hädanefter benämnd som polislagen alternativtPL). Av 2 § polislagen framgår polisens arbetsuppgifter. Polislagensuppräkning av polisiära arbetsuppgifter är på inget sätt en uttömmandekatalogisering då det vid sidan av polislagen finns närmare 150 lagar ochförordningar som ger polismyndigheten befogenhet att fatta olika beslut.4.2 Polislagen och dess utformingPolislagen är i enlighet med dess benämning den lag som styr och reglerarpolisens arbete. Lagen ger även uttryck för ett flertal polisiära befogenheteroch skyldigheter, vilka polisen baserar majoriteten av sina dagliga beslutoch ingripanden utifrån. Polislagen är till skillnad från traditionell lagtextmera allmänt hållen varefter den i berörda delar inbjuder till tolkning. Denöppna och allmänna utformningen gällandes polisverksamhetens ändamåloch arbetsuppgifter synes vara ett medvetet val från lagstiftarens sida. Medbeaktande av nyssnämnda och eftersom polisen, såväl deras arbetsuppgifterär föränderliga över tiden så skulle en traditionell och mera kantigutformning av lagtexten kunna bli problematisk. Lagstiftaren skulle såledesbehöva komplettera polislagen i paritet med samhällets och polisensutveckling.66 En långtgående detaljstyrning skulle således utmynna i ettsisyfosarbete, varvid den öppna ansatsen varit att föredra.67 Som en motpoltill den svävande formuleringen så har lagstiftaren valt att konkretisera dedelar av polislagen vilka är hänförliga till polisens befogenheter ochskyldigheter. Exempel på konkretiseringar är; polismans rätt att användavåld68 och de s.k. ingripande principerna.69 Trotts innevarande66 Prop. 1983/84:111, s. 22.67 Ibid, s. 51.68 10 § polislagen.69 8 § polislagen.

23konkretiseringar så är polislagen inte att ses på som en uttömmandekatalogisering av polisens befogenheter, eftersom ett flertal av dessa iställetframgår ur bl.a. rättegångsbalken70 (RB) och förundersökningskungörelsen71(FuK).4.2.1 Polislagens – andra paragrafAv andraparagrafen polislagen framgår att till polisens arbetsuppgifter hörbl.a. att; förebygga brott och bedriva spaning och utredning i fråga om brottsom hör under allmänt åtal. De polisiära infiltrationsoperationernabemyndigas således av majoriteten av underpunkterna i polislagens andraparagraf, eftersom operationerna är att ses på som ett verktyg i fullgörandetav polisens explicita arbetsuppgifter.72 Den underpunkt till polislagensandraparagraf vilken i sig själv bemyndigar ett användande av t.ex. polisiärainfiltratörer är punkten 3, vilken i enlighet med sin lydelse säger att; polisenskall bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmäntåtal.4.2.2 Polislagens – åttonde paragrafEnligt svensk rätt så behöver inte polisen något uttryckligt lagstöd för allaåtgärder som vidtas i fullgörandet av sina polisiära uppgifter. Åttondeparagrafens första stycke möjliggör därmed ett användande avinfiltrationsoperationer, då dessa är ett led i fullgörandet av polisens arbetsochtjänsteuppgifter.Vid ett beaktande av första stycket så kan polisen med stöd enbart av dennabestämmelse vidta olika typer av åtgärder. Enligt andra stycket fåråtgärderna vidtas under förutsättning att de är försvarliga med hänsyn tillsyftet och att de inte begränsar fri- och rättigheterna vilka framgår urregeringsformen.73 Fri- och rättigheterna i regeringsformen får endastbegränsas eller inskränkas med uttryckligt lagstöd. Den ovannämnda70 Lag 1942:740.71 Lag 1947:948.72 SOU 2010:103 s112ff.73 Polislagen – en kommentar, s. 36.

24åttonde paragrafen ger även uttryck för de allt jämte rådande behovs- ochproportionalitetsprinciperna samt legalitetsprincipen. De tre nyss nämndaprinciperna skall beaktas och därtill genomsyra allt polisarbete.4.3 Allmängiltliga principer förpolisingripandeDen åttonde paragrafen i polislagen återfinns under rubriken ”Allmännaprinciper för polisingripande” och i linje med dess rubricering markerasparagrafens principiella särställning. I enlighet med vad som tidigare nämntsger den åttonde paragrafens första stycke uttryck för behovs- ochproportionalitetsprincipen.Behovsprincipen; fastslår att ett polisingripande enbart får göras omingripandet är nödvändigt för att polisen skall kunna fullgöra sinauppgifter.74 Proportionalitetsprincipen; tar å andra sidan fasta på det intrångsom ett polisingripande medför för den som utsätts för det, eller för någotannat motstående intresse.75 Proportionalitetsprincipen tar vidare sikte på attett eventuellt ingripande inte får stå i proportionellt missförhållande tillingripandets syfte. Avslutningsvis ger proportionalitetsprincipen uttryck förden i skrivande stund rådande men likväl självklara principen om att enpolisman inte får begå lagöverträdelser vid fullgörandet av sinaarbetsuppgifter.Av åttonde paragrafens andra stycke framgår att ett polisiärt ingripandevilket till sin natur innebär en begränsning av någon av de grundläggandefri- och rättigheterna vilka framkommer ur regeringsformens andra kapitel,inte kan baseras enbart på första styckets lydelse. Ett ingripande sombegränsar någon av de grundläggande fri- och rättigheterna kräver såledesett uttryckligt lagstöd. Ifrågavarande krav ger uttryck för den i Sverige alltjämte rådande, legalitetsprincipen.7674 Prop. 1983/84:111, s. 77ff.75 Ibid.76 Ibid.

255 Spaning5.1 Vad är spaning?Spaning är ett samlingsuttryck för de åtgärder som polisen företar för attsamla in information och uppgifter för att exempelvis klara upp eller beivrabrott. Att spaning hör till polisens ålagda arbetsuppgifter framgår av 2 § 3ppolislagen. Spaning innefattar såväl de konventionella och deokonventionella spaningsmetoderna. Spaning används följaktligen i syfte tillatt exempelvis, kartlägga personer vilka ingår i olika grupperingar ochorganisationer vilka är av intresse för polisen. Karakteriserande för spaningär att den sker dolt, varefter den grundläggande förutsättning är att detta skerutan kännedom för den eller de som iakttas.5.2 Definition av spaningDefinitionen av spaning och dess yttre gränser har diskuterats i doktrinvarefter dessas konklusionerna givit följande vid handen. Enligt Spanorggruppen77 är spaning del av det polisiära arbete som sker innan enförundersökningen inleds och karakteriseras då av att det inte finns någonkonkret misstanke om att ett visst brott är begånget. Spanorg-gruppenmenade att spaning innefattar både insamling och värdering av fakta vilkenligger till grund för framtida beslut om att t.ex. inleda förundersökning ellerbeordra ett gripande mm. När skälig misstanke väl uppnåtts så skall detpolisiära arbetet inte längre betecknas som spaning, utan skall iställetklassificeras som ett s.k. utredningsförfarande.78 Nyssnämnda slutsattsdelades av polisberedningen vilka ansåg att spaning åsyftar det orienterandearbete vilket man senare kan baserar ett eventuellt beslut om att t.ex. inledaen förundersökning eller beordra ett gripande.79 Det skall tilläggas attpolisen bedriver spaning även då de befinner sig i ett s.k.77 Spanorg-rapporten. s.16.78 Spanark-rapporten, s. 124.79 SOU 1982:63, s.126.

26utredningsförfarande, varefter ovannämnda distinktion är olycklig och tillikaförvirrande.80 Därav kommer termen spaning hädanefter innefatta detpolisiära agerandet både innan och efter att skälig misstanke uppnåtts.Det polisiära arbete vilket tar sikte på att samla in och analysera informationvilken kan vara av betydelse för en framtida spaningsinsatts titulerasvanligtvis som underrättelseverksamhet, vilket således är ett förstadium tillspaning, i ordet strängast bemärkelse.815.3 De allmänna principernas effekt påspaningsverksamhetenDe tre allmänna principerna vilka redogjorts för under avsnitt 4.3 skall somnämnt genomsyra och iakttas utigenom allt polisarbete. Därmed omfattasden polisiära spaningsverksamheten av såväl; proportionalitets-, behovsochlegalitetsprincipen.82 Därutöver så skall valet av en eventuellspaningsmetod förgås av noggrant övervägande varefter de olika metodersom står till polisens förfogande skall väljas i ljuset av de tre allmännaprinciperna.83 Val av spaningsmetod skall således alltid föregås av enbedömning där man utreder ifall metoden är försvarlig med hänsyn tillåtgärdens syfte och övriga omständigheter.84 Till detta måste en avvägning85göras mellan den skada och det intrång en viss metod medför eller riskeraratt medföra, kontra brottes art och grovhet, samt de fördelar frånbevissynpunkt som står att vinnas med åtgärden.86 Därtill så skall behovsochproportionalitetsprincipen beaktas avseende hur spaningsförfarandetbedrivs, ovidkommande av vilken metod man valt att fortskrida med. Att enviss spaningsmetod inte uttryckligen är förbjuden enligt svensk lagstiftning80 Helmius, s. 20.81 Polislagen en kommentar, s.36.82 Prop. 1983/84:111, s. 77ff.83 Ibid.84 Ibid.85 Helmius, s. 88.86 Ibid., s. 48.

27kan i sig inte utgöra tillräckliga skäl för man utan vidare kan anta att den ärtillämplig i riket.875.4 Okonventionella spaningsmetoderUnder 1970-talet så sades polisen (likt idag) uppleva en ineffektivitet i despaningsmetoder vilka stod till deras förfogande. Med anledning av detta såtillsatte Rikspolisstyrelsen en rad arbetsgrupper vilkas uppgift var attutarbeta förslag till nya spaningsmetoder.Spanark-gruppen introducerade begreppet okonventionella spaningsmetoderi och med publiceringen av deras rapport.88 Genom ett införande avbegreppet okonventionella spaningsmetoder ville de komma bort från de förtiden rådande begreppen; moderna och sofistikerade spaningsmetoder.Nyssnämnda begrepp ansågs missvisande och opraktiska eftersom vad somär modernt och därtill sofistikerat är föränderligt med tiden.89 Spanarkgruppensgrundläggande syfte och mål var att utreda och lämna förslag pånya och effektiva spaningsåtgärder mot narkotikabrottsligheten. Endelkonklusion och förslag till deras nya spaningsmetoder var således attdessa skulle genomsyras av mera offensiva metoder vilka var att ses på somokonventionella, sett i ljuset mot de för tiden rådande.90 Av Spanarkrapportenframgår ingen exemplifiering eller definition om vad som åsyftasmed konventionella kontra okonventionella spaningsmetoder eller vad somskulle vara utmärkande för dem.91I skrivande stund så innefattar begreppet okonventionella spaningsmetoderbl.a.; dynamisk bevis- och brottsprovokation92, användandet av polisära ochcivila infiltratörer, desinformation, kontrollerade leveranser och buggning.9387 Prop. 1983/84:111, s. 46.88 Spanark-rapporten.89 Spanark-rapporten, s. 29. och Helmius s.23.90 Spanark-rapporten, s.29ff.91 Helmius s.24-25f.92 Ej lagenlig metod, men ingår likväl i katalogiseringen.93 Egen konklusion med beaktande av; Spanark-rapporten, Spanek-rapporten,SOU 2010:113 och vad som framkommit i intervju.

28Lagstiftaren synes i skrivande stund anse att begreppet okonventionellaspaningsmetoder utmärker vissa språkliga attribut vilka medför en negativframtoning. Ordet okonventionellt, i kombination med polisiäraarbetsuppgifter så som spaning, synes inte blidka den rådande politiskakorrektheten och detta synes ha beaktas då polismetodutredningens titelfastslogs, varefter denna döptes till; särskilda spaningsmetoder.94 Detta kanses som ett försök till att i framtiden ersätta begreppet okonventionellaspaningsmetoder med särskilda spaningsmetoder, varefter det senarebegreppet har en mjukare och mera politiskt korrekt framtoning.Under resterande delar av denna uppsats så kommer jag likt tidigareanvända mig av begreppet okonventionella spaningsmetoder.955.5 Allmängiltliga principer förokonventionella spaningsmetoderI utevaro av en lagstiftning så utläser polisen sin befogenhet till att företainfiltrationsoperationer utifrån de allmänna befogenheterna i polislagen.Detta ger upphov till ett rättsligt ”vakuum” där tolkningsutrymmet ärmycket stort. Detta förefaller sig problematiskt men det återfinns dock fyraprinciper96 vilka inte kan bli föremål för en skönsmässig bedömning. Nyssnämnda principer utarbetades och lades fram i samband med införandet avden rådande polislagen och anses styrande än idag.97Den första principen om att polisen; aldrig bör få begå en kriminaliseradhandling för att kunna efterforska eller avslöja ett brott, är fortfaranderådande. Vissa undantag från principen anses dock godtagbara t.ex.nödhandlingarna i 24 kap. 4§ BrB.98 Den första principens ordalyselse ochinnebörd ses på som en självklarhet av många men det har givits förslag påatt den skall kunna frångås i vissa fall.94 SOU 2010:103.95 Eget resonemang med beaktande av de eufemismer som polischefer valt att för sig med.96 Prop. 1983/84:111 s. 46 ff.97 SOU 2010:103 s.113ff.98 Prop. 1983/84:111, s. 46ff.

29Den andra principen om att polisen; aldrig bör få provocera eller eljestförmå någon att inleda en brottslig aktivitet, har sin grund i attbrottsanstiftan och medverkan är i sig straffbara gärningar, varefter sådanametoder hindras med beaktande av den första principen.99 Det skall dockframhållas att principen inte förhindrar polisen från att företabevisprovokativa åtgärder under förutsättning att en brottslig aktivitetantingen är, påbörjad eller fullbordad.Den tredje principen om att polisen; aldrig av spaningsskäl får underlåta attvidta föreskrivna åtgärder mot brott eller en för brott misstänkt person, harsin grund i flertalet av polislagens paragrafer.100 Ur 9§ polislagen gällandesrapporteringsskyldighet framgår exempelvis att; när en polisman fårkännedom om ett brott som hör under allmänt åtal, skall han lämna rapportom det till sin förman så snart det kan ske. Nyssnämnda princip kan dockfrångås i enlighet med t.ex. reglerna om rapporteftergift. Principen frångåst.ex. i de fall då tull- och polismyndigheterna initierat en aktion motnarkotikasmuggling varefter dessa låter en kurir passera gränskontrollen föratt på detta vis följa transporten till dess slutgiltiga destination. Nyssnämndaförfarande betecknas som en kontrollerad leverans och används för att gripahuvudmannen och övriga aktörer bakom smugglingsförfarandet.101Den fjärde principen om att; beslut om sådana spanings- ellerförundersökningsmetoder som avser ett användande av okonventionellaspaningsmetoder bör fattas av åklagare eller polisman ipolischefsbefattning liksom att stränga krav på dokumentation måsteupprätthållas, har sin grund i att de okonventionella spaningsmetoderna intefår komma att användas allt för lättvindigt.102 Den uttalade ambitionen varatt beslut rörandes ett användande av okonventionella spaningsmetoder ihuvudsak skulle fattas av juridiskt skolad personal så som åklagare eller99 Prop. 1983/84:111, s.47.100 Ibid.101 Prop. 1983/84:111, s. 47ff.102 Prop. 1983/84:111, s.47.

30polisman i chefsställning med juristutbildning.103 Av riksåklagarensriktlinjer104 gällandes handläggningen av s.k. proaktiva åtgärder framgår attsådan beslut skall fattas av åklagare, en uppfattning som även delas avJO.105Till ovanstående kombinationer av principer så skall följande och alltjämterådande princip likväl beaktas; det faktum att en viss spaningsmetod inteuttryckligen är förbjuden enligt svensk lagstiftning kan i sig inte utgöratillräckliga skäl för man utan vidare kan anta att den är tillämplig i riket106.Med beaktande av nyssnämnda så nås konklusionen om att det ställs storakrav på omdömet hos den som har att träffa avgörandet om en specifikmetod är gångbar eller ej.107 Det skall även nämnas att det i skrivande stundinte återfinns några riktlinjer vilka beskriver den formella beslutskedjan vidsjösättandet av polisiära eller civila infiltrationsoperationer.103 Prop. 1983/84:111, s.47.104 RåR 2007:1.105 JO 1997/98 s. 118.106 Prop. 1983/84:111, s. 46.107 Ibid., s. 48.

316 InformatörsverksamhetenInformatörsverksamheten vilken är en viktig, väl utbyggd och likasåvälbeprövad metod, består i att inhämtandet av information i frågor som rörbrott eller brottslingar sker via en informatör. Till skillnad motinfiltratörsverksamheten så omgärdas verksamheten av ett väl utbyggtpolisiärt ramverk. Den reglering som finns att tillgå på området ärRikspolisstyrelsen författningssamling; föreskrifter och allmänna råd omanvändande av infiltratörer108, vilka framgår i sin helhet i Bilaga A.6.1 Rikspolissyrelsens författningssamlingavseende informatörerRikspolisstyrelsens författningssamling; föreskrifter och allmänna råd omanvändande av informatörer109, är den reglering som finns att tillgå vadgäller informatörsverksamheten. De paragrafer som är centrala iifrågavarande uppsats kommer återges i nedanstående del.Av 1 § framgår att; författningen endast reglerar polisens användning avinformatörer.110 Således är den inte implementerbar på övriga metoder. Av 8§ framgår att; ett användande av informatörer skall ingå som ett led ipolismyndighetens brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhetoch skall inriktas för att tillgodose myndighetens planlagdaunderrättelsebehov.111 Av den 26 § framgår att; tipspengar får endastutbetalas inom ramen för informatörsverksamheten.112Den 1 mars 2009 infördes en nya paragraf (41§) i Rikspolisstyrelsenförfattningssamling; föreskrifter och allmänna råd om användande avinformatörer.113108 RPSFS 2007:5, FAP 490-1.109 Ibid.110 Ibid.111 Ibid.112 Ibid.113 RPSFS 2009:2, FAP 490-1.

326.2 Paragraf 41, den s.k.”gummiparagrafen”Den 41 § i Rikspolisstyrelsen föreskrifter och allmänna råd om användandeav informatörer114 har följande lydelse; ”Rikspolisstyrelsen får, om särskildaskäl föreligger, medge undantag från dessa föreskrifter”.115 Med orden,dessa föreskrifter, åsyftas alla paragrafer (1-40§§) i Rikspolisstyrelsensförfattningssamling, se Bilaga A.116De bakomliggande omständigheterna till det fördröjda införande av den 41§påstås vara att denna inte hann utarbetas innan införandet av de initialaföreskrifterna (1-40§§).117 Detta resonemang synes kufiskt eftersom deinitiala föreskrifterna utkom under 2007 varefter Rikspolisstyrelsen såledesägnat närmare två år till att utarbeta en paragraf vilken består av endast elvaenkla ord.De representanter för Rikspolisstyrelsens vilken jag varit i kontakt med harlämnat två helt skilda redogörelser avseende paragrafens ändamål. Denperson118 som varit ansvarig för sakfrågan och paragrafens införandebeskriver paragrafen som en säkerhets- och ändamålsventil. Enligt dennesuppgift så kan den 41§ användas i de fall då en polismyndighet behövergöra ett avsteg från en eller flera föreskrifter. Ett avsteget kan enligt uppgiftbero på inbördes motsägelser i föreskrifterna eller annan ospecificeradproblematik.119 Personen ifråga kunde dock inte ge någon konkretexemplifiering och kunde inte heller bistå med några beslut där grundernaför ett avsteg framgick.120 En person vid Rikspolisstyrelsen har förklarat attbakgrunden till införande av den 41 § har sin grund i att polisen villeanställa en person utan polisiär bakgrund vilket hindrades av övriga114 RPSFS 2009:2, FAP 490-1.115 Ibid.116 RPSFS 2009:2, FAP 490-1.117 Framkommit i intervju med företrädare för Rikspolisstyrelsen vilken begärt källskydd.118 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.119 Framkommit i intervju med företrädare för Rikspolisstyrelsen vilken begärt källskydd.120 Sekretessbelagda beslut.

33regelverk.121 Den 41 § infördes således för att kringgå denna problematikoch har endast använts vid detta tillfälle.122 Det skall tilläggas att eventuellaavsteg får endast företas först efter att en skriftlig hemställan ställts tillRikspolisstyrelsen, Rikspolisstyrelsen är således beslutsfattande instans.6.3 Om Informatören och dennes motivI majoriteten av fall så är informatören en kriminellt belastad person ochofta själv medlem eller provmedlem av en organiserad eller annan löstsammansatt gruppering. I vissa fall så är informatören en nära anhörig till enkriminellt belastad individ.123 Utöver ovanstående så finns det även s.k.fängelseinformatörer vilka lyssnar till de medintagnas i många fallskrytsamma anföranden av tidigare begångna eller framtida gärningar,varefter dessa vidarebefordrar informationen till polisen.124Det bakomliggande motivet till att en informatör förser polisen medinformation är i många fall outgrundligt eftersom det ofta återfinns likamånga motivbilder som det finns individer. Därtill så kan en individ präglasav primära och sekundera motiv, varefter en motivbild ofta är svår attfastställa.125 Tänkbara motiv som jag fått återberättade för mig är t.ex.interna maktkamper inom en viss gruppering, tidigare osämja, konkurrensmellan grupperingar och avundsjuka.126Det kan exempelvis vara mera förmånligt att lösa en maktkamp inom enorganisation genom att någon av personerna ifråga delger polisengraverande information, varefter antagonisten kan komma att häktas ochdömas till fängelse. Om så sker, så kan uppgiftslämnaren fylla ut detvakuum som uppstår och på detta sätt förskansa sig om t.ex. ennyckelposition i hierarkin.127 Konkurrens om marknadsandelar mellan två121 Framkommit i intervju med företrädare för Rikspolisstyrelsen vilken begärt källskydd.122 Bekräftades via e-post korrespondens, se Bilaga C.123 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.124 Ibid.125 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.126Ibid.127 Ibid.

34motstående grupper kan också var ett tänkbart motiv. Det är således meraförmånligt att decimera en konkurerande organisation genom att delgepolisen information, vilken i förlängningen kanske innebär attnyckelpersoner i det konkurerande nätverket åtalas och döms till fängelse.128I kriminella kretsar anses det vara tabubelagt att man som kriminell harkontakt med polisen. Ovidkommande av detta så är det långt förmånligareatt lösa en hypotetisk konkurrensfråga genom att förse polisen med vissinformation än att reglera det uppkomna tillståndet med våld. En våldsamkonfrontation leder inte sällan till att den polisiära närvaron runt gängenökar, varpå det blir allt svårare att fortsätta med kärnverksamheten.129 Enligtuppgift så ”tjänar ingen pengar under ett krig”130, varefter ett tystundergrävande av antagonisten och dennes verksamhet är ett meraförmånligt alternativ, hur tabubelagt det än må vara.Att ovanstående exemplifieringar är mycket målande och därtillfascinerande förringar i min mening inte det faktum att polisen de factoutbetalar tipspengar i gengäld för information.131 Ovidkommande om demonetära utbetalningarna är en primär eller sekundär motivationsfaktor såmåste utbetalningarnas faktum framhållas.128 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.129 Ibid.130 Ibid.131 1 §, 11§, 24§, 26- 27§§, RPSFS 2007:5, FAP 490-1, och Infiltratören s.24-25ff.

357 Infiltratörsverksamheten7.1 Vad är infiltration?I regeringens proposition så har man definierat infiltration till att omfatta detillfällen då; ”en polisman eller en eventuell bulvan för polisen – tar tjänsthos någon eller på annat sätt söker ta sig in i dennes verksamhet i syfte föratt söka upplysningar för uppdagande av brott”.132I Spanark-rapporten presenteras en annan definition varefter de medinfiltration avser ett förfarande; då en eller flera poliser i hemlighet tar sig ini en brottsorganisation, för att därigenom införskaffa information.133Spanark-rapporten gör dessutom en distinktion mellan direkt och indirektinfiltration. Med det direkta förfarandet så åsyftas de tillfällen då det defacto är en polisman som genomför infiltrationen, medans det indirektaförfarandet istället kännetecknas av att det är en enskild som utföruppdraget.134Ovidkommande av vilken av ovanstående definitioner man väljer att anslutasig till så är det av yttersta vikt att man gör skillnad på, en informatör och eninfiltratör. Av Spanark-rapporten framgår att distinktionen mellan nyssnämnda begrepp görs utifrån en objektiv granskning, där man utreder ifalldet är polisens uppmaning som influerat till ett visst agerande. Man kansåledes dra konklusionen om att en informatör övergår till att ses på som eninfiltratör i samma stund som dennes inhämtningsmetod och likaså agerandesker i enlighet med instruktioner vilka kan härledas till polisen.135132 Prop. 1983/84:11 s. 45.133 Spanark-rapporten s. 51.134 Ibid., s. 51.135 Ibid., s. 48.

367.2 Infiltratörsverksamhetens regleringI enlighet med vad som löpt som ett mantra utigenom denna uppsats sååterfinns det ingen lagstadgad reglering vilken tar sikte på polisensanvändning av polisiära och civila infiltratörer.136 Rikspolisstyrelsen har inteheller publicerat några föreskrifter eller allmänna råd likt de som tar sikte påinformatörsverksamheten. Polisiära och civila infiltrationsoperationer harsåledes sjösatts utifrån vad som kan utlästs av andra och åttonde paragrafen ipolislagen, med ett parallellt beaktande av de allmängiltiga principerna förpolisingripande och okonventionella spaningsmetoder.137Anledningen till att det inte finns någon lagstadgad reglering på områdetgrundar sig i att det inte är olagligt att företa infiltrationsoperationer varefterpolisen och privatpersoner har full rätt till att infiltrerar grupper som är avintresse för dem.138 Förutom de allmänna bestämmelserna i polislagen sååterfinns inga regler vilka i detalj styr polisens rätt att inhämtainformation.139 Det finns således ingen lag som förbjuder en polisman frånatt söka medlemskap i viss gruppering. Nyssnämnda gäller således även förprivatpersoner varefter dessa är obehindrade från att närma sig och ävensöka fullvärdigt medlemskap i vilken motorcykelklubb som faller demsjälva, eller polisen i smaken. Att en polisman använder information somhan säkerställt genom infiltration är inte heller att ses på som olagligt.Vidare är det inte heller lagstridigt då en privatperson vidarebefordrarinformation till polisen ovidkommande om denna kommit honom tillhandagenom en infiltration.136 JO Dnr. 1772-2007.137 Ibid.138 SOU 2010:103 s.112.139 SOU 2010:103 s.111ff.

377.3 JO och JK:s uttalanden ominfiltratörsverksamhetenDå polisens användning av infiltratörer och informatörer inte är en för tidenny företeelse så har både JK140 och JO141 historiskt sett haft anledning atttitta närmare på dessas förehavanden. JO:s och JK:s konklusioner harpåpekat allt vad som tidigare framgått avseende att området är oreglerat. Dehar vid flera tillfällen även uttryckt ett missnöje gällandes det legal vakuumi vilket beslut om att företa operationer tas.JK har poängterade att även om civila infiltratörer inte hindras av rådandelagstiftning så innebär detta faktum inte att man kan eller skall använda sigav dessa metoder på ett lättvindigt sätt.142 Utöver nyssnämnda så anförde JOatt ett samarbete med privatpersoner enbart får ske i rena undantagsfall ochfrämst menat i de fall då en polisiär infiltratör är förhindrad från attgenomföra uppdraget.143 JO har i en rad avgöranden framhållit att det underinga omständigheter kan anses accepterat att polisen har ett organiseratsamarbete med privatpersoner i syfte att provocera fram brottsligahandlingar.144 Det är därtill inte heller godtagbart att polisen har ettorganiserat samarbete med civila även om dessas förehavanden endast harsin grund i informationsinhämtning, eftersom personen ifråga utsätts förallvarliga risker.145 En annan viktig aspekt som påpekats av JO är att eninfiltratör rimligen inte heller bör få begå brott.146Vid sidan av all kritik som JO och JK anfört så har JO utrett fråga omhuruvida ett biträde av enskilda är att ses på som ett överlämnande av enpolisiär arbetsuppgift. JO nåde således konklusionen om att ett biträde avenskilda inte innebär ett överlämnande av en polisiär arbetsuppgift eftersomden enskilde enbart biträder polisen i dessa arbetsuppgifter. Således har140 JK 1982, A.28.141 JO Dnr. 1772-2007.142 Ibid.143 Ibid.144 JO Dnr: 1772-2007, 1977/78 s. 126., 1997/98 s. 118.145 JO Dnr. 1772-2007.146 Ibid.

38inget bemyndigande eller delegering av en förvaltningsuppgift kommit tillstånd.147I JO:s senaste initiativärende avseende polisens infiltratörs- ochinformatörsverksamhet framhölls en rad intressanta observationer.148 JOpåpekade att det finns inte några regler om när polisen får använda sig avinfiltrationsoperationer, vilket är mycket problematiskt. Ett delmål medinitiativärendet var således att förmå lagstiftaren att på nytt se över derättsliga problem som kan uppkomma i samband med eninfiltrationsoperation varefter en lagreglering skulle visa sig varaönskvärd.149 JO, betonade att polisens undanhållande av väsentliginformation från; åklagare, försvaret och domstolar är helt oacceptabelt.150JO konstaterade att de personer vilken i flertalet uppmärksammade fall haftatt träffa avgörandet om att sjösätta infiltrationsoperationer förefallit minstsagt omdömeslöst.1517.4 Den polisiära infiltratörenslagbundenhetEn polisman vilken arbetar under täckmantel är fortsättningsvis bunden avpolislagen och övriga lagar vilka är hänförliga till dennes tjänsteutövning.Därmed så är en polisiär infiltratör fortsättningsvis förhindrade från attexempelvis begå brott som ett led i fullgörandet av sina arbetsuppgifter.Vidare är en polisman som arbetar under täckmantel152 fortsättningsvisberättigad till att agera i enlighet med befogenheterna som framkommer urpolislagen och övriga lagar vilka är hänförliga till dennes tjänsteutövning.En polisiär infiltratör kan således fortsättningsvis nyttja sitt tjänstevapen ochgripa misstänkta i samma utsträckning som om han vore uniformerad.147 JO 1989/90 s. 65.148 JO dnr: 1772-2007.149 Ibid.150 Ibid.151 Ibid.152 Med stöd av lagen (2006:939) om kvalificerade skyddsidentiteter.

397.5 Den civila infiltratörens lagbundenhetEn civil infiltratören är fortsättnings bunden av Sveriges rikes lagar och dens.k. ”tjänsteutövningen” ger således inte upphov till någon form avimmunitet, varpå denne kommer att bestraffas för de lagöverträdelser somuppdagas. En viktig distinktion mellan den civila och den polisiärainfiltratören är att den sistnämnde är att ses på som en skolad och förtjänsten tränad tjänsteman, den förstnämnde är dock en novis civilperson.7.6 När och hur infiltratörsverksamhetenär tänkt att användasI enlighet med vad som framgått så skall ett användande av s.k.okonventionella spaningsmetoder likt infiltration företas först efter mycketnoggrant överväganden. Till detta skall en lång rad principer beaktas ochdärtill genomsyra användandet av ovanstående metod. Vid ett beaktande avde extensiva överväganden som tvunget måste föregå ett användande avpolisiär och civila infiltratörer så bedöms dessa metoder stå utanför detvardagliga polisarbetet. Metoderna bör således uteslutande användas vidbekämpandet av allvarlig brottslighet.153Metoden presumeras således användas uteslutande emot organiserad ellerannan grov brottslighet154 vilken bland annat innefattar; grovnarkotikabrottslighet, avancerad rånbrottslighet, trafficking och grovorganiserad brottslighet med gränsöverskridande inslag.155 Ytterligareanvändningsområden där metoden bedöms vara till nytta är inom; s.k.grooming på Internet, narkotikabrottslighet via Internet samt för att lösaredan begångna men ouppklarade brott, t.ex. mord (Cold Case).156 Iutevaron av en reglering så skall det dock betonas att polisiära och civilainfiltrationsoperationer inte nödvändigtvis behöver användas endast emotden organiserade och grova brottsligheten varefter de i utevaron av en153 Prop. 1983/84:11 s. 44-49. och SOU 2010:103 s. 102ff154 SOU 2010:103 s. 102ff155 Ibid., s. 89ff.156 Ibid., s. 89.

40reglering egentligen kan implementeras på alla former av brottslighet,oberoende av allvarlighetsgrad.157 I flertalet fall så har polisen företagitinfiltrationsoperationer med utgångspunkt i informatörsverksamhetenvarefter det är sannolikt att infiltration även använts eller används i kampenmot mängdbrottslighet så som tillgreppsbrott.158Att infiltratörsverksamheten är uppdelad i en civil och polisär förgreninginnebär att representanter för båda parter är tänkta att ingå bland de aktiva.Då teori och verklighet allt för sällan går hand i hand, så återfinns enavsevärd diskrepans mellan hur de polisiära infiltratörerna är tänkta attanvändas, kontra hur de faktiskt kan användas. I majoriteten av fall så är deti realiteten omöjligt för en polis att få tillträde till de kriminellasammanslutningarna vilka hänförs till den grova och organiseradebrottsligheten (ovidkommande om han agerar under täckmantel medtillhörande fingerade personuppgifter).Medlemskap och tillträde till majoriteten av de gäng som återfinns i Sverigeoch i utlandet föregås först efter mångårig prövotid och de etniskagrupperingarna kräver i regel en specifik bakgrund vilket inte sällan ärproblematiskt för de polisiära infiltratörerna. Än mer problematiskt är att enprospekterande medlem i majoriteten av fall förväntas genomgå flertaletkonkreta prövningar vilka ämnar att påvisa lojaliteten och tillikahandlingskraften hos den sökande. En polisiär infiltratör kan och får integenomföra prövningar vilka innefattar ett företagande av en brottsliggärning. Med beaktande av nyssnämnda så består polisens enda återståendemöjlighet till att infiltrerar i att använda sig av en privatpersoner, s.k. civilainfiltratör.159I avsnitt 8, framgår polismetodutredningens förslag vilka antas kunnareglera den problematik som de polisiära infiltratörerna står inför.157 JO dnr: 1772-2007.158 Rikspolisstyrelsens tillsynsärende VKA-128-1419/05, s.12-49ff. och s.71-76ff.159 SOU 2010:103 s. 228.

417.7 Infiltrationsoperationernas potentiellasyfteInfiltrationsoperationer kan ha en mängd diversifierade syften och mål.Utigenom uppsatsen så har majoriteten av exemplifieringarna tagit sikte påbevissäkring och informationsinhämtning. I realiteten så är detuppfinningsrikedomen hos den som planlägger operationen vilken är att sespå som den yttre gränsen. Nyssnämnda förutsätter att även beslutsfattaren äravantgardistiskt lagd och att denne vågar tänja på vad de allmängiltigaprinciperna ger uttryck för. I nedanstående del framgår Spanark-rapportenskatalogisering avseende de potentiella utkomsterna av eninfiltrationsoperation;1601. Infiltratören används för att endast samla in information varefter denne äratt ses på som polisens ögon och öron i den omgivning han befinner sig i.2. Infiltratören försöker skapa ett förtroendefullt förhållande till de personersom är föremål för polisens infiltration, eller till dessas närstående varpåinfiltratören hoppas ”påverka” dessa personer på ett sätt som passar polisensspaningsverksamhet.3. Infiltratören applicera teknisk utrustning som gör det möjligt att avlyssna,dolt fotografera eller larma ett visst område eller föremål.4. Infiltratören underlättar för polisen att ta sig in i en lokal, att hittanarkotika, annan bevisning eller till att gripa kriminella medlemmar av deninfiltrerade gruppen. Infiltratören kan vidare introducera en polisiärinfiltratör för gruppens medlemmar varefter polisen får naturligt tillträddetill gruppens innersta krets.5. Infiltratören kan indirekt provocera den kriminella grupperingen och dessmedlemmar genom en rad olika typer av konfliktskapande åtgärder t.ex. så160 Spanark-rapporten s.51ff.

42kan infiltratören arrangera ett inbrott begånget av en konkurrerandekriminell gruppering.6. Infiltratören kan med hjälp av olika metoder skapa osämja i denkriminella grupperingen genom att initiera en maktkamp eller genom attinleda ett förhållande till någons flickvän. Därigenom kan någon förmås attbli informatör åt polisen.7.8 Infiltration i ljuset av Rikspolisstyrelsensföreskrifter och allmännaråd om användande av informatörerVid en genomgång av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd omanvändande av informatörer161 och vid ett beaktande av föreskrifternastitulering så presumeras dessa att endast reglera den polisiärainformatörsverksamheten. Detta faktum styrks även av 1 § iföreskrifterna.162 I intervjuer med personer vilka haft och därtill harnyckelpositioner inom polisens spanings-, informatörs- ochinfiltratörsverksamhet så har det framgått att Rikspolisstyrelsensovannämnda föreskrifter haft och har en mängd olika användningsområden.Då Rikspolisstyrelsen inte utfärdat några föreskrifter för den civilainfiltratörsverksamheten så har ovannämnda föreskrifter tillämpats analogtpå verksamheten.163 Enskilda tjänstemän har således kalkerat och raffineratpolisiära subjekt så som hanterare och kontrollant för att på det sättetuppbringa en inofficiell struktur och likaså ramverk.164 Den 41 §165 har ienlighet med vad som framkommit i intervju agerat som en ventil varpåpolisen kunnat och än idag kan kringgå det existerande regelverket. Polisenkan således företa informatörsoperationer vilka egentligen är att ses på somen förtäckt infiltration.161 RPSFS 2007:5, FAP 490-1.162 Ibid., s.1.163 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.164 Ibid.165 RPSFS 2009:2, FAP 490-1.

43Då infiltratörsverksamheten står oreglerad så återfinns inte heller någotorganisatoriskt ramverk ur vilket besluts- och kontrollfunktioner kan utläsas,även detta vakuum har således fyllts ut genom ett analogt applicerande avföreskrifterna för informatörsverksamheten. Ovanstående styrks såväl avJO:s senaste granskning166 och därtill av de rättsliga efterspel167 vilkainitierades med utgångspunkt av de infiltrationsoperationer som Peter Rätzföretagit.1687.9 Om infiltratören och dennes motiv7.9.1 Polisiär infiltratörDet finns inte så mycket att anföra avseende den polisiära infiltratörensmotiv eller person. Den polisiära infiltratören är i enlighet med ordetsbenämning en polis, vilken under täckmantel arbetar med för honom ålagdaarbetsuppgifter. Det bakomliggande motivet gällandes dennes yrkesval ärinte intressanta för denna uppsats.7.9.2 Civil infiltratörI mottsatts till den polisiära infiltratören så finns det desto mera att säga omden civila infiltratören. En infiltratör är som nämnt en privatperson som påuppdrag av polisen exempelvis bereder sig tillträde till en för polisenintressant konstellation (innefattar begreppen; gäng, klubb m.fl.). Enallmängiltig förutsättning för att bli värvad som civil infiltratör är attpersonen ifråga sedan tidigare agerat som informatör. Under tiden sominformatör så utvärderar polisen en informatörs arbetet varefter endast eninformatör som påvisat konkreta resultat i kombination med positivapersonliga egenskaper kan komma att bli tilltänkt för avancemang tillinfiltratör.169166 JO, Dnr: 1772-2007.167 NJA 2006 s.145, Ö 5345-08, Ö 3798-08.168 Ibid.169 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.

44Konkreta resultatTill de i ovan anförda konkreta resultaten inbegrips att en person lämnatkontinuerlig och värdefull information under sin tid som informatör. Detkrävs därtill att personen ifråga har god insyn samt kännedom om en förpolisen intressant gruppering eller person och dennes pågående aktiviteter.Till ovanstående beaktas även en persons position i den kriminella sfärenvarefter en person med ledargestalt är att ses på som ett konkret resultat isig.170Personliga egenskaperTill de i ovan anförda personliga egenskaperna inbegrips en personsstresstålighet och möjlighet till att fatta sekundoperativa beslut. Egenskapersom; psykisk stabilitet vid extrema påfrestningar samt analytisk ochperceptionell förmåga innefattas således. En persons ”Street Smart” och”kameleont” förmåga är ytterligare inbegripna egenskaper.171 Utöverovanstående så är en persons lojalitet av yttersta vikt. En person som harmissbruksproblem kan i majoriteten av fall aldrig värvas som infiltratöreftersom en missbrukar inte är att ses på som pålitlig eller lojal. Enmissbrukare kan med enkelhet försäga sig under ett pågående rus och därtillavslöja en polisiär operation till förmån för en viss mängd narkotika.172Enligt uppgift så underskattar gemene man de civila infiltratörerna varpådessa tro sig veta att personerna ifråga är dumma och mindre intelligenta.173I de intervjuades mening är detta en felaktig föreställning varpåintervjupersonerna snarare betecknar de civila infiltratörerna som ”Amänniskor”.174 Med ”A-människor” så åsyftas att dessas personligaegenskaper175 i många fall överträffar den gemen medborgarens. Enspekulation om varför gemen man ofta tillskriver de civila infiltratörerna170 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.171 Ibid.172 Ibid.173 Ibid.174 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.175 Psykiska och fysiska.

45med nedlåtande epitet är för att dessa antingen är yrkeskriminella alternativtatt dessa rör sig i kriminella kretsar.176Under en intervju så blev jag själv tillfrågad; ”Hur många normalamedborgare tror du orkar jobba dag och natt som yrkeskriminell med alltvad det innebär och parallellt med detta spela ett dubbelspel på fleranivåer?…de flesta hade ramlat av pinnen!”.177 Nyssnämnda är i min meningett målande exempel avseende den press som en civil infiltratör kan tänkasuthärda.Ett annat mera konkret men högst målande exempel är; ”Den optimaleinfiltratören är en ”kriminell” piketpolis, dvs. en lojala, orädda, hårtarbetande och psykiskt stabil person som kan ta order och utföra dessa påbästa sätt”.178 Det skall nämnas att i majoriteten av fall så är den civileinfiltratören just en kriminellt belastad person och ofta själv medlem ellerprovmedlem av en organiserad eller annan löst sammansatt gruppering.Det bakomliggande motivet till att en kriminell person frivilligt inträder irollen som civil infiltratör, för att därefter gå polisens ärenden tillmötes är imånga fall outgrundligt. Likt det som anförts under avsnittet om;informatören och dennes motiv, så återfinns det oftast lika mångamotivbilder som det finns individer. Motivbilderna vilka återfinns iovannämnda hänvisning är implementerbara även på den civile infiltratören.Utöver dessa så har en intervjuperson179 återgivit ett exempel vilket enligtuppgift avgivits av en f.d. infiltratör varefter jag kommer återge det ikonceptform.En person vilken är medlem av en kriminell organisation och därtill lever iett destruktiv parallellsamhälle kan av olika anledningar komma att träffas176 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.177 Ibid.178 Ibid.179 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.

46av ett oerhört självförakt, varefter dennes positiva gärningar i egenskap avinfiltratör är ett medel för att balansera och rättfärdiga sin egen existens.1807.10 Infiltrationsoperationer de senaste 12årenSom nämnt så råder det stort hemlighetsmakeri kring polisensinfiltratörsverksamhet. Information om faktiska infiltrationsoperationer harjag således fått tillgodogöra mig genom intervjuer med; Advokater, poliser,Statsåklagaren Nils-Eric Schultz och med Dick Sundevall. En genomgångav JO:s initiativärenden181 samt praxis har även företagits.182Jag vill å det bestämdaste poängtera och förtydliga att ingen av ovanståendeintervjupersoner eller företrädare för nämnda yrkeskategorier avgivitinformation vilken inte är att ses på som allmänt känd, personerna harsåledes endast hjälpt mig att nå en övergripande förståelse avseende polisenspraktiska förfarande.I nedanstående del kommer jag återge tre exemplifieringar avseende hur ettförfarande med hjälp av en eller flera infiltratör(er) kan se ut.Operationernas resultatet och eventuell rättssäkerhetsproblematik kommerbelysas. I de två första exemplifieringarna så har infiltrationerna styrts avpolisen medans infiltratören och tillika provokatören varit en privatperson. Iden sistnämnda exemplifiering så styrdes operationen av polisen med enväsentlig skillnad beståendes i att infiltratörerna var poliser. Det sistnämndaär även ett av få publicerad fall där infiltratörerna varit polismän.180 Ibid.181 JO, Dnr: 1772-2007.182 Högsta domstolen, Mål nr: B-2150-11, Ö-5354-08, NJA 2006 s.145, Ö- 3798-08.

47Gotlandsärendet183Infiltratören hade etablerat kontakt med en gruppering varpå denne erbjödsköpa en större mängd heroin. Han avböjd med motiveringen om att hanendast ägnade sig åt kokainförsäljning. Infiltratören erbjöd sig dock attagera mellanhand mellan grupperingen och en potentiell köpare sominfiltratören sade sig ha kontakt med. Infiltratören hade egentligen intekontakt med någon köpare men genom att påstå detta så kunde grupperingkanske vilja ha hjälp varefter infiltratören kunde få ett tillslag till stånd.Parallellt med att grupperingen gavs tid till att överväga infiltratörenserbjudande så kontaktade infiltratören sin hanterare och förklarade allt iovanstående. Hanteraren maskerade i sin tur informationen som ett anonymttips och förde in detta i polisens kriminalunderrättelseuppslag. Tipsetmaskerades för att inte röja den verkliga källan men även för att kunnasanktionera en framtida operation. Det potentiella upplägget delgavsdärefter de högsta cheferna vid länskriminalen i Stockholm.Grupperingen kontaktade infiltratören på nytt varefter dessa sade sig antainfiltratörens erbjudande om att agera mellanhand. Infiltratören kontaktadesin hanterare för att meddela att gruppen numera såg infiltratören som derasmellanhand. Hanteraren kontaktade i sin tur sina chefer vilka bemyndigadeen operation. Infiltratören tog kontakt med grupperingen och sade sig hafunnit en köpare. Grupperingen och infiltratören bestämde därefter möte föratt fastställa det logistiska upplägget inför den stundande försäljningen. Imötet bestämdes att affären och transaktionen skulle genomföras på etthotellrum på Gotland. Inför mötet på Gotland så inhandlade polisen enattachéväska vilken de på en bank i Stockholm fyllde med en miljon kronori kontanter.184 Väskan och dess innehåll fotograferades därefter med enpolaroidkamera. Polaroidbilden föreställande pengarna skulle tjäna sombevis för att infiltratören hade träffat köparen och säkerställt att denne hadepengar till att köpa narkotikan.183 Högsta domstolen, Mål nr: Ö-5354-08.184 Hanteraren s. 124-223ff. och Peter Rätz – nio år som undercoveragent s.136-145ff.

48Väl på Gotland så träffades infiltratören och säljarna på det angivnahotellrummet. Säljarna hade medtagit ett varuprov om 1,5kg heroin vilkeninfiltratören fick möjlighet att kontrollera. Kontrollen bestod i attinfiltratören tog en liten mängd narkotika, vilken fördes ned i enreagenslösning vilken skulle färgas i viss kulör i de fall narkotikans aktivasubstans verkligen var heroin. Varuprovet visade sig vara positivt varefterfotografiet föreställande attachéväskan och kontanterna uppvisades.På uppdrag av infiltratören lades narkotikan ned i en attachéväska.Attachéväskan med narkotikan stängdes och kodlåset snurrades så att deninte gick att öppna utan synlig åverkan. Infiltratören som var mellanhand varden ende som kände till koden. Nyssnämnda rättfärdigades för säljarna medatt dessa inte skulle kunna öppna väska och byta ut narkotika mot t.ex.socker inför mötet med köparen, vilket skulle ske senare samma dag. Dåsäljarna lämnade hotellrummet med attachéväskan vilken innehöllnarkotikan så ringde infiltratören till sin polisiära kontakt och uppgav ettkodord varefter polisen grep säljarna.Infiltratören lämnade rummet samtidigt som polisen grep säljarna undertumultartade omständigheter. Infiltratören tog sig ut genom hotellets bakreutgången där dennes hanterare plockade upp honom och förde honom bortfrån brottsplatsen. Hanteraren och infiltratören inväntade därefter att denavtalade transaktionstidpunkten mellan köpare och säljare passeradesvarefter infiltratören ringde till ledaren för den säljande grupperingen ochfrågade varför säljarna inte hade anlänt enligt överenskommelsen. I samtaletså sade sig infiltratören ha blivit blåst av säljarna och att han stod ute iskogen med köparna vilka nu riktat sin ilska mot honom själv.I själva verket stod hanteraren och infiltratören på en skjutbana utanförVisby. Under samtalets gång så tog hanteraren telefonen från infiltratörenoch utgav sig för att vara köparen. I samtalet mellan hanteraren och ledarenför den säljande gruppering påstod hanteraren att han inte vara en personvilken man blåste, varefter infiltratören yttrade ordalyselser likt, ”stoppa ner

49pistolen” (så att gängledaren i det pågående samtalet kunde höra det),därefter avlossade hanteraren två skott med sin pistol och avslutadesamtalet.185 Infiltratören var således inte att misstänkas för gripandet ochdärmed fritvådd från misstankar gentemot gängledaren, då denne nu levde itron om att infiltratören blivit bestraffad eller dödad med anledning avsäljarnas misstag.I de efterföljande domstolsförhandlingarna så hemlighöll polisen vad somverkligen hade initierat tillslaget.186 Således hade domstolarna, åklagarnaoch försvaret ingen aning om att hela operationen genomförts med ettanvändande av en civil infiltratör. Upprinnelsen till operationen förklaradesmed att säljarna agerat nervöst och att ett anonymt tips initierat polisensagerande.En av de misstänkta friades medans den andre blev dömd till 10 år fängelseför grovt narkotikabrott.187 Till saken hör att den sistnämnde dömdes för attha köpt det heroin som han själv hade tänkt sälja, vilket är graverande.Operation Räven188Den civile infiltratören vilken för tiden för Operation Räven lyckatsinfiltrerar MC klubben Bandidos och därtill blivit invigd som fullvärdigmedlem, hade genom sina förehavanden kommit i kontakt med en kriminellperson (K) vilken luftade ett affärsförslag. K, påstod sig ha en kontakt inompolisen vilken sålde registerutdrag ur polisens allmänna spaningsregister,(ASPEN). K, sade sig köpa registerutdrag inför affärer med för honomokända personer varefter han kunde kontrollera dessa uppgifter mm. K,frågade infiltratören ifall inte MC klubben Bandidos och infiltratören iegenskap av medlem i denna möjligen var intresserad av att köparegisterutdrag.185 Hanteraren s. 124-223ff. och Peter Rätz – nio år som undercoveragent s.136-145ff.186 JO Dnr: 1772-2007.187 JO, Dnr: 1772-2007.188 Ibid.

50Infiltratören kontaktade sin hanterare och återberättade allt i ovanstående.Hanteraren vilken såg allvarligt på den befarade ”läckan” gick enligt egenutsaga vidare till sina chefer vilka sanktionerade en operation.189 Polisenbörjade därefter att granska K:s, samtalsspecifikationer. Viasamtalsspecifikationerna så kunde man urskilja att K, de facto hade kontaktmed en civilanställd (P), vid polismyndigheten i Dalarna som hade högbehörighet till hemligstämplat material.Hanteraren kontaktade därefter säkerhetspolisen (SÄPO) och underrättadedem om misstankarna mot P. SÄPO började följaktligen att övervaka P:sdator och dennes övriga förehavanden. Det skall nämnas att i detta skede såhade polisen endast bevis om att P, hade kontakt med K. Kommunikationenmellan P, och K, var inte att ses som brottslig utan snarare som högstopassande. SÄPO har i efterhand sagt att de uttryckligen upplyst hanterarenom att denne inte fick be infiltratören att beställa registerutdrag då dettaansågs vara brottsprovokation och något som SÄPO inte ägnade sig åt.190SÄPO ville endast övervaka P:s dator och bad hanteraren att höra av sig ifalldenne fick information om någon ny beställning.Det påstås att hanteraren gick tvärt emot SÄPO:s instruktioner och badinfiltratören att företa en beställning om två registerutdrag avseendepersoner inom Bandidos sfären.191 Avtalet mellan infiltratören och K, var attinfiltratören skulle hämta registerutdragen hemma hos K, vid en bestämdtidpunkt. P, realiserade registerutdragen och skulle inom kort komma attöverlämna dem till K. Infiltratören anlände till K:s bostad i förtid ochbegärde registerutdragen varefter K, sade att P, inte slutat sin arbetsdag ochK, bad infiltratören att återkomma lite senare. Infiltratören visste att P, intehade slutat att arbeta men anlände i förtid så att K, inte skulle misstänkahonom i samband med gripandet. När P, överlämnade registerutdragen hosK, greps de två.189 Hanteraren s. 313-341ff.190 JO, Dnr: 1772-2007.191 Ibid.

51Under utredningen mot P, så erkände denne till att ha gjort utdrag urASPEN och sålt dessa till K. Liksom i Gotlandsärendet så kände åklagare,domstol och försvarare inte till omständigheterna bakom polisens tillslag.Ovanstående parter var därtill ovetandes om att registerutdragen hadeföretagits med anledning av en beställning som genomfört på order av enpolisman. Nyss nämnda framkom inte heller vid rättegången mot P.Hanteraren kom att misstänktas för grovt tjänstefel då information om att enbrottsprovokation företagits väl framkom, men förundersökningen ladessedermera ned. Infiltratörens täckmantel röjdes inte under operationen ellerdet rättsliga efterspelet.Som ren kuriosa skall det även nämnas att det var infiltratören som hämtadeK, utanför anstaltsgrindarna efter att denne avtjänat sitt straff. K, hadesåledes ingen aning om att infiltratören samarbetade med polisen.Operation Gödselstack 192En man (X) och en kvinna (Y), inledde en vänskapsrelation under okändperiod av 2000-talet. Båda hade extensiva och dokumenterademissbruksproblem, mannen hade dessutom avtjänat ett fängelsestraff förnarkotikabrott och fortsatte med att både missbruka och sälja narkotika eftersin frigivning. Vänskapsrelationen dem emellan övergick sedermera till ettsexuellt förhållande. Kvinnan som vid tiden saknade fast bostad boddehuvudsakligen hos sin syster.Fredagen den 7 oktober 2005 så skulle Y, hälsa på X, i dennes bostad. Den18 oktober 2005 så anmäldes Y, som försvunnen hos polisen. Systern till Y,vilken tillika var den som anmält Y:s försvinnande hade inte hört av sinsyster sedan den 7 oktober då denne enligt uppgift skulle hälsa på X. Medanledning av anmälan så inledde polisen en utredning beträffandeförsvinnandet. Y:s telefon hade senast använts under natten till den 11oktober därtill var henens bankkonto orört. Med anledning av ovanståendeså antogs att ett brott låg bakom Y:s försvinnande.192 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11 och NJA 2011 s.638.

52Den 25 oktober häktades X, som skäligen misstänkt för mord.Häktningsbeslutet hävdes av åklagaren den 1 november och den 16 juni2006 lades förundersökning ned mot, X. Sökandet efter Y, fortsatte dock isåväl vattendrag som på land i bebyggelsen kring X, bostad. Undernovember 2007 genomfördes en slamsugning av en avloppsbrunn ianslutning till den fastighet i vilken X, bodde. Slamsugningen resulterade iatt ett paket anträffades vilket innehöll Y:s; glasögon, mobiltelefon ochringar. X, anhölls på nytt den 29 januari 2008 men släpptes ett par dagarsenare. Polisen var övertygade om att X, var skyldig till Y:s försvinnandeoch var därtill övertygade om han hade bragt henne om livet. X, varalltjämte att ses på som huvudmisstänkt. Under våren 2010 så vände sigPolismyndigheten i Östergötland till Rikskriminalpolisen med begäran omstöd genom bevisprovokation. En plan utarbetades enligt vilken X, skulleprovoceras till att för en av Rikskriminalpolisens infiltratörer vid namn”Mike”, berätta var Y:s kropp befann sig.Infiltratören Mike gjorde sig till vän med X, och utan att säga det rakt ut såskapade Mike en bild av sig själv som medlem av ett hårdfört kriminelltgäng. Mikes kroppsspråk, fysiska attribut, jargong och språkbruk var ienlighet med den stereotypa bild som gemene man har av en kriminell.Mike vilseledde och manipulerade X, och fick denne att tro att Y, hadetecknat en förmånlig livförsäkring vilken kunde lösas ut efter dennes död.En fundamental förutsättning för att försäkringsbeloppet skulle utbetalas vardock att försäkringsbolaget kunde fastställa att Y, verkligen avlidit och attdenne inte undanhöll sig på frivillig grund.Mike hävdade att en kriminell gruppering stod som förmånstagare tillförsäkringen vilka var angelägna om att kroppen återfanns. Mike beskrevhur den kriminella grupperingen utgjordes av råbarkade personer ifrån detforna östblocket. Mike poängterade att ovanstående grupp var fast beslutna iatt återfinna Y:s kropp och att X, hade ådragit dessa intresse, varefter dennekunde förvänta sig att dessa var i stånd med att kontakta honom.

53Med ”kontakta honom”193 åsyftades inte juridiska och civiliseraddiskussioner utan snarare diskussioner vilka kunde komma att innebäraotrevligheter av oanad natur. Mike poängterade att X, hade att göra med”Ryssar och Tjetjener”194 vilka inte drog sig för att komma hem till X och”röja”.195 Mike förklarade att han som vän till X, hade åtagit sig uppdragetatt tala med honom för ovanstående grupperings räkning. Således kunde X,finna en säker och diskret kommunikationskanal i Mike. Därtill så skulle X,få 75.000kr i belöning om denne utpekade den plats där Y:s kropp kundeåterfinnas. X, upplyste Mike om att han inte hade några upplysningar isakfrågan.I ett försök till att öka trycket på X, så kontaktades han av ett par andra”öststatsmedborgare” (även de var poliser) varav en gick under namnet”Ryssen”. Ryssen som ”inte” kunde tala svenska utan kommunicerad påknagglig tyska i kombination med vilda gestikuleringar överlämnade enlapp till X, med ett telefonnummer på. X, uppmanades att återkomma på detangivna numret med upplysningar om var Y:s kropp kunde återfinnas.Ryssen erbjöd nu 100.000kr i utbyte mot information vilken resulterade i attY:s kropp anträffades.Efter alla påtryckningar som X utsattes för så utpekade han slutligen denplats där Y:s kropp låg begravd. X, tog till en början även på sig ansvaret förgärningen. Han ändrade dock sin inställning inför tingsrättsförhandlingenvarefter han förklarade sitt erkännande med att han var påverkad avamfetamin samtidigt som han stod under ett överhängande hot från”öststatsmaffian”, vilken i hans mening inte skydde några medel i jakten påförsäkringspengarna. Han sade sig ha erkänt ovanstående gärning då han varrädd för ”Ryssen” m.fl.196193 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11 och NJA 2011 s.638.194 Ibid.195 Ibid.196 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11 och NJA 2011 s.638.

54I HD så vidhöll X att han inte bragt Y om livet, utan att detta gjorts av hansnarkotika leverantör efter att Y stulit amfetamin till ett värde av 60.000krvilket X, hade köpt på kredit. Anledningen till att X, visste var kroppen vargömd grundades i att han bevittnat Y:s död och ”begravning”.HD anförde att straffvärdet för den handling som X, gjort sig skyldig till inormalfallet uppgick till 10års fängelse. Med beaktande avinfiltrationsoperationens natur, de otillbörliga påtryckningarna (Ryssen,öststatsmaffian och de outtalade våldsanspelningarna mm som de polisiärinfiltratörerna uttalat) och vid ett parallellt beaktande av de brott motEuropakonventionen som infiltrationsoperationen faktiskt inneburit,nedsattes strafftiden med 3år. X, dömdes således för mord till 7 års fängelse.Värt att nämna är att hovrätten ansåg att de kontakter som polisensinfiltratörer haft med X, var att likställas med ett polisförhör varpå X, ävenvar att ses på som skäligen misstänkt och således part i målet. Att polisenföretagit dolda förhör med X, hade således kränkt hans rätt till en försvarareunder pågående förhör, vilket i förlängning delvis hade kränkt hans rätt tillen rättvis rättegång.197197 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11 och NJA 2011 s.638.

558 Polismetodutredningen1988.1 Utredningens uppdragUtredningens uppdrag bestod i att överväga vissa straffprocessuella ochpolisrättsliga frågor angående de brottsbekämpande myndigheternas doldaspanings- och utredningsverksamhet. Utredningen skulle således övervägahuruvida olika särskilda spaningsmetoder199 skulle regleras i lag och i så fallpå vilket sätt. Efter samtal med både polismetodutredningens särskildautredare och utredningssekreterare framkom att; utredningen inte hade iuppdrag att utreda huruvida infiltrationsoperationer skulle få företas eller ej.Ingångsvärdet var följaktligen att metoderna används och fortsättningsvisskulle komma att användas. Utredningen skulle således endast utreda frågorvilka aktualiserades i och med ett användande av bl.a.infiltrationsoperationer.8.2 Utredningens expertkommitéI utredningen ingick 19 nationella experter.200 I åtta av fallen så hadeexperterna sin tjänsteplacering hos en brottsbekämpande myndighet (~43%).Resterande 11 experter bestod utav; fem representanter frånjustitiedepartementen (~27%), en representant från Säkerhets- ochintegritetsskyddsnämnden (~6%), en verksjurist från Post- och telestyrelsen(~6%), en straffrättsprofessor (~6%), en advokat (~6%) och ett hovrättsråd(~6%).Utöver ovanstående nationella experterna så har utredningen haft särskildasamråd med bl.a. företrädare för Rikskriminalpolisen, polisenslänskriminalavdelningar, Säkerhetspolisen, samt Tullverket.201 Utredningenhar även haft flertalet kontakter med företrädare för utländska198 SOU 2010:103199 S.k. okonventionella spaningsmetoder.200 Ibid., s. 5-6f.201 Ibid., s. 55ff.

56brottsbekämpande myndigheter som t.ex. Förenta staternasjustitiedepartement (US Department of Justice) och FBI (Federal Bureau ofInvestigation).8.3 Utredningens förslagUtredningens bedömning är att de spaningsmetoder som behöver lagreglerasska tas in i en ny lag; lag om särskilda inhämtningsåtgärder i debrottsbekämpande myndigheternas verksamhet (inhämtningslagen). Lagenska reglera användningen av särskilda spaningsmetoderna både iförundersökningsförfarandet och i underrättelseverksamheten. Förslaget tilllag om särskilda inhämtningsåtgärder i de brottsbekämpandemyndigheternas verksamhet återfinns i sin helhet i, Bilaga B. Utöverovanstående så föreslår utredningen att det ska inrättas ett oberoendebeslutsorgan den s.k Nämnden, vilken i huvudsak ska pröva tillståndsfrågorhänförliga till polisens underrättelseverksamhet.8.3.1 Lagförslagets, 6 Kap. – Annars brottsligagärningarDe brottbekämpande myndigheterna har gjort gällande att en polisman somhar infiltrerat en kriminell gruppering vilken t.ex. förbereder ett grovt rån,kan behöva göra sig skyldig till straffbara gärningar trots att deltagandetsyftar till att förhindra brottets fullbordande.202 Polismetodutredningen delarovanstående uppfattning och har således bedömt att det finns ett reellt behovfrån polisens sida att i samband med infiltrationsoperationer kunna utföravissa gärningar som annars hade varit att ses på som brottsliga.Polismetodutredningen har således föreslagit att inom ramen förinfiltrationsoperationer ska polisen ges vissa begränsade möjligheter till attbegå annars brottsliga gärningar. Befogenheten skall därtill ges i lag.203202 SOU 2010:103 s.173f.203 SOU 2010:103, s. 173ff.

57Tillstånd till att begå brottliga gärningar skall således kunna ges omgärningarna är, nödvändiga för att kunna genomföra eller fullföljainfiltrationsoperationen. Tillstånd skall kunna ges förinfiltrationsoperationer vilka företas inom ramen för såvälförundersökningsförfarandet som underrättelseverksamheten. Det råder enpresumtion om att det inte får vara fråga om gärningar vilka kan antasföranleda annan påföljd än böter, men om tillståndet avser eninfiltrationsoperation under ett förundersökningsförfarande så kan tillståndäven ges för sådana gärningar som skulle kunna bedömas som medverkan imindre mån, enligt 23 kap. 5 § BrB.Den gärning som eventuellt kan komma att företas måste dock genomgå enpreliminär bedömning där följande beaktas; (i) en uppskattning avgärningens konkreta straffvärde (ii) huruvida gärningen omfattas avbestämmelsen om medverkan i mindre mån i 23 kap. 5 §BrB. I bedömningavseende (i), bör det beaktas att gärningen begås i ett brottsbekämpandesyfte och att den företas av en polisman. Gärningens straffvärde bör såledespåverkas i sänkande riktning. Nyssnämnda bör även gälla i bedömningenom huruvida gärningen kan omfattas av bestämmelsen om medverkan imindre mån enligt, 23 kap. 5 §BrB.204Vid tillståndsgivandet ankommer det på den ansökande myndigheten attbevisa att infiltrationsåtgärden är av synnerlig vikt för utredningen samt attskälen för att utföra gärningen uppväger de olägenheter som den kaninnebära för allmänna eller enskilda intressen. Uppgifter vilka är av intresseför utredningen skall i princip inte kunna inhämtas med andra medel och detskall finnas skäl att räkna med att infiltrationsoperationen verkligen kan ledatill att man erhåller information av central betydelse för utredningen.204 SOU 2010:130 s.380-386ff.

58Tillståndsfrågor avseende ett utförande av en annars straffbelagd gärningvilken skall företas i ett förundersökningsförfarande prövas av domstol. Närtillstånd avser en gärning vilken skall företas inom ramen förunderrättelseverksamheten, ankommer tillståndsprövningen på den s.k.Nämnden.205Ett beslut om att tillåta ett utförande av en annars straffbelagd gärning skallhävas när det inte längre finns skäl för beslutet. Ett beslut skall kunna hävasav såväl den sökande som den beslutande myndigheten. I de fall ett tillståndgivits inom ramen för underrättelseverksamheten men operationen övergår iett förundersökningsförfarande så skall en åklagare informeras. Åklagarenskall informeras om såväl den pågående infiltrationsoperationen samt omeventuella tillstånd för att begå en annars brottsliga gärning. I ovannämndasituation så har åklagaren rätt att häva ett tillstånd.206Ett tillstånd skall innehålla uppgifter om vilka gärningar tillståndet avseroch gärningarna ska preciseras så långt det är möjligt. Ett krav om högreprecisering presumeras i de fall då tillståndet gäller konkreta intrång t.ex.hemfridsbrott, samt i de fall där tillståndet gäller gärningar vilka omfattas av23 Kap. 5 § BrB, medverkan i mindre mån. Gärningar som anges i etttillstånd kommer att ges en normerande karaktär och fungerar således somen måttstock för vad som är acceptabelt för en viss operation. Vidbedömningen av om en gärning anses vara jämförbar med den som avses itillståndet ska hänsyn tas till gärningens straffvärde och karaktär, samtskyddsintressena bakom bestämmelserna. Substituerande gärningen skalläven avse sådana gärningar som kan föranleda sanktionsavgift(administrativa avgifter med bestraffande karaktär).207205 SOU 2010:130 s.380-386ff.206 Ibid.207 Ibid.

598.3.2 Lagförslagets, 7 Kap – Biträde av enskildaUnder utredningsarbetet så har polismetodutredningens tjänstemän tagit delav information vilken tyder på att de kriminella grupperingarna raffineratderas modus operandi till den grad att polisens nuvarande arbetsmetodermånga gånger är att ses på som ineffektiva.208 Utredningen ger även uttryckför att de polisiära infiltratörerna har stora svårigheter med att få tillträde tillde existerande kriminella nätverken eftersom medlemskap och såledestillträde till dessa föregås av mångårig prövotid mm. Utredningen delarsåledes polisens uppfattningen om att ett tillträde till dess slutna ochsvårpenetrerade grupperingar ”står och faller”209 med polisen rätt till attanvända sig av enskilda (civila infiltratörer). Med beaktande av ovanståendeså fann utredningen ett starkt behov hos de brottsbekämpandemyndigheterna i att kunna bistås av enskilda i samband medinfiltrationsoperationer.210Polismetodutredning nådde konklusionen om att infiltration i dagsläget skermed stöd av de allmänna befogenheterna i polislagen varefter utredningeninte fann anledning till att särskilt reglera infiltrationsoperationer i lag.Polismetodutredningen fann dock anledning till att klargöra i vilkenutsträckning de brottsbekämpande myndigheterna kan ta biträde av enskildai samband med vissa av de åtgärder som företas under eninfiltrationsoperation.211 Lagförslagets krav om särskilda skäl för anlitandeav enskilda motsvaras av det som framgår av rådande praxis, d.v.s. attanlitandet av enskilda måste ske med stor försiktighet och får endastförsiggå i undantagsfall, vidare krävs att det finns anledning att anta att enpolis inte skulle kunna användas för uppdraget.212208 SOU 2010:103 s.104.209 Eget resonemang.210 SOU 2010:103 s. 83-117ff., s. 219-231ff.211 Ibid.212 Ibid.

60Då en enskild lämnar biträde vid dold eller vilseledande ljudupptagning såträder denne i ställe för myndighetsföreträdaren. Personen ifråga måste dockdelta i det samtal som är föremål för ljudupptagningen. Den enskilde skalldock inte agera som provokatör eller delta i brottslig verksamhet. Syftetmed biträdet skall normalt vara att den enskilde introducerar en polismanvilken därefter utför provokativa åtgärder eller brottsliga gärningarna.2138.4 Beslutsorganet -NämndenMed den s.k. ”Nämnden” åsyftas inte ett nytt organ utan den i skrivandestund etablerad, Säkerhets och integritetsskyddsnämnden (SIN). SIN, har iskrivande stund till uppgift att med inspektioner och andra undersökningarutöva tillsyn över de brottsbekämpande myndigheternas användning avhemliga tvångsmedel.214 Polismetodutredningen föreslår således att SIN,skall ansvara för tillståndsfrågor gällandes kvalificerade åtgärder vilkaföretas inom ramen för polisens underrättelseverksamhet och därtillståndsfrågan i förundersökning skulle prövats av domstol.215213 SOU 2010:103 s. 83-117ff., s. 219-231ff.214 Faktablad JU 07.11.215 SOU 2010:103 s. 311-328ff.

619 RemissinstansernasyttrandenBetänkandet utsändes till inte mindre än 46 remissinstanser.216 Flertaletåterkom följaktligen med utförliga yttranden vilka i flertalet fall sträckte sigöver flera sidor. Då jag inte haft möjlighet till att i detalj återge vad varjeenskild instans anfört så kommer remissvarens centrala delar att återges ikoncept form. En allmän och nämnvärd notering är att remissinstansernasyttrande är av spretande natur varefter flertalet olika viljor kan utläsas. Föratt åskådliggöra detta på ett konstruktivt sätt så har jag valt att dela inremissinstanserna i tre olika kluster. De tre klustren blir således; (i) debrottbekämpande, (ii) de humanistiska och (iii) de juridiskt verksamma.I det brottsbekämpande klustret ingår; Rikspolisstyrelsen (RPS) ochSäkerhetspolisen (SÄPO). Till det humanistiska klustret hör organisationersom Civil Rights Defenders och Svenska journalistförbundet. I detsistnämnda klustret, de s.k. juridiskt verksamma ingår; enskilda domstolar,Sveriges Advokatsamfund och juridiska fakultet. Uttryck kommer även gesför Advokat Tomas Nilssons särskilda yttrande, tillika medlem avPolismetodutredningens expertkommitté.2179.1 Det brottsbekämpande klustretDet brottsbekämpande klustrets remissyttranden är positiva till och ställersig i all väsentlighet bakom utredningens förslag. Den eventuella diskrepanssom framgår mellan yttrandena är att RPS ifrågasätter varför de enskildasom biträder SÄPO skall få begå en annars brottslig gärning och ageraprovokatör, medans denna möjlighet inskränks för den öppna polisen.218RPS invänder mot att man skall behöva begära ett tillstånd för varje enskildbrottslig gärning då detta skulle bli problematiskt ur polisoperativ synvinkel.216 JU 2010/10019/L4.217 SOU 2010:103, s. 405-408.218 RA-000-1849/11, s. 3.

62Istället vill RPS att tillstånd skall ges för en hel infiltrationsoperationvarefter ett tillstånd skall innefatta alla aktioner och agerande som kantänkas företas utmed operationens fortskridande.219 RPS finner inte helleranledning till att en domstol eller den s.k. Nämnden skall pröva eventuellatillståndsfrågor. I RPS mening anses det tillräkligt med att beslut iförundersökning fattas av en åklagare och av berörd enhet iunderrättelseförfarandet. RPS anser att Nämndens sammanträdesfrekvensinte når upp till kravet om minut- och sekundoperativa beslut, således ärdetta ett hinder.RPS, invänder och säger sig inte heller förstå varför medverkan i mindremån endast skall få företas under förundersökningsförfarandet. De finner allanledningen till att medverkan i mindre mån även skall kunna tillåtas ipolisen underrättelseverksamhet. RPS ifrågasätter utevaron av följandebegreppsdefinitioner i betänkande; infiltration, infiltratör, informatör,uppgiftslämnare, operation och särskilda provokativa åtgärder. Utevaron avovanstående definitioner anses leda till oklarheter när det gällerbestämmelsernas närmare avgränsning. RPS finner det högt beklagligt attutredningen inte beaktat, utrett eller tagit ställning till polisensinformatörsverksamhet.2209.2 Det humanistiska klustretDet humanistiska klustret invänder mot stora delar av utredningens förslagoch ställer sig således frågandes till ett eventuellt lagstadgande till förmånför utredningens förslag. Svenska journalistförbundet (SJFB), är tveksammatill att de föreslagna metoderna uppfyller; behovs- legalitets- ochproportionalitetsprincipen.221 SJFB, anser att användning av infiltratörer ochinformatörer samt s.k. provokativa metoder ska ske med stor restriktivitet.222Civil Rights Defenders, menar att en rättsstat inte kan acceptera att allt219 RA-000-1849/11, s.4.220 Ibid. s.5.221 Svenska journalistförbundet, Dnr: 46/2011-810, s.1.222 Ibid., s.3.

63offras i jakten på brottsligheten.223 Civil Rights Defenders anser attutredningens förslag riskerar att främja korruption och maktmissbruk.2249.3 Det juridiskt verksamma klustretGöta Hovrätt är mycket tveksam till att polisen skall ges tillstånd till attbegå brottsliga gärningar.225 Hovrättens tolkning är att tillstånd skullekunna ges även för handlingar vilka har ett högt straffvärde.226 Metoderna ärallt för långtgående och kan således skada rättsväsendets legitimitet.227Hovrätten förutsätter att polisen bär ett skadeståndsansvar för den skadasom en enskild eventuellt lider till följd av handlingar i enlighet medlagförslagen.228Advokatsamfundet välkomnar att sådana spaningsmetoder som hittillsanvänts men som varit oreglerade, nu lagregleras.229 Advokatsamfundetfruktar dock att enskilda personer som medverkar i polisiära operationer gördetta till förmån för egen vinning. Enskilda personer vilka tidigare utförtolika uppdrag åt polisen har även berättat om hur deras liv raserats. Medanledning av ovanstående finns inte tillräckliga skäl till att tillåtametoden.230Av justitieombudsmannens remissyttrande meddelas att betänkandet ärensidigt präglat av de brottsbekämpande myndigheternas subjektivavärderingar.231 Utredningens sammansättning har i mycket stor utsträckninghämtats från de brottsbekämpande myndigheterna vilket konstaterar enobalans, varpå experter med andra erfarenhets rättsgrundsatser efterlyses avJO. Att utredningens perspektiv varit alltför snävt bevisas i JO:s mening när223 Civil Rights Defenders kommuniké med Justitiedepartementen, 2011-06-30, s.1.224 Civil Rights Defenders kommuniké med Justitiedepartementen, 2011-06-30, s. 2.225 Göta Hovrätt, Dnr: 2011-256, s. 2.226 Ibid., s. 3.227 Ibid., s 4.228 Ibid., s. 5.229 Advokatsamfundet, dnr: R-2011/0569, s. 1.230 Ibid., s. 3.231 Dnr: 1610-2011, s. 1.

64mera principiella frågor avfärdas som filosofiska. JO kräver inte att enstatlig utredning skall fördjupa sig i ”filosofiska aspekter”232, men att heltavstå från att diskutera dem är högst anmärkningsvärt.233 JO anser inte attden värdegrund som kommer till uttryck i straff- och processlagstiftningen,regeringsformen samt Europakonventionen är av filosofisk natur, varefterdenna borde beaktats i större utsträckning. I JO:s mening så ärfrågeställningarna vilka utredningen haft att utredda av principiell betydelseoch mot bakgrunden av detta så anser JO att en parlamentarisk beredning avfrågorna vore mera lämplig.Den juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet tillstyrker förslagettill en ny inhämtningslag men anför en rad invändningar mot utredningensresonemang.234 Av fakultetsnämndens remissyttrande framgår att det genomåren finns tydliga exempel på hur polisen klätt olika verksamhetsgrenar medpolitiskt korrekta epitet, för att på detta sätt fritt kunna använda sig avmetoder vilka annars uttryckligen reglerats. Fakultetsnämnden vid Uppsalauniversitet tror att polisen kan fortsätta att bedriva sådan verksamhet pågrundval av utredningens resonemang. En potentiell inhämtningslagavhjälper inte detta stora problem.235 Fakultetsnämnden påpekar att ett annatstort problem med utredningens utgångspunkt är att det i Sverige saknas enövergripande och genomtänkt uppfattning avseende vad vi kan tänka oss attacceptera, gällandes de brottsbekämpande myndigheternas makt ochövervaknings möjligheter.236Av Advokat Tomas Nilssons särskilda yttrande237 poängteras attutredningen haft att ta ställning till oerhört centrala frågor. Debrottsbekämpande myndigheterna har anfört att den osäkerhet som gälltkring användandet av okonventionella metoder, har lett till en påtagligåterhållsamhet i användningsfrekvensen. Nämnda återhållsamhet har232 Dnr: 1610-2011, s. 2.233 Ibid.234 JURFAK 2011/31, s. 1.235 JURFAK 2011/31, s. 3.236 Ibid.237 SOU 2010:103, s. 405-408ff.

65bevisligen inte resulterat i någon allvarlig negativ effekt för beivrandet avbrottsligheten och polisen har inte kunnat framställa bevisning för att enmera tillåtande lagstiftning är av väsentlig betydelse.238 Utredningensförslag framstår således inte som godtagbara. Vidare så tillgodoserutredningsförslaget inte den mycket restriktiva inställning till biträde avenskilda som JO tidigare givit uttryck för.Av yttrandet från den juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitetframgår att dessa finner det viktigt att användningen av s.k. särskildaspaningsmetoder regleras i lag.239 Fakultetsstyrelsen betonar attformuleringarna i lagförslaget är vaga och således öppna för tolkning, vilketkan komma att resultera i skönsmässig bedömning hos de myndigheternasom skall ta beslut i sakfrågorna.240 Fakultetsnämnden finner attlagförslagets 7 Kap.241 ger polisen allt för långtgående möjligheter till attanvända sig av enskilda, varpå fakultetsnämnden finner det lämpligt attutredningens förslag omprövas helt i denna del.242 Fakultetsnämnden sägersig även stå bakom det som experten Tomas Nilsson ger uttryck för i sittsärskilda yttrande.243238 SOU 2010:103, s. 405-408ff.239 Dnr:, LUR 2011/34, s.1.240 Dnr:, LUR 2011/34, s.1.241 Biträde av enskilda.242 Dnr:, LUR 2011/34, s. 2.243 Ibid., s 2.

6610 Analys och slutsats10.1 Analys av informatörsverksamhetenAtt polisen sedan urminnes tider varit beroende av information frånallmänheten (s.k. Tips) som ett led i fullgörandet av deras arbetsuppgifter äri min mening en självklarhet. Polisen understryker att man medinformatörsverksamt åsyftar en exklusiv bikt244 dit endast personer vilkabevisligen har kontinuerlig och användbar information om brott ochbrottslingar bereds tillträde245, för att därefter av olika anledningar biståpolisen med information. Ovanstående är i min mening inte att ses på somen rättvis exemplifiering av den i skrivande stund rådandeinformatörsverksamheten, varpå jag och flera med mig har fog för vårainvändningar.246Problematiken har sin grund i att Rikspolisstyrelsens; föreskrifter ochallmänna råd om användande av informatörer247 saknar elementäralegaldefinitioner. I ovanstående föreskrift har man på ett tillintetsägande sättexempelvis definierat en informatör som; ”En person som antagits sominformatör”.248 Med beaktande av ovanstående så är det i min mening inteunderligt att flertalet av de poliser vilka jag intervjuat, varken vet vad eninformatör eller infiltratör är. Dessa kände inte heller till skillnaden mellanen informatör och en infiltratör. Utöver nyssnämnda så kände majoriteten avde intervjuade inte heller till, när och på vilka grunder en informatör övergårtill att ses på som en infiltratör. Grava förbistringar i enlighet medovanstående fundamentala grundkunskaper är inte bara högstuppseendeväckande utan därtill ett starkt bevis på att verksamheten varkenär klart definierad eller avgränsad.244 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.245 Se, 9 §, RPSFS 2007:5, FAP 490-1, s. 4.246 Debatterande kritiker.247 RPSFS 2007:5, FAP 490-1.248 2 §, RPSFS 2007:5, FAP 490-1, s. 1.

67Att informatörsverksamheten är att ses på som en förtäcktinfiltratörsverksamhet framgår i min mening klart av den 3 § – Allmännaråd, i Rikspolisstyrelsens föreskrifter.249 Av paragrafen framgår att; även ominformatörsverksamheten är knuten till polisens underrättelseverksamhethindras man inte från att anlita en informatör för att få fram information omett begånget brott.250En informatör är i enlighet med ordets verkliga innebörd en person vilkenaktivt vidarebefordrar information till polisen. Polisen tar i sin tur emotinformationen, men påverkar och dirigerar inte informatören i dennesinhämtnings metod. Av den 10 och 15§§251 framkommer att informationsom delgivits polisen av en informatör förs in i s.k. underrättelseuppslagvarpå information vilken skulle kunna vara av intresse för en vissförundersökning borde kunna utläsas av dessa. Om information vilken ärintressant för viss förundersökning inte återfinns i underrättelseuppslagen såinnebär detta att ingen överlämnat sådan information, varpå man får avvaktaatt sådan information inkommer.Den 3 §, vilken som nämnt är att ses på som ett allmänt råd tarinformatörsverksamheten ett steg längre, varpå den de facto bemyndigar,inbjuder och direkt uppmanar polisen till att anlita en informatör för att fåfram information. Då polisen på grundval av den 3 § anlitar någon för att fåfram specifik information vilken är av intresse för ett specifikt ärende såpåverkar man och dirigerar informatören i dennes inhämtnings metod varpåinformatören per automatik övergår till att betraktas som en infiltratör.Skillnaden mellan att å ena sidan ägna sig åt passiv informationsinhämtning(ta emot information) och å andra sidan styra och förevisa om var (t.ex. ivilket gäng) och i vilket ärende (i enligt med viss förundersökning), enperson skall söka efter information må uppfattas som marginell och därmed249 RPSFS 2007:5, FAP 490-1, s. 3.250 Ibid.251 RPSFS 2007:5, FAP 490-1.

68obetydlig, en sådan föreställning är dock högst felaktig. Med beaktande avden 3 § så företar polisen infiltrationsoperationer inom ramen förinformatörsverksamheten, vilket är tvärt emot den uttaladeverksamhetsutövningen.Ovanstående resonemang styrks även av remissyttrandet från den juridiskafakultetsnämnden vid Uppsala universitet, vilka anfört att det finns mångaexempel på då polisen valt att kalla en verksamhet för något ”annat” (t.ex.informatörverksamhet), för att på detta sätt fritt kunna använda sig avmetoder (infiltration) vilka annars måste föregås av särskildaöverväganden.252 I förevarande fall så har polisen valt att döpaverksamheten till en s.k. informatörsverksamhet, därur företas sedaninfiltrationsoperationer varpå man slipper att beakta de allmängiltigabestämmelserna för okonventionella spaningsmetoder.Att polisens s.k. informatörsverksamhet arbetar aktivt med att utvecklacivila infiltratörer framgår även då de intervjuade poliserna förklarar att denfundamentala förutsättning för att en privatperson skall kunna knytas till dencivila infiltratörsverksamheten är att denna varit aktiv som informatör underen längre tid. I intervjuerna framgick även att en person utvärderas under sintid som informatör varpå man med enkelhet kan dra slutsatsen att eninformatör i polisens mening inte är en person som uteslutande överlämnarinformation. De vore i min mening högst märkligt om man kan utvärdera enpersons potentiella lämplighet som infiltratör på grundval av hur duktigdenne är på att vidarebefordra information.I enlighet med vad som tidigare framgått så har ansvariga vidRikspolisstyrelsen avgett två vitt skilda förklaringar avseende den 41§253och dess ändamål. När två personer med höga befattningar, varav den enaansvarat för införandet av paragrafen (i samråd med Rikspolischefen)lämnar två vitt skilda svar på samma fråga, så kan man inget annat än252 JURFAK 2011/31, s. 3.253 RPSFS 2009:2, FAP 490-1.

69förundras.254 Den gemensamma nämnare som återfinns i de avgivna svarenär att paragrafen skall användas för att kringgå någon form av bestämmelse.Om paragrafen verkligen skall användas för att kringgå eventuellamotsägelser i föreskrifterna så är detta högst alarmerande, eftersomRikspolisstyrelsen därmed vitsordar att föreskrifterna är undermåligtutformade.I min mening så borde Rikspolisstyrelsen reviderat föreskrifter istället föratt införa en ”gummiparagraf” likt den 41 §. Därtill så finner jag ordavaletkringgå som högst anmärkningsvärt eftersom jag presumerar attföreskrifterna införts för att iakttas och inte för att kringgås. Med beaktandeav den 41 § så kan Rikspolisstyrelsen medge undantag från vissa eller allaföreskrifter (1 – 40 §§) gällandes informatörsverksamheten, i de fall detföreligger särskilda skäl. Problemet är att ingen av de intervjuade vidRikspolisstyrelsen kan beskriva rekvisiten för s.k. särskilda skäl, därtill så ärdet Rikspolisstyrelsen själva som fattar beslut om när skärskilda skäl råder.Besluten är därtill sekretessbelagda, varpå obefintlig insyn råder.Med beaktande av vad som framkommit under intervjuerna och vad somobjektivt kan utläsas av den 3 § så är informatörsverksamheten i minmening att ses på som en förklädd och lättare form avinfiltratörsverksamhet, samt en arena där framtida infiltratörer utvärderas.Avseende den 41 § och de svar som Rikspolisstyrelsen företrädare delgivitmig så är jag på inga grunder förnöjd.255 Rikspolisstyrelsens föreskriftergällandes informatörsverksamheten är i min mening ett fundamentaltstyrkdokument vilket skall följas. Förekomsten av en ”gummiparagraf” liktden 41 § vilken därtill används för att kringgå föreskrifter är varken klädsameller del av ett rättssäkert förfarande.254 Se, Bilaga C.255 Se, Bilaga C.

70Att polisens tar emot tips och annan information som är av betydelse förfullgörandet av de arbetsuppgifter vilka ankommer på polisverksamheten äri min mening en självklarhet. Att polisen därutöver kamouflerar olikaverksamhetsgrenar med politiskt korrekta epitet för att undgå kritik och föratt dessutom kunna företa ljusskygga förfaranden är något som jag ställermig högst frågande och likaså kritisk till.10.2 Analys av infiltratörsverksamheten10.2.1 Polisiär infiltrationAtt den öppna polisen använder sig av infiltratörer är i min meningproblematiskt ur ett flertal aspekter. Inledningsvis så vill jag klargöra att imin mening så är det helt upp till Rikspolisstyrelsen om de vill utsätta sinaanställda för sådana faror och risker som infiltrationsoperationer de factoinnebär. Då en anställning vid polisens infiltratörsverksamhet föregås av ettansökningsförfarande, så ankommer det på den enskilde polismannen attöverväga och beakta huruvida denne frivilligt vill utsätta sig för risk.Utöver allt i ovanstående så skall det betonas att en polisiär infiltratöromfattas av; de rättigheter som medföljer av en statligt anställning, flertaletförsäkringar och därutöver omfattas denne även av det sociala skyddsnätetvarpå denne har ett betryggande stöd. Utöver nyssnämnda stöd så föregås enanställning vid polisens infiltratörsverksamhet av en omfattandevidareutbildning. I anslutning till ovanstående så har den polisiärainfiltratören även laglig rätt till att bära utrustning beståendes av bl.a.,tjänstevapen, batong och pepparspray. Förutom nyssnämnda utrustning stården polisiära infiltratören även under kontinuerlig övervakning avpolismyndigheten.71Att den polisiära infiltratörsverksamheten skall ses på som ett verktyg vilketmed kirurgisk precision kan användas i kampen mot den grova ochorganiserade brottsligheten256, är en uppfattning som jag delar med ett visstförbehåll. Jag förbehåller mig således rätten till att säga; ja, det är ettutomordentligt verktyg, i de fall då det de facto kan användas mot den grovaoch organiserade brottsligheten.257Den första frågan man således måste ställa sig är; huruvida polisiärainfiltratörer faktiskt använts med framgång i kampen mot den grova ochorganiserade brottsligheten?258 I min mening är svaret på denna fråga nej.Min konklusion grundas på det faktum att de polisiära infiltratörer endastkan närma sig enskilda personer vilka inte ingår i t.ex. etablerade MC-gängeller andra grupperingar, eftersom de polisiär infiltratörerna inte kan hävdasig i sådan utsträckning att de släpps in i nyssnämnda konstellationer.I ”Operation Gödselstack”259, så lyckades de polisiära infiltratörerna faktisktmed att både närma sig och säkerställa information om var en kroppbegravts, om än under tvivelaktiga former. Ett par adekvata följdfrågor blirsåledes; Var den misstänkte X, att ses på som del av ett gäng vilket ängarsig åt grov och organiserad brottslighet? Svaret på den frågan är nej, X varen typisk missbrukare i det lägre ledet. Lyckades polisen verkligen infiltreraoch komma när inpå X, så att denne anförtrodde sig infiltratörerna? Svaretpå den frågan är nej, polisen lyckades med sitt uppdrag enbart efter att deutgivit sig för att vara medlemmar och tillika representanter föröststatsmaffian.256 SOU 2010:103 s. 83., samt av vad som framkommit i intervju med företrädare förpolisen vilken begärt källskydd.257 Med grov och organiserad brottslighet åsyftas de gängstrukturer (MC-gäng m.fl.) vilkaenligt polisen är att ses på som de största och mest framstående aktörerna på den kriminellaarenan.258 Med grov och organiserad brottslighet åsyftas de gängstrukturer (MC-gäng m.fl.) vilkaenligt polisen är att ses på som de största och framstående aktörerna på den kriminellaarenan.259 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11.72De polisiära infiltratörerna lyckades således skrämma X, en 53 årig,drogpåverkad och illa åtgången missbrukare, till att utpeka en plats där enkropp låg begravd i tron om att denne skulle få 100.000 kronor och därtillskulle han slippa framtida problem med öststatsmaffian.Det vore intressant att se hur utfallet hade blivit om de polisiärainfiltratörerna hade försökt med samma eller liknande metoder mot en merapotent person, vilken de facto är medlem av en namnkunnig organisationvilken ägnar sig åt grov och organiserad brottslighet.Utigenom domstolsförhandlingarna nekad X till anklagelserna och vidhöllatt han pekade ut platsen där kroppen låg gömd efter att han fruktat för sittliv eftersom han inte vill ha problem med infiltratörerna och dessa vänner,d.v.s. ”Ryssar och Tjetjener som skulle komma och röja i Motala, vilkahåller på med du vet vad”.260Operation Gödselstack är i min mening inte prov på ett polisiärt verktygvilket med kirurgisk precision kan användas i kampen mot den grova ochorganiserade brottsligheten. Så vitt jag vet261 så har polisiära infiltratörernaaldrig lyckats med bedriften att infiltrera grupperingar vilka tillhör dengrova och organiserad brottsligheten, för att därefter avslöja allvarlig ellermindre allvarlig brottslighet. Det skall tilläggas att inte ens företrädarna förpolisen sade sig känna till några sådana fall.262 Om polisen mot förmodanskulle göra gällande att de lyckats att infiltrera den grova och organiseradebrottsligheten men att detta inte framkommit i förundersökningar eller viddomstolförhandlingar så skulle detta per automatik innebära att polisenfortsättningsvis undanhåller information från; domstolar och försvarare samtåklagare (i de delar dessa inte är införstådda med polisens förfarande).260 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11 s. 5.261 Med beaktande av 4,5 månaders forskning och ihärdigt grävande.262 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.73Utöver ovanstående så skall det nämnas att HD nått konklusionen om attden press som X, fick uthärda av de polisiära infiltratörerna var att ses påsom ”otillbörlig”.263 HD anförde vidare att X, lämnat uppgifter underomständigheter som ”inte uppfyller sedvanliga krav på rättssäkerhet”264,något som beaktades vid bevisvärderingen varpå uppgifterna tillmättes ettmycket lågt bevisvärde. Att personen ifråga dömdes trotts att erkännandetframkommit efter att han utsatts för otillbörliga påtryckningar beror i minmening snarare på välvilligt inställda domstolar och sedan tidigaresäkerställd stödbevisning, än på metodens faktiska verkansgrad.Att infiltrationsoperationer av förevarande slag riskerar att bryta motflertalet särskilda lagregler rörande polisförhör i 23 kap. RB, är inte hellertill metodens favör. Exempel på lagregler vilka kan komma att äventyras är;förbudet mot användningen av medvetet oriktiga uppgifter ochförespeglande av särskilda förmåner (12 §), underrättelse om skäligmisstanke (18 §) och rätten för skälig misstänkt att ha försvararenärvarande.265En av mina delkonklusioner är att de polisiära infiltrationsoperationerna kanvara effektiva i fall liknande ”Operation Gödselstack”. Men, man måstedärtill beakta att ifrågavarande266 operation fått fram ett erkännande på ettotillbörligt sätt, vilket medfört att det haft mycket lågt bevisvärde i domstol.Ovanstående är i min mening inte resultatet av ett instrument med kirurgiskprecision, utan snarare ett verk vilket härstammar från ett trubbigt ochvolatilt utrednings- och informationsinhämtande verktyg.Med beaktande av allt i ovanstående så känner jag mig starkt förhindrad frånatt dela polisens och polismetodutredningens konklusion om att denpolisiära infiltratörsverksamheten, är ett exceptionell och viktigt verktyg ikampen mot den grova och organiserade brottsligheten. Då den polisiära263 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11, s. 14, 27p.264 Ibid., s. 14, 28p.265 JO, Dnr: 731-2010 och 3652-2010.266 HD B-2150-11.74infiltratörsverksamheten ännu inte visat sin värdighet i kampen mot dengrova och organiserade brottsligheten, så kan den i min mening inte hellerbenämnas som ett exceptionellt verktyg mot ovannämnda segment.Resultatet av att den polisiära infiltratörsverksamheten ännu inte satts in ikampen mot den grova och organiserade brottsligheten och att den med storsannolikhet inte heller kommer att kunna sättas in mot den, är attverksamheten istället bli ett mera frekvent redskap mot lindrigare former avbrottslighet.10.2.2 Infiltration med hjälp av privatpersoner(civila infiltratörer)Att privatpersoner används som ett offensivt verktyg i kampen mot dengrova och organiserade brottsligheten är i min mening uppseendeväckandeur flera aspekter. För det första så existerar en civil infiltratör inte annat änpå ett sekretessbelagt papper vilket kan kasseras och därtill så grundasdennes förehavanden inte i en anställning hos myndigheten. Till skillnadmot de polisiära infiltratörerna så omfattas de civila infiltratörerna inte avnågon form av försäkring eller anställningsavtal. I utevaro av detta så hardessa endast ett grovmaskigt och urholkat267 socialt skyddsnät att fallatillbaka på.I anslutning till detta så har en civil infiltratör vare sig genomgått polisiärgrundutbildningen eller adekvat vidareutbildning varpå dessa saknar bådejuridisk och polisoperativ skolning. Att dessa oftast har långtgåendeerfarenhet av den kriminella sfärens sedvänja och förhållningssätt förringarinte utevaron av juridisk och polisoperativ kompetens. Att vissa civilainfiltratörer därtill grundar sitt samarbete med polisen med utgångspunkt ihögst subtila och dunkla motiv är i min mening än mer problematiskt ochbidrar till ett synnerligen rättsosäkert förfarande.267 Egen socialpolitisk värdering.75Av mina intervjuer så har det även framgått att vissa infiltratörer förmåtts attta värvning efter att polisen utsatts dem för otillbörliga påtryckningarmedans de befunnit sig i svåra livssituationer268, en uppfattning som ävenAdvokat, Tomas Nilsson ger uttryck för i sitt särskilda yttrande.269Att användningen av civila infiltratörer är att ses på som ett mycket effektivtverktyg i kampen mot den grova och organiserade brottsligheten är enuppfattning som jag delar. Verkansgraden av att en invigd yrkeskriminellmed fritt tillträde till en eller flera kriminella organisationer, vidarebefordrainformation till polisen och därtill provocerar fram eller säkrar bevisning är imin mening enorm. Att metoden är effektiv är dock inte likställt med att denär kvalitativ eller rättssäker.I intervjuer så har det framkommit att kriminella personers270oskuldsinvändningar ses på med skepsis av polisen, varefter dessainvändning sällan beaktas, varpå utredningsarbetet fortskrider tvärt emotden misstänktes tes.271Min naturliga reflektion och följdfråga var och är; Om så är fallet, hur kanpolisen lita på yrkeskriminella vilka värvats som infiltratörer vilka dessutomsamarbetar med polisen utifrån mångfacetterade, dunkla och tvivelaktigamotiv? Det svar som jag erhöll från polisen var; ”det är som att välja mellanpest eller kolera…vill vi komma åt dessa grabbar så har vi inte mycket tillval…om en infiltratör ger oss felaktig information men den räcker för att enåklagare skall fatta beslut om åtal så är det upp till honom och domstolen,eller?…det är ju inte `Sven Svensson´272 som vi jagar…”.273268 Intervjuperson vilken inte vill bli omnämnd med namn.269 SOU 2010:103, s. 405-408.270 Kända återfallsförbrytare vilka tillhör organiserade gäng.271 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.272 (Red.) Åsyftar inte en verklig person.273 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.76På frågan om det inte är problematiskt att en civil infiltratör inte har adekvatutbildning för uppdraget274 så erhöll jag följande svar; ”Infiltratören är intedär för att tolka och tycka, han fullgör sitt uppdrag, polis och åklagar tittarpå det han inkommer med och sedan får domstolen välja och vraka”.275 Påfråga om polisen i skrivande stund använder sig av civila infiltratörer erhölljag följande svar; ”Nej, alla sådana operationer ligger på is p.g.a. osäkerheti rättsläget”.276 Det skall dock tilläggas att jag i intervjuer med andra polisererhållit information om att civila infiltratörer används i skrivande stund. Påfråga om polisen kommer använda civila infiltratörer i framtiden, fick jagföljande svar; ”Vi avvaktar som sagt, men ambitionen är att fortsätta ochexpandera verksamheten”.Att den civila infiltratören inte utvärderar det juridiska rättsläget innan ellerunder en operation framgår av de infiltrationsoperationer vilka återgivits itidigare avsnitt. Om man ser till ”Operation Räven”277 så framgår att till ochmed SÄPO, på objektiva grunder förutsåg att det skulle rendera i enbrottsprovokation, i det fall då infiltratören företog en beställning avregisterutdrag. I ”Gotlandsärendet”278 så dömdes en av huvudmännen till ettkännbart fängelsestraff då han köpt den narkotika som han egentligen villesälja. Detta är i min mening högst graverande.Att polisen anser att användandet av civila infiltratörer är ett effektivtverktyg i kampen mot den grova och organiserade brottsligheten grundas imin mening uteslutande i att de civila infiltratörerna tillskillnad mot depolisiära infiltratörerna, faktiskt får tillträde till konstellationer vilka ipolisens mening är att ses på som grovt kriminella.279 Sett urtillträdesaspekten så delar jag polisens uppfattningen om effektivitet, menatt på grundval av detta titulera metoden som ett effektiv verktyg mot den274 Grundläggande juridisk och polisiär grundutbildning samt vidareutbildning likt polisiärainfiltratörer.275 Framkommit i intervju med företrädare för polisen vilken begärt källskydd.276 Se, Bilaga C.277 JO, dnr: 1772-2007.278 Ibid.279 Jrf, Peter Rätz förehavanden i Gotlandsärendet och Operation Räven i JO dnr: 1772-2007.77grova och organiserade brottsligheten är enligt mig allt för långtgående. Enkorrekt effektivitetsbedömning måste i min mening även beaktarättssäkerhetsaspekterna, en uppfattning som polisen ochpolismetodutredningen inte synes dela.Min personliga tes om att man kanske skulle kunna undkomma ovanståendeproblematik genom att skola de civila infiltratörer i grundläggande juridiskaspörsmål föreföll initialt som en god tanke. Men, när inte ens de polisiärainfiltratörerna (trots juridisk och polisiär skolning) kunnat genomförajuridiskt korrekta operationer, varpå HD (och underinstanserna) benämntderas metoder som ”otillbörliga”280 och att förfarandet i stora delar ”inteuppfyllt sedvanliga krav på rättssäkerhet”281, varpå bevis vilka härstammatfrån infiltrationsoperationer ”tillmättes ett mycket lågt bevisvärde”282, såmåste jag avfärda ovanstående reflektion.Med beaktande av allt i ovanstående så är min slutgiltiga konklusion att; dencivila infiltratörsverksamheten må å ena sidan resulterar i mängder medförundersökningar, åtal och i många fall även fällande domar. Å andra sidanså är metodens utfall inte att ses på som kvalitativ.Den dagen då straffrätten försakar och göra avkall på den kvalitativarättssäkerheten till förmån för den kvantitativa uppklarningsfrekvensen såvandrar vi på farlig mark. Den som förespråkar kvantitet kontra kvalitet böri min mening inte ägna sig åt straffrättsliga spörsmål.280 Högsta domstolen, mål nr: B-2150-11, s. 14, 27p.281 Ibid. s.14, 28p.282 Ibid.7810.3 Analys av polismetodutredningenUtredningens uppdragI intervju med polismetodutredningens särskilda utredare ochutredningssekreteraren, framkom att dessa tolkat utredningsuppdraget till attinte omfatta frågan om huruvida ett biträde av enskilda skulle få företas ellerej. Ingångsvärdet var således att metoden redan används och att denfortsättningsvis skulle få användas, varpå utredningen endast skulle utredaifall det fanns ett lagreglerings behov i specifika frågor vilka aktualiserades isamband med infiltrationsoperationer.Att ovanstående personer utläst ovannämnda inskränkningen med beaktandeav det rådande kriminalpolitiska klimatet i vilket mycket offras för att stävjaden organiserade brottsligheten, kan jag till viss del förstå. Avuppdragsbeskrivning i polismetodutredningen framgår att utredningenskulle ”överväga i vilken utsträckning tjänstemän vid de brottsbekämpandemyndigheterna bör kunna ta hjälp av enskilda privatpersoner vidinfiltrationsoperationer”.283 I min mening framgår dock ingen inskränkninglikt den som gjorts gällande av den särskilde utredaren och dennesutredningssekreterare.Man kan med fog ställa sig frågan om utredningen skulle nått en annankonklusion ifall utredaren m.fl. inte känt sig förhindrade från att utredahuruvida de brottsbekämpande myndigheter verkligen skall få anlitaenskilda vid fullgörandet av deras arbetsuppgifter. Ovanståendeuppdragsbeskrivning uppmanar i min mening utredaren till att faktisktutreda huruvida de brottsbekämpande myndigheterna skall få kunna ta hjälpav enskilda eller ej. Det är i min mening ytterst beklagligt att denna frågainte behandlades då jag och flera med mig284 velat få sakfrågan utreddutöver de uttalanden som JO och JK gjort.283 SOU 2010:103 s. 414.284 Intervjuade Advokater, domare, åklagare, författar, journalister, professorer och poliser.79Utredningens expertkommittéAtt expertkommitténs sammansättning till majoriteten bestått utavföreträdare för nationella och utländska brottsbekämpande myndigheter ärytterst beklagligt. Med beaktande av ovanstående så har utredningen i minmening inte medverkat till att sakfrågornas för- och nackdelar belysts itillräckligt stor utsträckning. I förevarande fall har den mångfald somstatliga utredningar ideligen beaktar och förespråkar inskränkts. Debrottsbekämpande myndigheterna har således givits obegränsad möjlighettill att influera utredningen i önskad riktning.Införandet av en ny lagOm polismetodutrednings förslag får gehör, så finner jag det viktigt attspaningsmetoderna regleras i en ny lag, lag om särskildainhämtningsåtgärder i de brottsbekämpande myndigheternas verksamhet(inhämtningslagen). Frågorna som avses är särskilt centrala och i de fallutrednings förslag får gehör är det av yttersta vikt att dessa framgår ur lag.InfiltrationJag vill betona att jag inte delar polismetodutrednings konklusion ellermotivering om att infiltrationsoperationer inte behöver regleras särskilt i lagmed anledning av att dessa sker med utgångspunkt av de allmännabefogenheterna i polislagen. I min mening är det just utevaron av konkretlagstiftning och polisiära föreskrifter som givit upphov till den problematiksom kantat verksamhetsgrenarna.8010.4 Analys av polismetodutredningenslagförslagAnnars brottslig gärning – 6 Kap.Polismetodutredningen nådde konklusionen om att en polisman sominfiltrerat en kriminell gruppering vilken t.ex. förbereder ett grovt rån, kanbehöva göra sig skyldig till straffbara gärningar vid förberedelserna förbrottet, trots att deltagandet syftar till att förhindra att brottet fullbordas.285I min mening är detta resonemang högst kufiskt och inte väl underbyggtvarpå ett resonemang likt om ”hönan och ägget”286 måste föras.Som tidigare nämnt så har de polisiära infiltratörer mig veterligen aldriglyckats penetrera en gruppering vilken tillhör den grova och organiseradebrottsligheten. Att polisens biträdare, d.v.s. kriminellt belastade civilainfiltratörer, lyckats penetrera den grova och organiserade brottsligheten ären helt annan sak. Då ifrågavarande lagförslag tar sikte på de polisiärainfiltratörerna så återfinns inget reellt behov att tillskänka dem möjlighetentill att kunna begå en brottslig gärning, eftersom dessa ändå inte kanpenetrera den grova och organiserade brottsligheten. Om polisen kundeframlägga bevisning för att dess polisiär infiltratörer lyckats penetrera dengrova och organiserade brottsligheten, men att dessa misslyckats med sittuppdrag eftersom de inte fick begå brott, så råder ett annorlundadiskussionsunderlag.Något underlag i enlighet med nyssnämnda framgår inte avpolismetodutredningen varpå förslaget enbart på denna grund bör avisas. Attpolisen skulle ges tillstånd att begå sådana gärningar som skulle kunnabedömas som medverkan i mindre mån enligt 23 kap. 5 § BrB, ställer jagmig högst frågande till. Lagförslaget är enligt mig allt för långtgående varpåtillstånd skulle kunna ges även för handlingar vilka har ett straffvärde285 SOU 2010:103, s. 173.286 Eget resonemang.81motsvarande flera års fängelse.287 Jag delar således Göta Hovrättsresonemang om att ett bifall av ifrågavarande lagförslag skulle även skadarättsväsendets legitimitet.288Att polisen skulle nå framgång i kampen mot den grova och organiseradebrottsligheten om de polisiära infiltratörerna tillåts begå bötesbrott finner jagkomiskt och högst motsägande. Enligt polismetodutredningen och polisen sågör den grova och organiserade brottsligheten sig skyldiga till bl.a. följandeformer av brott; grova narkotika- och vapenbrott (innefattar ävensmuggling), trafficking och avancerad rånbrottslighet.289 Att en polismanskulle få tillträde till en gruppering som ägnar sig åt brott i enlighet medovanstående, på grundval av att denne får begå bötesbrott är ett påståendesom har sin grund i någons livliga fantasi. Att en gruppering som t.ex. ägnarsig åt grova narkotika- och vapenbrott skulle knyta en infiltrerande polismantill sig för att denne kan företa ett snatteri eller stöld om t.ex. 40 – 100stkexchoklad saknar rim och reson, varpå förslaget bör avvisas.Även om polisen skulle ges tillstånd att begå sådana gärningar som skullekunna bedömas som medverkan i mindre mån enligt 23 kap. 5 § BrB, såskulle polisen endast få medverka i brottslighet, de kan således inte initieraen brottslig gärning. En infiltrerande polisman skulle således inte kunna gördig skyldig till en grov misshandel mot t.ex. en antagonist till en för polisenintressant gruppering, för att på detta sätt visa sin värdighet för att iförlängningen beredas tillträde till grupperingen. Frågan om hur de polisiärainfiltratörer skall lyckas penetrerar den grov och organiserade brottslighetenkvarstår således.I min mening så kommer detta aldrig att ske varpå min tes vinner stöd avpolismetodutredningen, vilken anfört följande; I vissa miljöer är det irealiteten omöjligt, för en polisiär infiltratör att få tillträde. I vissa gängeller etniska grupper krävs en specifik bakgrund för att accepteras varpå287 Göta Hovrätt, dnr: 2011-256, s. 3.288 Göta Hovrätt, dnr: 2011-256, s. 3.289 SOU 2010:103 s.89.82den enda kvarstående möjligheten består i att använda sig av en enskild.290Det polismetodutredningen inte belyst är att majoriteten av gängen även haren prövotid vilken i många fall sträcker sig över flera år.291 Under enprövotid förväntas en prospekterande medlem att genomföra prövningarbeståendes i brott vilka klart överträffar gärningar vilka skulle kunnabedömas som medverkan i mindre mån enligt 23 kap. 5 §.Även om de polisiära infiltratörerna skulle få begå gärningar vilka bedömssom medverkan i mindre mån enligt 23 kap. 5 §, i ett led till att accepterasav ett visst gäng, så skulle gängen per automatik svara med att höjainträdeskraven utöver de polisiära infiltratörernas befogenhet, varpå enlåsning av positionerna skulle vara ett faktum.Med beaktande av de polisiära infiltratörernas otillbörliga förehavandenunder Operation Gödselstack så synes dessa inte bemästra ”frihet underansvar”292 varpå det skulle bli mycket farligt om dessa tilläts begå brott, omän på bötesnivå.Med beaktande av allt i ovanstående så finner jag ingen grund till atttillskänka polisen möjlighet till att varken begå bötesbrott eller gärningarsom skulle kunna bedömas som medverkan i mindre mån enligt 23 kap. 5 §.Biträdet av enskilda – 7 Kap.Att majoriteten av de kriminella organisationerna antingen kräver;inträdesprov vilka innefattar utförande av brottsliga gärningar, annanspecifik bakgrund eller specifik etnicitet är en konklusion som jag delar medbåde polisen och polismetodutredningen.293Då de polisiära infiltratörerna inte kan eller kommer att kunna hävda sig tillden grad att dessa bereds tillträde till organisationer av ovannämnda slag så290 SOU 2010:103 s.228-229.291 Eget resonemang.292 Eget resonemang.293 SOU 2010:103 s.228-229.83består polisens enda återstående möjlighet i att använda sig avprivatpersoner vilka har naturligt tillträde till diverse organisationer.Polismetodutredningen men även polisen har således gjort gällande attkampen mot den grova och organiserande brottligheten mer eller mindre”står och faller”294 med polisens rätt till att ta biträde av enskilda.Nyssnämnda är en föreställning som jag inte delar varpå jag är övertygadom att polisen kan genomföra sina ålagda arbetsuppgifter med utgångspunktav deras existerande verktygsarsenal.Min tes vinner även stöd av experten och tillika Advokaten Tomas Nilssonssärskilda yttranden ur vilket man kan utläsa att; polisen inte använt sig avcivila infiltratörer under en överskådlig tidsperiod eftersom rättsläget varitallt för osäkert. Att avhållsamheten inneburit några nämnvärda negativakonsekvenser för de brottsbekämpande myndigheterna har dessa inte kunnatge uttryck eller stöd för.295Polismetodutredningen, vilken är en statlig offentlig utredningen, är en källavilken ofta citeras i domar och andra former av avgöranden. Utredningenhar redan citerats i t.ex. rättsfallet som tog sikte på OperationGödselstack.296 I ifrågavarande fall så citerade åklagaren utredningen enligtföljande; ”Polismetodutredningen har tagit upp frågan om bevisprovokationi sitt nyligen avgivna slutbetänkande. Däri anges sammanfattningsvis att detinte föreligger några hinder för polisen att använda infiltrationsåtgärder föratt skaffa information som bidrar till att klara upp annars ouppklaradefall”.297Även om polismetodutredningens lagförslag inte reducerat kraven för ettbiträde av enskilda så har utredningen legitimiserat metoden i olikaavseenden, likt i ovanstående exemplifiering. Om utredningens förslagvinner gehör så påstår jag att användningsfrekvensen av enskilda (civila294 Eget resonemang med beaktande av utredningens sammantagna motivering.295 SOU 2010:103 s.405-408.296 HD B 2150-11.297 HD B 2150-11, s. 5.84infiltratörer) kommer att öka markant varpå jag i nedanstående delarkommer redogöra för grunderna till mitt påstående.För att särskilda skäl ska föreligga krävs att det t.ex. finns anledning att antaatt en polis inte kan användas för uppdraget. Följdfrågan blir således om enpolisiär infiltratör kan eller de facto har använts för att infiltrerarorganisationer vilka ägnar sig åt grov och organiserad brottslighet? Svaretpå den frågan är nej, och det framgår även av polismetodutredningen dådenne konstaterat att ”I vissa miljöer är det svårt, eller i realiteten omöjligt,för en polis under täckmantel att få tillträde”.298 Rekvisitet om särskildaskäl är således uppfyllt per automatik i alla fall då rör sig om eninfiltrationsoperation vilken tar sikte på den grova och organiseradebrottsligheten. Då de polisiära infiltratörerna inte kan infiltrerar ovanståendekonstellationer så kommer efterfrågan och användandet av civilainfiltratörer att öka.Polismetodutredningen har gjort klart för de brottsbekämpandemyndigheterna att; i de fall en polisiär infiltratör inte kan användas (d.v.s. imajoriteten av alla fall som rör grov och organiserad brottslighet) så bestårdessa enda återstående möjlighet i att använda sig av enskilda.299 Att JOtidigare anfört att det inte är acceptabelt att polisen har ett organiseratsamarbete med civila300, kommer vara ett minne blott, eftersom utredningenmeddelat att kampen mot den organiserad brottsligheten inte kan föras medhjälp av polisiära infiltratörer, utan måste således ske med hjälp av enskilda.Ett organiserat samarbete med civila har således legitimiserats medbeaktande av utredningens motiveringar.I framtiden så kommer polisen antagligen bli utsatta för kritik då de i någonkritikers mening använder sig av civila infiltratörer i allt för högutsträckning och på allt för lättvindiga grunder. I nyssnämnda situation såkommer polisen, likt åklagaren i ”Operation Gödselstack” att luta sig298 SOU 2010:103 s. 228.299 SOU 2010:103 s. 228.300 JO Dnr: 1772-200785tillbaka mot polismetodutredningen och på grundval av denna hävda att deinte begår någon lagöverträdelse. Särskilda skäl föreligger och därtill så ärderas förfarande inte att ses på som ens oetiskt, eftersom en statlig utredningpoängterat hur viktiga de civila infiltratörerna är i kampen mot den grovaoch organiserade brottsligheten.I min mening så får inte allt offras i kampen mot den grova och organiseradebrottsligheten. Att polisen skall tillåtas ha ett organiserat och vidlyftigtsamarbete med enskilda, vilka i majoriteten av fall är yrkeskriminella ochpolisen behjälpliga på grundval av mångfacetterade, dunkla och tvivelaktigamotiv är enligt min uppfattning inte rätt väg att gå. Den rättsosäkerhet sommetodens användande givit upphov till är högst graverande och av sådannatur att metoden inte bör få användas.10.5 Står vi inför en normalisering av detexceptionella?Att en normalisering av det exceptionella redan inträffat är i min meningklarlagt. Jag gör därtill gällande att vi står inför en framtida normaliseringav det än mer exceptionella.Den redan företagna normaliseringenAv högsta domstolens och underinstansernas avgöranden kan följandeutläsas; ”infiltrationsoperationer är en accepterad och vedertagenarbetsmetod för polisen”.301 Således konstateras att en normalisering ochacceptans uppnåtts gällandes användandet av polisiära infiltratörer.Följdfrågan blir följaktligen huruvida en normalisering och acceptansuppnåtts gällandes de polisiära infiltratörernas användning av otillbörligametoder, likt de som företogs i Operation Gödselstack?301 HD B 2150-11, s. 6ff.86I domslutet där ifrågavarande operation avhandlats framgår att deotillbörliga metoder vilka X, utsattes för; ”kan dock inte hänföras till detallvarligare slaget”.302 Således har en normalisering och acceptans uppnåttsgällandes de polisiära infiltratörernas användande av otillbörliga metoder.Att användandet av otillbörliga metoder föranleder ett nedsättande av straffär en fråga för sig.303Det bör även nämnas att för tiden då ovanstående dom avkunnades och iskrivande stund så får polisen inte begå en annars brottslig gärning, varpåHD, e-contrario uttalat att polisen får utsätta misstänkta för påtryckningar,som i objektiv mening är likställda med ett olaga hot. Detta är i min meninganmärkningsvärt och även tvärt emot rådande och hävdvunna principer.304Pågående hotbildsnormaliseringAtt en hotbildsnormalisering kommit till stånd och att det råder enöverhängande risk om att denna befästs är i min mening klarlagt.Polismetodutrednings expertkommitté bestod till majoriteten utavföreträdare för de brottbekämpande myndigheterna. Dessa har således givitsmöjlighet till att utifrån bristande underlag konstruera en hotbild vilken ärmycket större än den faktiska verkligheten. Detta framgår tydligt ipolismetodutrednings motivering, om varför polisen bör få begå brott305 ochvarför ett biträde av enskilda är av överhängande vikt.306 Att ovanståendemotiveringar inte är välförankrade och att dessa har sin grund i ett bristandeunderlag framgår i och med att polismetodutredningen inte presenteratnågon form av objektiv källa, ur vilken ovanstående hotbild kan utläsas ellernärmare redogörs för.302 HD B 2150-11, s.17, 32p.303 Ibid.304 Prop. 1983/84:111 s. 46 ff305 SOU 2010:103, s. 180ff.306 Ibid., s. 227ff.87Pågående medelnormaliseringInfiltratörsverksamheten är en verksamheten vilken agerar i ensvårkontrollerade och legala gråzon. Då det inte klart framgår vad som är att sespå som tillåten kontra otillåten verksamhet, så återfinns en överhängande riskför att polisen tänjer på gränserna, något som de bevisligen gjort. Polisen harsåledes tänjt på gränserna och därefter framhållit att metoden är effektiv och attden ger goda resultat, till den grad att den är oumbärlig.307 Av vad som framgårav polismetodutredningen har polisen inte presenterat eller därtill ombetts attpresentera någon form av dokumentation för att styrka deras påstående om attmetoden är effektiv eller ens rättssäker. Lagstiftaren står således i en potentiellposition till att lagstifta i linje med polismetodutredningens betänkande, vilkethärstammar från en utredningen vilken till stor del är grundade på debrottsbekämpande myndigheternas subjektiva uppgifter.Framtida hotbilds- och medelnormaliseringAv Rikspolisstyrelsens remissyttranden framgår att dessa vill att de enskildavilka biträder polisen skall ges möjlighet till att få företa en annars brottsliggärning.308 Detta är ytterligare ett bevis på att polisen inte nöjer sig med attlagstiftaren står i position till att rucka på eller helt överge hävdvunnaprinciper, då polisen kan komma att ges tillstånd till att begå brott. Polisennöjer sig således inte med allt i ovanstående utan vill att lagstiftaren därtillskall ge yrkeskriminella laga stöd till att begå brottsliga gärningar, i denmån gärningarna företas inom ramen för polisens brottsbekämpande ochutredande verksamhet. Nyssnämnda är mycket främmande för mig och jagundrar ifall polisen verkligen ägnat någon som helst eftertanke kring sinaegna önskemål.Å ena sidan så hyser polisen stor misstro mot kriminella, men å andra sidanså synes polisen hysa förtroende för dem till den grad att polisen vill förmålagstiftaren att lagstifta så att yrkeskriminella skall få begå brott. Jag hoppasatt lagstiftaren tar sitt förnuft till fånga och därmed frånser från polisensönskemål i denne del.307 SOU 2010:103, s. 180ff. och s. 227ff.308 RA-000-1849/11 s. 5.88Nyssnämnda önskemål kommer i min mening aktualiseras på nytt den dagdå polisen ges tillstånd till att begå brott, varpå dessa ännu en gång kommerhävda att de inte kan bekämpa den grova och organiserade brottslighetenmed anledning av att de enskilda vilka biträder polisen inte får begå brott.Således kommer polisen att skapa en ny och verklighetsfrämmande hotbild,varefter lagstiftaren kommer överösas med nya påståenden, likt de somåtergivits i ovanstående delar.Resultatet av den redan företagna normaliseringenDå användandet av polisiära infiltratörer är att ses på som en accepterad ochvedertagen polisiär arbetsmetod, varpå infiltratörerna kan använda sig avotillbörliga metoder, vilka i efterhand föranleder att strafftiden nedsätts såmåste detta exemplifieras med utgångspunkt av en hypotetisk operation. Enoperation, vilken med beaktande av praxis kan komma att företas inom enöverskådlig framtid eller redan idag.Ponera att en person i finansvärlden systematiskt undanhåller staten storamängder skatt och därtill misstänks för systematiska och grovbokföringsbrott, (max 6 års fängelse enligt rekvisiten i 11 Kap. 5§ 2st.BrB). ”Ryssarna/öststatsmaffian” (poliserna) vilka användes i OperationGödselstack, kontaktar finansmannen och säger sig ha fått kännedom om atten annan och därtill mycket hårdförd organisation vill upptaxera honom.”Ryssarna/ öststatsmaffian”, erbjuder finansmannen beskydd till en kostnadom 5% av hans obeskattade reserver. ”Ryssarna/öststatsmaffian” säger ävenatt samarbetet måste vara transparent varpå finansmannen måste uppvisakontoutdrag och annan dokumentation ur vilken man kan utläsa hansinnehav, så att kostnaden för beskyddet kan uträknas.Finansmannen avböjer erbjudandet varefter polisen (likt i OperationGödselstack) kontaktar finansmannen en andra gång för att således ökapressen. ”Ryssarna/öststatsmaffian” säger då att den andra organisation somvill upptaxera finansmannen har nu kartlagt dennes familj och vet bl.a.89vilket ”dagis hans barn går på”. Finansmannen blir rädd och bistår medkontoutdrag mm, varpå han grips och sedermera dömd.Då polisen även i detta fall använt sig av otillbörliga metoder och förmåttfinansmannen att framlägga graverande bevisning om sina egnaförehavanden så säger tingrätt och hovrätt (med beaktande av HD309)att; metoderna var de facto otillbörliga men inte av allvarlig karaktär, detillägger att normalstraffet uppgår till 6års fängelse men vid ett beaktandeav de otillbörliga påtryckningarna, så döms mannen till 4 års fängelse.Om man till ovanstående scenario inför en ny variabel beståendes i attpolisen får begå bötesbrott och att de därmed kan utsätta finansmannen fören s.k. ringa misshandel (enligt 3 Kap. 5 §), varpå dessa kan utdela en ellerflera s.k. örfil(ar) så är vi ute på farlig mark.Frågan är om domstolarna då kommer räkna nyssnämnda som en otillbörligpåtryckning vilken inte kan hänföras till det allvarligare slaget?310Än värre blir det om vi drar saken till sin spets och beaktar den variabel somblidkar polisens hemställan om att de enskilda och till majoritetenyrkeskriminella vilka biträder polisen skall få delta i eller utföra en brottsliggärning.Om ovanstående scenario tillåts så ser framtiden mycket mörk ut förrättssäkerheten. Förtroendet för polisen och domstolarna kommer att sjunkadrastiskt och försvarsadvokater kommer i förlängningen inte kunnatillvarata sina klienters rättigheter.309 HD B 2150-11, s.17, 32p.310 Ibid.9010.6 SlutsatsInfiltrationsoperationer har företagits med stöd av de allmännabefogenheterna i polislagen. Utevaron av en uttrycklig reglering har givitupphov till ett juridisk vakuum i vilket godtyckliga bedömningar legat tillgrund för beslut. Att metoden är att ses på som mycket effektiv skall dockinte att likställas med att den är rättssäker. Ur rättssäkerhetssynpunkt såvore en konkret reglering av infiltratörsverksamheten att föredra.Polismetodutredningen som i min mening hade i uppdrag att reglera ochprecisera användandet av infiltrationsoperationer valde att avstå från ettsådant agerande, utan att motivera sitt beslut närmare. Metoden är såledesfortsättningsvis oreglerad.I utredningen så har polisen fått gehör för sina önskemål varpå utredningenlämnat förslag vilka överger hävdvunna principer. Nyssnämnda har därtillföregåtts utan ett beaktande av den rättssäkerhetsproblematik sominfiltrationsoperationer historiskt sätt givit upphov till.Polismetodutredningens arbete har inte klarifierat eller reglerat den juridiskagråzon i vilken godtyckliga och rättsosäkra beslut tagits och till detta så harutredningen lämnat allt för långtgående lagförslag, varefter polisen kankomma att företa än mer radikala operationer, med avkall på rättssäkerhetensom resultat.Risken för att historien återupprepar sig i större magnitud är i min meningöverhängande i det fall riksdagen; genomröstar utredningens nuvarandelagförslag.Om allt i ovanstående tillåts, så kommer polisen utdela nådastöten mot FruJustitia, med lagstiftarens goda minne. Efterdyningarna, av ett dråpslag motdet som rättvisans gudinna personifierat sedan urminnes tider, kommererodera rättssäkerheten, varpå rättsrötan kan komma att frodas.9110.7 Framtida forskningDet vore av intresse om någon kunde ta vid och utreda den civileinfiltratörens arbetsrättsliga ställning och därigenom utreda huruvida polisenär att ses på som arbetsgivare. I samband med nyssnämnda så vore detintressant att utröna huruvida polisens har ett ansvar för en civil infiltratörsfortsatta uppehälle och leverne, i de fall dennes täckmantel avslöjas ochdenne således förblir förhindrad från att leva ett normal liv.Det vore därtill intressant om någon kunde utreda huruvida HögstaDomstolen ruckat på eller helt övergivit hävdvunna principer i och medavkunnandet av mål nr: B-2150-11. I nyssnämnda ärende nådde HögstaDomstolen konklusionen om att de polisiära infiltratörernas subtila hot intekunde hänföras till det allvarligare slaget.311 I objektiv mening så bör hotenlikställas med ett olaga hot. En rättsdogmatisk studie med fokus på praxisbör således kunna företas för att därigenom återfinna subtila hot medanspelningar om kända och hårdförda gäng, t.ex. ”Du vet inte vem jagkänner”, ”Du kommer få en påhälsning” m.fl., vilka därtill uttalats av encivilperson och som resulterat i straff. Fynden (hotens ordalydelse, straffenoch domstolarnas motivering), bör således kunna ställas mot HD:s och depolisiära infiltratörernas uttalanden i ovannämnda dom. Jag tror mig vetaatt en domstol inte skulle ogillat eller avfärdat uttalande vilka står i paritetmed det som sagts av de polisiära infiltratörerna, ifall dessa istället uttalatsav en civilperson. En polis får som känt inte begå brott vid fullgörandet avsina arbetsuppgifter. En eventuell diskrepans mellan hot som renderat istraff för en civilperson kontra de som uttalats av de polisiära infiltratörernakan konstatera att HD de facto ruckat på en hävdvunnen princip.En genomgång av samtliga böcker som författats av Dick Sundevall ochLasse Wierup vilka tar sikte på informatör- och infiltratörsverksamheten börrendera i ett antal forskningsuppslag för den som vill förkovra sig närmare.311 HD B 2150-11, s.17, 32p.92Bilaga ARikspolisstyrelsens författningssamlingISSN 0347–545XUtgivare: chefsjuristen Lotta GustavsonRikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna rådom användande av informatörer;beslutade den 22 augusti 2007.Rikspolisstyrelsen föreskriver följande med stöd av 13 e och 14 §§ förordningen(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen och beslutar följandeallmänna råd.RPSFS 2007:5FAP 490-1Tillämpningsområde1 § Denna författning innehåller regler om formerna för användande avinformatörer inom Polisen (informatörsverksamhet). Den gäller inte i frågaom annan informationsinhämtning inom Polisen. Författningen gäller inteSäkerhetspolisen.Definitioner2 § I författningen används beteckningar med följande betydelse.Informatörsverksamhet: Polisverksamhet som består i att inhämta information från eninformatöri frågor som rör brott eller brottslingar. Till informatörsverksamhet räknas även värvningaven tilltänkt informatör, dock bara om den sker på uppdrag av polismyndigheten.Informatör: En person som har antagits som informatör.Hanterare: En polis som av en polismyndighet har utsetts att ansvara för kontakten meden informatör och som har registrerats i myndighetens hanterarregister.Kontrollant: En polis i arbetsledande ställning som av en polismyndighet har utsetts attansvara för informatörsverksamhet vid en enhet inom myndigheten.Myndighetsansvarig kontrollant: En polis i arbetsledande ställningsom av en polismyndighet har utsetts att ansvara för informatörsverksamheten vidmyndigheten ochsom är kontaktperson i det nationella nätverket för informatörsverksamheten.Riskanalys: Bedömning av de risker som kan uppkomma i informatörsverksamheten.Logg: Dagbok, journal eller dylikt.Browser: Ett vid Rikskriminalpolisen installerat dataverktyg som utgör ett stöd förinformatörsverksamheten.Tipspengar: Ekonomisk ersättning i form av belöning eller omkostnadsersättning somkan utgå till en informatör.OrganisationLokal organisation3 § Informatörsverksamheten skall utgöra en del av polismyndighetenskriminalunderrättelseverksamhet.Allmänna rådAtt informatörsverksamheten organisatoriskt knyts tillkriminalunderrättelseverksamheten93hindrar inte att en informatör kan anlitas föratt inom ramen för en pågående förundersökning få fram informationom ett begånget brott.4 § Polismyndigheten utser den som under länspolismästaren skall ha detövergripande ansvaret för informatörsverksamheten vid myndigheten. Haneller hon utser direkt under sig en myndighetsansvarig kontrollant.En myndighetsansvarig kontrollant får inte samtidigt ha arbetsuppgiftersom kontrollant eller hanterare.5 § Om inte polismyndigheten beslutar annat, skall en kontrollant utses avden myndighetsansvarige kontrollanten i samråd med den befattningshavaresom avses i 4 § första stycket första meningen.En hanterare utses av myndighetsansvarig kontrollant eller kontrollant.Uppdrag som kontrollant får inte stadigvarande förenas med uppdrag somhanterare. En hanterare som tillfälligt tjänstgör som kontrollant skall i uppdragetsom hanterare vara ansvarig inför en annan kontrollant.Allmänna rådBefattningar som myndighetsansvarig kontrollant och kontrollant böri möjligaste mån inrättas som heltidsbefattningar. Polismyndighetenbör därutöver inrätta ett lämpligt antal befattningar som hanterare påheltid.Heltidsanställd kontrollant och hanterare bör, om inte särskildaskäl föranleder annat, tjänstgöra inom kriminalunderrättelseverksamheten.En myndighetsansvarig kontrollant, kontrollant eller hanterare kanverka även vid en annan polismyndighet, om myndigheterna har träffatöverenskommelse om sådan samverkan.Samordning6 § För nationell samordning av informatörsverksamheten finns en enhetvid Rikskriminalpolisen.Samverkan7 § I informatörsverksamhet skall polismyndigheterna samverka inomramen för underrättelseprocessen. För sådan samverkan finns sex primärasamverkansområden:- Norra samverkansområdet: polismyndigheterna i Norrbotten, Västerbottenslän, Västernorrlands län och Jämtlands län.- Mellersta samverkansområdet: polismyndigheterna i Dalarna,Värmland, Gävleborgs län, Västmanlands län, Uppsala län och Örebrolän.- Stockholms samverkansområde: polismyndigheterna i Stockholmslän och Gotland.- Östra samverkansområdet: polismyndigheterna i Södermanlandslän, Östergötlands län och Jönköpings län.- Västra samverkansområdet: polismyndigheterna i Västra Götalandoch Hallands län.- Södra samverkansområdet: polismyndigheterna i Skåne, Kalmarlän, Kronobergs län och Blekinge län.Allmänt om informatörsverksamheten8 § Användande av informatörer skall ingå som ett led i polismyndighetensbrottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet. Den skall inriktasför att tillgodose myndighetens planlagda underrättelsebehov.Den befattningshavare som avses i 4 § första stycket första meningen skallse till att verksamheten organiseras så att en informatör utan oskäligt dröjsmåloch på ett enkelt sätt kan komma i kontakt med en hanterare och att enhanterare har samma möjlighet till kontakt med en kontrollant.94Regler för informatörsverksamhetenAntagande som informatör m.m.9 § En person får efter en riskanalys antas som informatör, om han ellerhon har bedömts ha tillgång till information om brott eller brottslingar ochvara lämplig som informatör samt är motiverad för uppgiften.Ett beslut om att anta en person som informatör skall fattas av en myndighetsansvarigkontrollant eller en kontrollant. Av beslutet skall framgå vilkatvå poliser som skall registreras som informatörens hanterare i polismyndighetenshanterarregister. Informatören skall tilldelas ett kodnamn.Bestämmelser rörande informatörsakt, hanterarregister och riskanalysfinns i 16, 17 och 23 §§.Hanterares huvudsakliga ansvar10 § En hanterare har ansvar för de löpande kontakterna med en eller flerainformatörer, för deras och sin egen säkerhet och för att mottagen informationredovisas i underrättelseuppslag som även innefattar en bedömning avinformatörens tillförlitlighet och informationens sakriktighet (4 x 4 metoden).Hanteraren skall- inhämta godkännande av kontrollanten före planerade möten med eninformatör,- föra logg över samtliga kontakter med en informatör och med andrakällor eller objekt för målsökning,- förvara loggen på ett säkert sätt och förete den för kontrollanten pådennes begäran samt- vidarebefordra upprättade underrättelseuppslag till kontrollanten.Om det finns anledning att misstänka att informatören inte längre är tillförlitligeller olämplig av andra skäl, skall hanteraren omedelbart underrättakontrollanten.Kontrollants huvudsakliga ansvar11 § En kontrollant leder, kontrollerar och följer upp den verksamhet sombedrivs av en eller flera hanterare.Kontrollanten skall- bedöma och dokumentera behovet av riskanalyser samt, vid behov,genomföra sådana analyser,- bedöma vilka åtgärder som erhållen information bör föranleda och vidarebefordrainformationen till berörd enhet vid polismyndigheten,- upprätta underlag för utbetalning av tipspengar,- vid lämpliga tillfällen personligen träffa varje informatör och denneshanterare för att bland annat kontrollera att kontakter och relationermellan dem hålls på en yrkesmässig och säker nivå,- föra logg över sina kontakter med hanterare och informatörer samt- förvara loggen på ett säkert sätt och förete den för den myndighetsansvarigekontrollanten på dennes begäran.Kontrollanten ansvarar vidare för registrering av hanterare samt för aktföringoch granskning av avslutade källdrivningsoperationer i syfte att utvärderaolika metoders värde från erfarenhetssynpunkt.Myndighetsansvarig kontrollants huvudsakliga ansvar m.m.12 § En myndighetsansvarig kontrollant skall- planera, kontrollera och följa upp polismyndighetens informatörverksamhet,- se till att myndighetens hanterarregister förs på föreskrivet sätt och- återkommande utöva tillsyn över att kontrollanter och hanterare förlogg på föreskrivet sätt.13 § Den myndighetsansvarige kontrollantens arbetsuppgifter skall varaavgränsade på sådant sätt att det inte finns risk för att de sammanblandasmed uppgifter som åligger andra som verkar inom informatörsverksamheten.9514 § Den myndighetsansvarige kontrollanten ansvarar för att nödvändigakontakter i komplicerade ärenden vid behov tas med andra kontaktpersoner idet nationella nätverket för informatörsverksamheten eller med företrädareför den enhet som anges i 6 §.Regler för möten mellan hanterare och informatör15 § För möten mellan hanterare och informatör gäller att- ett planerat möte skall godkännas av kontrollant innan det äger rumoch att, om förhandstillstånd lämnas för upprepade möten, villkorenför dessa antecknas i såväl kontrollantens som hanterarens logg,- oförutsedda möten snarast skall rapporteras till kontrollant,- två hanterare bör vara närvarande,- en av hanterarna skall vara av samma kön som informatör, om han ellerhon är under 20 år och- hanteraren skall datera och tidsprecisera mötet i sin logg samt upprättaunderrättelseuppslag (värderat enligt 4 x 4 metoden) så snart det ärmöjligt efter ett möte eller en kontakt.Informatörsakt16 § För varje informatör skall det upprättas en informatörsakt.Kontrollanten ansvarar för att informatörsakten förs och att den förvaras iett säkerhetsskåp.RegistreringHanterarregister17 § Den myndighetsansvarige kontrollanten ansvarar för att samtligahanterare registreras i polismyndighetens hanterarregister. Registret förvarasi ett säkerhetsskåp.Nationellt informatörsregister18 § Vid den enhet som avses i 6 § skall det föras ett nationellt datoriseratregister över informatörer. Registret skall uppfylla högt ställda krav på säkerhet.Den myndighetsansvarige kontrollanten vid polismyndigheten skall lämnade uppgifter som skall ingå i registret och ange vem, utöver honom ellerhenne, som får lämna uppgifter till eller begära uppgifter ur detta.19 § Rikspolisstyrelsen är personuppgiftsansvarig enligt personuppgiftslagen(1998:204) för den behandling av personuppgifter som sker i det nationellainformatörsregistret. För den behandling av personuppgifter som polismyndighetenutför i samband med uppgiftslämnandet är polismyndighetenatt anse som personuppgiftsbiträde med de åligganden som följer av 30 §samma lag. Polismyndigheten har därvid att följa de instruktioner som styrelsenger angående behandlingen och skall vidta de åtgärder som avses i31 § första stycket personuppgiftslagen.Ändamål med informatörsregistret20 § Behandlingen av uppgifter i informatörsregistret skall ha till ändamålatt ligga till grund för kontroll och uppföljning av informatörsverksamhetenoch fullgörandet av de internationella åtaganden som gäller förinformatörsverksamheten.Information till den registrerade21 § Den som har registrerats eller avregistrerats som informatör skall informerasom detta på sätt som framgår av en fastställd rutin som har utarbetatsav den enhet som avses i 6 §.Gallring22 § Bestämmelser om gallring av uppgifter i informatörsregistret finns i13 § polisdatalagen (1998:622).96Riskanalys23 § En riskanalys skall, utöver vad som följer av 9 §, genomföras även dådet påkallas för att förebygga eller motarbeta risker som kan uppkomma iinformatörsverksamheten.Till grund för en riskanalys skall ligga den modell för analys och dokumentationsom har utarbetats av den enhet som avses i 6 §.Browser24 § Browsern1 bör av polismyndigheten användas till hjälp och vägledningi informatörsverksamheten. Den innehåller bl.a. handledningar, verksamhetsochhandläggningsrekommendationer, underlag för bedömning avtipspengar, information om riskanalyser, blanketter m.m.1 Browsern finns tillgänglig i IT-systemet IntraPolis.Browsern, som är åtkomstskyddad, får användas av lägst kontrollant samtav därtill behöriga befattningshavare vid Rikskriminalpolisen.TipspengarDefinitioner25 § Följande ersättningsformer tillämpas.Intern gratifikation: Belöning med interna medel vid polisiärt resultat.Extern gratifikation: Belöning med av Polisen förmedlade externa medel vid polisiärtresultat.Omkostnadsersättning I: Ersättning för en informatörs omkostnader.Omkostnadsersättning II En särskild form av omkostnadsersättning som i för- ellerefterskott ochför en bestämd tidsperiod kan utgå till en informatör under förutsättning att ersättningenbedömts ändamålsenlig.Den myndighetsansvarige kontrollanten gör riskanalys och ombesörjer utbetalning avsådan ersättning.26 § Tipspengar får endast utbetalas inom ramen för informatörsverksamheten.Handläggning27 § Det ankommer på hanteraren att föreslå utbetalning av tipspengar tillen informatör och att upprätta det skriftliga underlag som behövs.En kontrollant bereder i förekommande fall ersättningsärendet inför ett beslut.Frågor som rör extern gratifikation handläggs av myndighetsansvarigkontrollant.Allmänna rådPolismyndigheten bör i lokala föreskrifter ange de beslutsnivåer somskall gälla i fråga om tipspengar.I lokala föreskrifter bör även anges hur andra ersättningar än sådanasom kan utgå till en informatör skall hanteras.Rutiner28 § Följande rutiner skall tillämpas.- Alla former av ersättning som utgår till en informatör skall redovisassom tipspengar.- Informatörens kodnamn skall framgå av beslutshandlingen i ersättningsärendet.- Vid utbetalning av tipspengar skall minst två poliser, lämpligen hanterareoch kontrollant, vara närvarande.- Den myndighetsansvarige kontrollanten ansvarar för utbetalning avomkostnadsersättning II.Regler för hanterares hantering av ersättningsfrågor29 § En kontrollant skall se till att en hanterare instrueras i att- aldrig locka informatören med ersättning,- aldrig utlova ersättning till informatören,- aldrig spekulera i ersättningens storlek,- klargöra för informatören att det inte är hanteraren som har att avgöraersättningsfrågan och- med eget yttrande lämna över ersättningsärendet till kontrollant för97prövning.En förutsättning för att ersättning skall utgå är att informatören inte kankomma att misstänkas för brott eller bedöms komma att avge avgörandevittnesmål i det aktuella ärendet. Hanteraren skall innan ersättningsfråganavgörs dokumentera sin uppfattning i dessa hänseenden.Bedömningsunderlag m.m.30 § Till grund för bestämmande av ersättning skall ligga den modell medtillhörande blanketter för bedömningsunderlag, beslut, verifikat m.m. somutarbetats av den enhet som avses i 6 §.MetoderAllmänt31 § En hanterares förhållande till en informatör skall präglas av yrkesmässighetoch syfta till en öppen och ärlig relation samt utmärkas av ett högtsäkerhetstänkande.Allmänna rådI kravet på yrkesmässighet bör ligga att hanteraren i sin relation tillinformatören inte får göra avkall på sin polisiära roll.Värvning32 § Värvning av en informatör skall alltid ske på ett ärligt och uppriktigtsätt. En tilltänkt informatör skall veta att det är till en polis som han eller honlämnar information som rör brott eller brottslingar.I fråga om möten med en tilltänkt informatör gäller bestämmelserna i 15 §i tillämpliga delar.Allmänna rådPlaneringen inför en värvning bör innehålla en tidplan. Det är angelägetatt bland annat undanröja risken för att värvningsoperationenkan komma att uppfattas som en form av infiltration.Avveckling av informatörer33 § Om en informatör- inte längre uppfyller kraven för informatörsstatus,- under en tvåårsperiod inte lämnat någon information som bedömtsvara av värde eller- inte längre vill vara verksam som informatörskall han eller hon avföras som informatör och uppgift om detta lämnas tillden enhet som avses i 6 § för avregistrering i informatörsregistret.Beslut om att avföra en informatör och att lämna uppgift om avregistreringfattas av kontrollant eller myndighetsansvarig kontrollant.Rekrytering och utbildning av poliser m.m.34 § En polis som skall rekryteras för att bedriva informatörsverksamhetskall vara väl lämpad för denna verksamhet och i övrigt ha de särskilda personligaegenskaper som krävs för uppgiften.35 § All personal som skall bedriva informatörsverksamhet skall genomgåsärskild utbildning genom Rikspolisstyrelsens försorg.36 § En lämplighetsbedömning som avses i 34 § och utbildning enligt 35 §skall genomföras enligt ett underlag för lämplighetsbedömning och en utbildningsplansom beslutas av Rikspolisstyrelsen.37 § Polismyndigheten kan när det påkallas besluta att ett uppdrag somhanterare skall upphöra.Sekretess38 § Bestämmelser om sekretess för uppgift i ärende rörande informatörsverksamhetfinns i 5 kap. 1 § första stycket 4 och 9 kap. 17 § första stycket 4sekretesslagen (1980:100).98Diarieföring39 § Närmare bestämmelser om registrering m.m. av handlingar som innehålleruppgift som avses i 38 § finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter ochallmänna råd om postbehandling och diarieföring vid polismyndigheterna(FAP 181-1).Åklagarinträde40 § Bestämmelser som rör inledande av förundersökning, förundersökningsledningm.m. finns i Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna rådom ledning av förundersökning i brottmål (FAP 403-5).Lokala föreskrifterAllmänna rådPolismyndigheten bör i lokala föreskrifter meddela de ytterligare bestämmelsersom behövs för tillämpningen av denna författning.ÖvrigtAllmänna rådPolismyndigheten bör årligen granska att informatörsverksamhet bedrivsi överensstämmelse med reglerna i denna författning och deregler och normer som i övrigt gäller för verksamheten.Denna författning träder i kraft den 1 oktober 2007.På Rikspolisstyrelsens vägnarSTEFAN STRÖMBERG Leif Gillgren (Polisavdelningen)99Rikspolisstyrelsens författningssamlingISSN 0347–545XUtgivare: chefsjuristen Lotta GustavsonFöreskrifter om ändring i Rikspolisstyrelsensföreskrifter och allmänna råd (FAP 490-1, RPSFS2007:5) om användande av informatörer;beslutade den 4 februari 2009.Rikspolisstyrelsen föreskriver med stöd av 13 e och 14 §§ förordningen(1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen att det iRikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (FAP 490-1, RPSFS2007:5) om användande av informatörer ska införas en ny paragraf, 41 §,med följande lydelse.RPSFS 2009:2FAP 490-1Utkom från trycketden 24 februari 2009Övrigt41 § Rikspolisstyrelsen får, om särskilda skäl föreligger, medge undantagfrån dessa föreskrifter.Denna författning träder i kraft den 1 mars 2009.På Rikspolisstyrelsens vägnarBENGT SVENSON Mona-Mari Arvidsdotter (Polisavdelningen)

100Bilaga B1 Författningsförslag1.1 Förslag tilllag (0000:00) om särskilda inhämtningsåtgärderi de brottsbekämpande myndigheternasverksamhetHärigenom föreskrivs följande.1 kap. Lagens tillämpningsområde och syfte1 § Denna lag innehåller bestämmelser om befogenhet att i brottsbekämpandeverksamhet hos Rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna,Ekobrottsmyndigheten och Åklagarmyndigheten använda vissa särskildaåtgärder i syfte att hämta in information för att1. förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet(underrättelseverksamhet),eller2. utreda eller beivra brott (förundersökning).I lagen finns även bestämmelser om befogenheternas tillämplighetför Tullverket, Kustbevakningen och Skatteverket i dessa myndighetersbrottsbekämpande verksamhet.2 § Syftet med denna lag är att reglera vissa särskilda åtgärder somkan utgöra ingrepp i grundläggande fri- och rättigheter enligt 2 kap.regeringsformen eller Europeiska konventionen den 4 november 1950om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.3 § Denna lag innehåller bestämmelser om1. ljud- eller bildupptagning samt lokalisering av person (2 kap.)2. identifiering eller störning av mobil elektronisk kommunikationsutrustningm.m. (3 kap.)Författningsförslag SOU 2010:1033. tillträde till vissa utrymmen (4 kap.)4. särskilda provokativa åtgärder (5 kap.)5. annars brottsliga gärningar (6 kap.)6. biträde av enskilda (7 kap.)7. nedläggning av förundersökning (8 kap.)Lagen innehåller även vissa särskilda bestämmelser för Säkerhetspolisen(9 kap.).Denna lag omfattar inte åtgärder som enligt annan lag utgör hemligatvångsmedel.4 § Tillstånd till åtgärder enligt denna lag får meddelas endast omskälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärdeninnebär för den som åtgärden avser eller för något annatmotstående intresse.

1012 kap. Ljud- eller bildupptagning samt lokalisering av personVad befogenheten avser1 § I den utsträckning som följer 2–5 §§ får teknisk utrustning användasför att ta upp ljud eller bild eller bestämma lokalisering avperson.Ljudupptagning av samtal2 § Med ljudupptagning av samtal avses i denna lag användande avtekniskt hjälpmedel för upptagning av ljud, dolt eller genom vilseledande,för att ta upp1. samtal där företrädare för myndigheten själv deltar, eller2. sådant som avhandlas vid sammanträde eller sammankomstvartill allmänheten inte har tillträde, om företrädare för myndighetensjälv deltar i sammanträdet eller sammankomsten.Bildupptagning av hem eller korrespondens3 § Med bildupptagning av hem eller korrespondens avses i dennalag användande av teknisk utrustning för upptagning av bild, dolteller genom vilseledande, för att ta upp1. bild i bostad, annat hus eller rum som inte är tillgängligt för allmänheten,2. sådan bild som avses i 1 genom särskilt inriktad bildupptagningsom sker från annan plats, eller3. bild av korrespondens genom särskilt inriktad bildupptagning.Lokalisering av person4 § Med lokalisering av person avses i denna lag användande avteknisk utrustning som placeras på eller i föremål för att bestämmavar en person befinner sig.Särskilt ingripande åtgärder5 § Om åtgärd som avses i 2–4 §§ kan antas bli av särskilt ingripandeslag ska frågan om tillstånd till åtgärden prövas i den ordningsom föreskrivs i 8 § respektive 11 §. Vid lokalisering av person gällerdetsamma om den tekniska utrustningen placeras på eller i föremålsom personen kan antas bära på sig eller ha med sig.Förundersökning6 § I förundersökning får åtgärd enligt 2–5 §§ vidtas om åtgärdenkan antas vara av särskild betydelse för utredning av brott för vilketär föreskrivet fängelse i ett år eller däröver.7 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till åtgärder enligt2–4 §§ av undersökningsledaren eller åklagaren. En polisman får beslutaom åtgärden, om det är fara i dröjsmål.8 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till åtgärder enligt5 § av rätten på ansökan av åklagaren.Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till åtgärdenskulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet, som är avväsentlig betydelse för utredningen, får tillstånd, i avvaktan på rättensbeslut, ges av åklagaren, eller, om åklagarens beslut inte kan avvaktas,av polisman.

102Har åklagaren eller polisman gett ett sådant interimistiskt tillståndska åklagaren genast göra en skriftlig anmälan om åtgärden tillrätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamtpröva ärendet. En sådan prövning ska ske även om åtgärdentill fullo har verkställts. Finner rätten att det inte finns skäl för åtgärdenska den upphäva beslutet.Underrättelseverksamhet9 § I en undersökning för att förebygga, förhindra eller upptäckasådan brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivetfängelse i ett år eller däröver, får åtgärd enligt 2–5 §§ vidtasom det finns särskild anledning att anta att åtgärden kan bidra tillatt förebygga, förhindra eller upptäcka den brottsliga verksamheten.10 § I verksamhet enligt 9 § prövas frågor om tillstånd till åtgärderenligt 2–4 §§ av chefen för polismyndigheten. Myndighetschefen fårdelegera beslutanderätten. En polisman får besluta om åtgärden, omdet är fara i dröjsmål.11 § I verksamhet enligt 9 § prövas frågor om tillstånd till åtgärderenligt 5 § av Nämnden.Kan det befaras att inhämtande av Nämndens tillstånd till åtgärdenskulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet, som är avväsentlig betydelse för utredningen, får tillstånd, i avvaktan på Nämndensbeslut, ges av chefen för polismyndigheten. Myndighetschefenfår delegera beslutanderätten. Om inte heller myndighetschefensbeslut kan avvaktas får tillstånd, i avvaktan på Nämndens beslut, gesav polisman.Har chefen för polismyndigheten eller polisman gett ett interimistiskttillstånd ska polismyndigheten genast göra en skriftlig anmälanom åtgärden till Nämnden. I anmälan ska skälen för åtgärdenanges. Nämnden ska skyndsamt pröva ärendet. En sådan prövningska ske även om åtgärden till fullo har verkställts. Finner Nämndenatt det inte finns skäl för åtgärden ska den upphäva beslutet.Gemensamma bestämmelser12 § Tiden för tillstånd får inte bestämmas längre än nödvändigtoch får inte överstiga tre månader från dagen för beslutet. Ett tillståndska förenas med de villkor som behövs för att tillgodose intressetav att enskildas personliga integritet inte i onödan kränks.13 § Om det inte längre finns skäl för åtgärden ska beslutet omedelbarthävas. Har beslutet fattats av rätten får det hävas även av åklagaren.Har beslutet fattas av Nämnden får det hävas även av polismyndigheten.3 kap. Identifiering eller störning av mobil elektroniskkommunikationsutrustning m.m.Vad befogenheten avser1 § I den utsträckning som följer av 2–4 §§ får tekniska hjälpmedelanvändas för att identifiera mobil elektronisk kommunikationsutrustningeller annan utrustning för radiokommunikation, eller föratt störa kommunikation med sådan utrustning.

103Identifiering2 § Med identifiering av mobil elektronisk kommunikationsutrustningeller annan utrustning för radiokommunikation avses idenna lag användande av tekniska hjälpmedel för sändning eller mottagningav radiovågor för att identifiera vilken mobil elektroniskkommunikationsutrustning eller annan utrustning för radiokommunikationsom befinner sig inom ett visst geografiskt område.Störning3 § Med störning av kommunikation med mobil elektroniskkommunikationsutrustningeller annan utrustning för radiokommunikationavses i denna lag användande av tekniska hjälpmedel försändning eller mottagning av radiovågor för att störa kommunikationmed mobil elektronisk kommunikationsutrustning eller annan utrustningför radiokommunikation inom ett visst geografiskt område.Särskilt ingripande åtgärder4 § Om åtgärd som avses i 2 eller 3 § kan antas bli av särskiltingripande slag ska åtgärden beslutas i den ordning som föreskrivs i7 § respektive 10 §.Förundersökning5 § I förundersökning får åtgärd enligt 2–4 §§ vidtas om åtgärdenkan antas vara av särskild betydelse för utredning av brott för vilketär föreskrivet fängelse i ett år eller däröver.6 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till åtgärder enligt2 eller 3 § av undersökningsledaren eller åklagaren. En polisman fårbesluta om åtgärden, om det är fara i dröjsmål.7 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till åtgärder enligt4 § av rätten på ansökan av åklagaren.Kan det befaras att inhämtande av rättens tillstånd till åtgärdenskulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet, som är avväsentlig betydelse för utredningen, får tillstånd, i avvaktan på rättensbeslut, ges av åklagaren, eller, om åklagarens beslut inte kan avvaktas,av polisman.Har åklagaren eller polisman gett ett sådant interimistiskt tillståndska åklagaren genast göra en skriftlig anmälan om åtgärdentill rätten. I anmälan ska skälen för åtgärden anges. Rätten ska skyndsamtpröva ärendet. En sådan prövning ska ske även om åtgärdentill fullo har verkställts. Finner rätten att det inte finns skäl föråtgärden ska den upphäva beslutet.Underrättelseverksamhet8 § I en undersökning för att förebygga, förhindra eller upptäckasådan brottslig verksamhet som innefattar brott för vilket är föreskrivetfängelse i ett år eller däröver, får åtgärd enligt 2–4 §§ vidtasom det finns särskild anledning att anta att åtgärden kan bidra tillatt förebygga, förhindra eller upptäcka den brottsliga verksamheten.9 § I verksamhet enligt 8 § prövas frågor om tillstånd till åtgärderenligt 2 eller 3 § av chefen för polismyndigheten. Myndighetschefenfår delegera beslutanderätten. En polisman får besluta om

104åtgärden, om det är fara i dröjsmål.10 § I verksamhet enligt 8 § prövas frågor om tillstånd till åtgärderenligt 4 § av Nämnden på ansökan av polismyndigheten.Kan det befaras att inhämtande av Nämndens tillstånd till åtgärdenskulle medföra sådan fördröjning eller annan olägenhet, som är avväsentlig betydelse för utredningen, får tillstånd, i avvaktan påNämndens beslut, ges av chefen för polismyndigheten. Myndighetschefenfår delegera beslutanderätten. Om inte heller myndighetschefensbeslut kan avvaktas får tillstånd, i avvaktan på Nämndensbeslut, ges av polisman.Har chefen för polismyndigheten eller polisman gett ett interimistiskttillstånd ska polismyndigheten genast göra en skriftlig anmälanom åtgärden till Nämnden. I anmälan ska skälen för åtgärdenanges. Nämnden ska skyndsamt pröva ärendet. En sådan prövningska ske även om åtgärden till fullo har verkställts. Finner Nämndenatt det inte finns skäl för åtgärden ska den upphäva beslutet.Gemensamma bestämmelser11 § I ett beslut om identifiering eller störning enligt detta kapitelska det anges vilken tid beslutet avser samt vilken teleadress, vilkenperson eller vilket avgränsat geografiskt område beslutet avser.12 § Tiden för tillstånd får inte bestämmas längre än nödvändigtoch får inte överstiga tre månader från dagen för beslutet. Ett tillståndska förenas med de villkor som behövs för att tillgodose intressetav att enskildas personliga integritet inte i onödan kränks.13 § Om det inte längre finns skäl för åtgärden ska beslutet omedelbarthävas. Har beslutet fattats av rätten får det hävas även av åklagaren.Har beslutet fattats av Nämnden får det hävas även av polismyndigheten.4 kap. Tillträde till utrymmen i vissa fallInfiltrationsverksamhetVad befogenheten avser1 § I infiltrationsverksamhet får polisen, efter särskilt tillstånd,genom vilseledande åtgärder bereda sig tillträde till bostad, annathus, rum eller ställe som inte är tillgängligt för allmänheten.2 § Bestämmelser om användningen av teknisk utrustning för ljud ellerbildupptagning finns i 2 kap.Förundersökning3 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till tillträde enligt1 § av undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål fårpolisman, utan särskilt tillstånd, bereda sig sådant tillträde.Underrättelseverksamhet4 § I en undersökning för att förebygga, förhindra eller upptäckabrottslig verksamhet prövas frågor om tillstånd till tillträde enligt1 § av polismyndigheten. Vid fara i dröjsmål får polisman, utan särskilttillstånd, bereda sig sådant tillträde.

105Gemensamma bestämmelser5 § Tiden för tillstånd får inte bestämmas längre än nödvändigtoch får inte överstiga tre månader från dagen för beslutet. Ett tillståndska förenas med de villkor som behövs för att tillgodose intressetav att enskildas personliga integritet inte i onödan kränks.6 § Om det inte längre finns skäl för åtgärden ska beslutet omedelbarthävas.Installation av lokaliseringsutrustningVad befogenheten avser7 § För att installera, underhålla eller avlägsna teknisk utrustningför lokalisering får polisen i hemlighet1. bereda sig tillträde till en plats som annars skyddas mot intrång,2. tillfälligt flytta det föremål på eller i vilket utrustningen skaplaceras eller finns placerad, samt3. vidta de andra åtgärder som behövs för att utrustningen skafungera effektivt.Förundersökning8 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till åtgärder somavses i 7 § av undersökningsledaren eller åklagaren. En polisman fårbesluta om åtgärden, om det är fara i dröjsmål.Om åtgärd enligt 7 § avser lokalisering av person av särskilt ingripandeslag enligt 2 kap. 5 §, ska vad som sägs i 2 kap. 8 § gälla ävenför prövning av åtgärden enligt 7 §.Underrättelseverksamhet9 § I en undersökning för att förebygga, förhindra eller upptäckabrottslig verksamhet prövas frågor om tillstånd till åtgärder somavses i 7 § av chefen för polismyndigheten. Myndighetschefen fårdelegera beslutanderätten. En polisman får besluta om åtgärden, omdet är fara i dröjsmål.Om åtgärd enligt 7 § avser lokalisering av person av särskilt ingripandeslag enligt 2 kap. 5 §, ska vad som sägs i 2 kap. 11 § gälla ävenför prövning av åtgärden enligt 7 §.Gemensamma bestämmelser10 § Tiden för tillstånd får inte bestämmas längre än nödvändigtoch får inte överstiga tre månader från dagen för beslutet. Ett tillståndska förenas med de villkor som behövs för att tillgodose intressetav att enskildas personliga integritet inte i onödan kränks.11 § Om det inte längre finns skäl för åtgärden ska beslutet omedelbarthävas. Har beslutet fattats av rätten får det hävas även av åklagaren.Har beslutet fattats av Nämnden får det hävas även av polismyndigheten.12 § Teknisk utrustning för lokalisering ska återtas eller göras obrukbarså snart som möjligt efter det att tiden för tillståndet har gått uteller tillståndet hävts.

1065 kap. Särskilda provokativa åtgärder1 § Vid förundersökning får polisen, för att få fram bevisning omredan begångna brott, vidta åtgärder som kan leda till att någonförmås att begå en brottslig gärning (särskilda provokativa åtgärder).Provokativa åtgärder enligt första stycket får vidtas endast om1. det föreligger stark misstanke om allvarlig brottslighet, och2. åtgärderna är av synnerlig vikt för utredningen.2 § Frågor om tillstånd till särskilda provokativa åtgärder prövasav åklagaren. Ett tillstånd ska förenas med de villkor som behövsför att tillgodose intresset av att enskildas personliga integritet intei onödan kränks.3 § Om det inte längre finns skäl för de provokativa åtgärderna skabeslutet omedelbart hävas.4 § För brott som någon har förmåtts att begå genom särskildaprovokativa åtgärder får inte dömas till påföljd.6 kap. Annars brottsliga gärningarVad befogenheten avser1 § Vid förundersökning om allvarlig brottslighet eller undersökningför att förebygga, förhindra eller upptäcka sådan brottslighetfår polisen, efter särskilt tillstånd, utföra en straffbelagd gärning, omdet är nödvändigt för att kunna genomföra eller fullfölja en infiltrationsoperation.Ett sådant tillstånd får endast avse1. sådana gärningar som inte kan antas föranleda annan påföljd änböter eller,2. gärningar som, om de bedöms enligt reglerna om medverkantill brott, skulle utgöra medverkan i mindre mån enligt 23 kap. 5 §brottsbalken.Avser tillståndet en undersökning för att förebygga, förhindra ellerupptäcka allvarlig brottslighet får ett tillstånd endast avse gärningarenligt andra stycket 1.2 § Gärning som avses i 1 § får vidtas endast om infiltrationsoperationenär av synnerlig vikt för utredningen eller undersökningenoch skälen för att i samband med infiltrationsoperationenutföra en straffbelagd gärning uppenbart uppväger det men somden kan innebära för allmänna eller enskilda intressen.Förundersökning3 § I förundersökning prövas frågor om tillstånd till utförande avstraffbelagda gärningar av rätten på ansökan av åklagaren.Underrättelseverksamhet4 § I en undersökning för att förebygga, förhindra eller upptäckabrottslig verksamhet prövas frågor om tillstånd till utförande avstraffbelagda gärningar av Nämnden på ansökan av polismyndigheten.

107Gemensamma bestämmelser5 § Ett tillstånd ska innehålla uppgifter om vilken infiltrationsoperationtillståndet avser, under vilken tid tillståndet ska gälla ochvilka gärningar som tillståndet avser. Ett tillstånd ska vidare förenasmed de villkor som behövs för att tillgodose att enskildas personligaintegritet eller allmänna eller enskilda intressen i övrigt inte ionödan kränks.Tiden för ett tillstånd får inte bestämmas längre än nödvändigtoch inte heller överstiga tre månader från dagen för beslutet.6 § Om det inte längre finns skäl för utförandet av en straffbelagdgärning ska beslutet omedelbart hävas. Har beslutet fattats av rättenfår det hävas även av åklagaren. Har beslutet fattats av Nämndenfår det hävas även av polismyndigheten.7 § En gärning som vidtas inom ramen för en sådan infiltrationsoperationför vilken ett tillstånd enligt 1 § har meddelats, utgör intebrott under förutsättning att gärningen1. är direkt jämförbar med någon av de gärningar som avses itillståndet, och2. uppfyller de allmänna krav som följer av 1 och 2 §§.8 § Vad som i detta kapitel föreskrivs om utförande av en straffbelagdgärning ska tillämpas även på en gärning som kan föranledasanktionsavgift.7 kap. Biträde av enskilda1 § Vid åtgärder enligt 2 eller 4 kap. får polisen, om det finns särskildaskäl, ta biträde av enskilda. Detsamma gäller vid infiltrationsverksamhetoch andra provokativa åtgärder än de som avses i 5 kap.2 § Vad som föreskrivs i 2 kap. 2 § om företrädare för myndighetenska, när en enskild lämnar biträde enligt 1 §, i stället gälla denenskilde.3 § Vid åtgärder enligt 5 eller 6 kap. samt 9 kap. 1 § får polisen, omdet finns synnerliga skäl, ta biträde av enskilda. Sådant biträde fårendast avse åtgärder som syftar till att en polisman ska kunna genomförade åtgärder som avses i tillståndet.4 § Frågor om biträde av enskilda prövas av den beslutsinstans ellerbeslutsfattare som enligt 2, 4–6 eller 9 kap. har att besluta om åtgärden.8 kap. Nedläggning av förundersökning1 § Förundersökning får läggas ned om det finns anledning att antaatt det genom förundersökningens fortsatta bedrivande eller genomlagföring av brottet skulle uppstå en påtaglig risk för att avslöja,eller på annat sätt äventyra syftet med, en infiltrationsoperation.Om brottet kan antas medföra strängare straff än böter krävs dockatt det är uppenbart att1. brottet avser sådan gärning som, om den bedöms enligt regleringenom medverkan till brott, skulle utgöra medverkan i mindremån enligt 23 kap. 5 § brottsbalken, eller

1082. brottet har ett avsevärt lägre straffvärde än det brott eller denbrottsliga verksamhet som infiltrationsoperationen riktar sig mot.Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligtförsta stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får detbeslutas att förundersökning inte ska inledas.Beslut enligt denna bestämmelse meddelas av åklagaren. Beslut fårmeddelas endast under förutsättning att något väsentligt allmänt ellerenskilt intresse inte åsidosätts.9 kap. Särskilda bestämmelser för SäkerhetspolisenSärskilda provokativa åtgärder i underrättelseverksamhet1 § Säkerhetspolisen får, utöver vad som framgår av 5 kap. 1 §, vidtaåtgärder som kan förmå en person som omfattas av en undersökningför att förebygga, förhindra eller upptäcka allvarlig brottslighet,att begå en brottslig gärning. Åtgärderna får vidtas endast omdet behövs för att få fram uppgifter som det finns särskild anledningatt anta kan bidra till att förebygga, förhindra eller upptäckaden allvarliga brottsliga verksamheten.Åtgärderna får vidtas endast om det är av synnerlig vikt för undersökningen.2 § Frågor om tillstånd till särskilda provokativa åtgärder i underrättelseverksamhetprövas av Nämnden efter ansökan av Säkerhetspolisen.3 § Om det inte längre finns skäl för de provokativa åtgärderna skabeslutet omedelbart hävas.4 § Bestämmelsen i 5 kap. 4 § ska tillämpas också på åtgärder enligt

1 §.39Biträde av enskilda5 § Säkerhetspolisen får i fall som avses i 7 kap. 3 §, om det finnssynnerliga skäl, ta biträde av enskilda även avseende andra åtgärderän sådana som syftar till att en polisman ska kunna genomföra deåtgärder som avses i tillståndet.10 kap. Dokumentation och granskning1 § Åtgärder enligt denna lag ska dokumenteras. Av dokumentationenska det framgå1. vem som har fattat beslutet om åtgärden,2. grunden för beslutet och tidpunkten när det har fattats,3. vem eller vilka som har deltagit i åtgärden,4. vem eller vilka som åtgärden har riktat sig mot,5. tiden för åtgärden, samt6. vad som i övrigt har förekommit vid åtgärden.2 § En upptagning eller uppteckning som har gjorts vid en åtgärdenligt denna lag ska granskas snarast möjligt.Upptagningar eller uppteckningar ska, i de delar de är av betydelsefrån brottsutredningssynpunkt, bevaras till dess förundersökningenhar lagts ned eller avslutats eller, om åtal väckts, målet har avgjortsslutligt. I de delar upptagningarna och uppteckningarna är av betydelseför att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhetska de bevaras så länge det behövs för detta ändamål. De

109ska därefter förstöras.Trots vad som sägs i andra stycket får uppgifter från upptagningaroch uppteckningar behandlas i enlighet med vad som är särskiltföreskrivet i lag.11 kap. Överklagande m.m.Gemensamma bestämmelser1 § Beslut enligt denna lag får verkställas omedelbart.Förundersökning2 § Har i förundersökning beslut om åtgärd enligt denna lag fattatsav annan än rätten ska beslutet prövas av rätten, om den som ärföremål för åtgärden begär det. Begäran om sådan prövning skagöras skriftligen eller muntligen hos åklagaren eller undersökningsledaren.Åklagaren eller undersökningsledaren ska utan dröjsmål överlämnaärendet till rätten.3 § I fråga om överklagande av rättens beslut enligt denna lagtillämpas bestämmelserna i rättegångsbalken om överklagande avrättens beslut i brottmål i fråga om en åtgärd som avses i 25–28 kap.samma balk.4 § Den som i förundersökning har varit utsatt för en åtgärd enligt2 kap. 5 § ska underrättas som åtgärden.I fråga om sådan underrättelse, tidpunkten för underrättelsenoch undantag från underrättelseskyldigheten tillämpas 27 kap. 31 §andra och tredje styckena, 32 och 33 §§ rättegångsbalken. Underrättelsenska även innehålla uppgift om platsen för åtgärden.Underrättelseverksamhet5 § Har i underrättelseverksamhet beslut om åtgärd enligt dennalag fattats av annan än Nämnden ska beslutet prövas av Nämnden,om den som är föremål för åtgärden begär det. Begäran om sådanprövning ska göras skriftligen eller muntligen hos polismyndigheten.Polismyndigheten ska utan dröjsmål överlämna ärendet till Nämnden.Nämndens beslut får inte överklagas.12 kap. Tillsyn1 § I lagen (2007:980) om tillsyn över viss brottsbekämpande verksamhetfinns bestämmelser om Säkerhets- och integritetsskyddsnämndenstillsyn på eget initiativ och på begäran av enskild.13 kap. Tillämplighet för andra brottsbekämpande myndigheter1 § Följande bestämmelser gäller även i brottsbekämpande verksamhethos Tullverket.1. Ljudupptagning av samtal, bildupptagning av hem eller korrespondenssamt lokalisering av person (2 kap. 2–5 §§)2. Identifiering eller störning av mobil elektronisk kommunikationsutrustningm.m. (3 kap 2–4 §§)3. Installation av lokaliseringsutrustning (4 kap. 7 §)4. Särskilda provokativa åtgärder (5 kap. 1 §)

1105. Biträde av enskilda (7 kap. 1 och 3 §§)Vad som i denna lag är föreskrivet om polismyndighet eller polismanska vid utövande av befogenhet enligt första stycket även gällaTullverket respektive tjänsteman vid Tullverket.2 § Följande bestämmelser gäller även i brottsbekämpande verksamhethos Kustbevakningen.1. Bildupptagning av hem eller korrespondens samt lokalisering avperson (2 kap. 3–5 §§)2. Installation av lokaliseringsutrustning (4 kap. 7 §)3. Biträde av enskilda (7 kap. 1 §)Vad som i denna lag är föreskrivet om polismyndighet eller polismanska vid utövande av befogenhet enligt första stycket även gällaKustbevakningen respektive tjänsteman vid Kustbevakningen.3 § Bestämmelserna om bildupptagning av hem eller korrespondensi 2 kap 3 och 5 §§ gäller även i brottsbekämpande verksamhet hosSkatteverket.Vad som i denna lag är föreskrivet om polismyndighet eller polismanska vid utövande av befogenhet enligt första stycket även gällaSkatteverket respektive tjänsteman vid Skatteverket.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Om en åtgärd som reglerasi denna lag har beslutats innan lagen träder i kraft och verkställighetav åtgärden har påbörjats före ikraftträdandet, får verkställighet avåtgärden fortgå utan tillämpning av denna lag, dock längst till ochmed den 30 september 2012.

111Bilaga CKommuniké mellan mig och företrädare för polisen och RPS.Frågeställning 1.Hej,Jag skriver i nuläget mitt examensarbete på juristprogrammet. Jag skullevilja ha ett officiellt svar på nedanstående frågor. Alla frågor tar sikte på denöppna polisen.Med vänlig hälsningB.T_____________________________________________________________Mina frågor;• (i) Använder sig polisen av infiltratörer, d.v.s. ”under cover poliser”s.k. UC- operatörer? Om nej se (ii).• (ii) Har polisen tidigare använt sig av personer som faller in under(i).• (iii) Använder sig polis av infiltratörer, d.v.s. privatpersoner som påanmodan av polisen infiltrerar olika grupper och organisationer.• (iv) Utbetalar polis pengar (belöning) till personer som infaller under(ii).• (v) Har Peter Rätz arbetat som infiltratör åt polisen?_____________________________________________________________112Svar 1.312• (i) Nej, sedan drygt ett år tillbaka ligger den så kallade UCverksamhetenpå is. Skälet: Oklarheter i regelverket.• (ii) Ja.• (iii) Nej. Däremot finns en reglerad verksamhet rörandeinformatörer, vilket är privatpersoner, som redan finns i kriminellamiljöer eller har tillgång till information om kriminella, som förserpolisen underrättelseinformation.• (iv) Ja då dess är/var anställda poliser och får/fick således lön.• (v) Personuppgifter är sekretessbelagda.Svar 2.313• (i) Ja,• (ii) Nej, vi använder bara poliser.• (iii) Nej• (iv) Nej, vi använder bara poliser.• (v) Nej312 Personen som avlagt svar 1, har direkt kontakt med ledningen för RPS.313 Personen som avlagt svar 2, innehar eller har innehaft en av de högsta positionerna inomden öppna polisens hemligaste enheter. Under skrivandet av denna uppsats så harefterforskningsförsök företagits av olika personer. RPS, behöver således inte ägna sig åtvidare efterforskning, all kommunikation har bedrivits via externa och numera kasserade epostkonton.

113Jag vill uppmärksamma läsaren av detta alster att särskilt beaktadiskrepansen mellan det första och andra svaret. Således konstaterar ni liktmig att svaren skiljer sig åt. Företrädarna för Rikspolisstyrelsen säger attUC- verksamheten (polisiära infiltratörer) ligger på is medansintervjuperson två, givit ett annat svar. Man förundras således över den”samstämmighet” som råder inom RPS och de operativa enheterna inompolisen._____________________________________________________________Frågeställning 2.Hej,Jag har en kompletterande fråga till mitt examensarbete.Stämmer nedanstående uttalande som du avlagt till uppdrag granskning,avseende den 41 § vilken framgår av; RPSFS2009:2, FAP 490-1.Med vänlig hälsningB.T_____________________________________________________________Uttalanden från polisen i Uppdrag granskning314- ”För att man skulle kunna anställa honom var man tvungen att införa ettundantag till reglerna. Så det är den enda gången som det här undantagethar kommit till användning”, säger …………(red.)315 på Rikspolisstyrelsen.Svar på min fråga.Ja det stämmer./Vänligen316314 Program per den 23 november 2011.315 Finner inte fog för att namnge personen ifråga.316 Ibid.

114Käll- och litteraturförteckningOffentligt TryckProp. 1983/84:11 Med förslag till polislag m.m.SOU 1982:63 Polislag.SOU 2010:103 Särskilda spaningsmetoder.Dnr. 1772-2007 JO1997/98 s. 118 JO1977/78 s. 126 JO1989/90 s. 65 JODnr: 731-2010 JODnr. 3652-2010 JODnr. 7284-08-22 JK1982, A.28 JKJU 07.11. Faktablad, Justitiedepartementet.RåR 2007:1 Riksåklagarens riktlinjer,Handläggning av provokativaåtgärder.JU 2010/10019/L4 Remissinstanser.RPSFS 2007:5, FAP 490-1 Rikspolisstyrelsens föreskrifter ochallmänna råd om användande avinformatörer.

115RPSFS 2009:2, FAP 490-1 Rikspolisstyrelsens föreskrifter ochallmänna råd om användande avinformatörer.LitteraturBerggren, Nils-Olof& Munk, Johan Polislagen – En kommentar, niondeupplagan, Nordstedts juridik AB,Stockholm, 2011.Flyghed, Janne Brottsbekämpning –mellaneffektivitet och integritet,Studentlitteratur, Lund 2000.Helmius, Ingrid. Polisens rättsliga befogenheter vidspaning, Iustus Förlag, Uppsala,2000.Sundevall, Dick. Hanteraren:. Uppdrag: Infiltrerasvensk maffia,. Albert BonniersFörlag Stockholm, 2008.Sundevall, Dick. Peter Rätz – Nio år somundercoveragent, Albert BonniersFörlag, Stockholm, 2009.Wierup, Lasse Infiltratören – den smutsigastehärvan inom svensk polis,Nordstedts förlag, Stockholm,2008.

116ÖvrigtRikspolisstyrelsenSpanark-gruppen Narkotikaspaning ochunderrättelseförfarande,C-4206886/79, 1980-06-12.SPANEK Arbetsgruppen angående spaningmot ekonomisk brottslighet, Någrasynpunkter på spaningsmetoder,C-429-2295/78, 1975-05-25.SPANORG Spaningsfunktion, Spanorg förstarapporten, 1981VKA-128-1419/05. Rikspolisstyrelsens tillsynsrapportAnvändandet av informatörer iPolisens kriminalunderrättelseverksamhet.Uppdrag granskning Sveriges Television avsnitt,2011-11-23Tidningen Metro 2010-11-19RemissvarRA-000-1849/11 RikspolisstyrelsenDnr: 46/2011-810 Svenska journalistförbundet2011-06-30 Civil Rights DefendersDnr: 2011-256 Göta Hovrätt

117Dnr: R-2011/0569 AdvokatsamfundetDnr: 1610-2011 JustitieombudsmannenJURFAK 2011/31 Juridiska fakultetsnämnden vidUppsala universitetDnr: LUR 2011/34 Juridiska fakultetsstyrelsen vidLunds universitetIntervjuerAdvokat, Lars KruseAdvokat, Johan ErikssonAdvokat, Peter AlthinAdvokat, Tomas NilssonAdvokat, Mikael NilssonProfessor, Petter AspProfessor, Mårten SchultzSvea Hovrätts President, Fredrik WersällChefrådman, Stefan ReimerRådman, Martin PerssonStatsåklagare, Nils-Eric SchultzFörfattaren och tillika journalisten, Dick SundevallFörfattaren och tillika journalisten, Lasse WierupFörfattaren och tillika journalisten, Joakim PalmkvistJournalisten, Gubb-Jan Stigsson118Internet ordlistorSvenska Akademins ordlista över det svenska språketOrdlista för Sveriges Domstolar, Svensk/Engelsk – Engelsk/Svensk119RättsfallsförteckningHögsta domstolenNJA 2006 s.145NJA 2011 s.638NJA 2006 s.145B-2150-11Ö – 5345-08Ö – 3798-08